HORN J. H. Thomander vidgade klyftan mellan H. och liberalerna. Av regeringen belönades H. med ordf.-skapet i Riksbanken 1840—45 och blev landshövding i Stockholms län 1843 men dömdes 1849 skyldig i en process rörande egenmäktigt förfarande med vissa statsmedel och entledigades från landshövdingeämbetet s.å. En fragmentarisk självbiografi av H., ”Minnen ur min lefnad”, är tr. i ”Hist. tidskr.”, 1892. N.H-g. Horn af Rantzien, adlig ätt, stammande från Pommern, där den på 1300-talet innehade godset Rantzien. H.l) blev greve 1719, hans ättegren utslocknade 1892. Hans brorbarn, bland dem H.2), upphöjdes 1719 i friherrligt stånd; denna ättegren utslocknade 1775. C. 1) Henning Rudolf H. af Rantzien, greve, krigare (1651—1730), deltog i skånska kriget, 1695 överste och kommendant i Narva, som han 1700 med stor tapperhet försvarade mot ryssarna, varpå han blev generalmajor och upphöjdes till friherre. 1704 blev H. fången, då Narva efter ett lysande försvar föll i ryssarnas händer, och fördes med sina 6 barn till Moskva. 4 av hans döttrar blevo under fångenskapen gifta med sv. officerare. Efter en tidvis mycket hård fångenskap hemkom H. 1715, blev s.å. generalfälttygmästare och 1719 riksråd och greve. I rådet tillhörde H. det holstein-ska partiet. — Litt.: O. Sjögren, ”H. R. H.” (1887). P.S. 2) Gustaf Jakob H. af Rantzien, den föregåendes brorson, friherre (1706—56). Hovmarskalk 1744 hos dåv. kronprinsessan, sedermera drottning Lovisa Ulrika, tillhörde H. den krets kring drottningen, som verkade för konungamaktens utvidgning. Inblandad i revolutionsplanerna 1756, blev han s.å. dömd till döden av ständernas kommission samt avrättad. P.N-m. Horn, von, ätt, som sannolikt är en utgrening från en redan på 1200-talet i Bremen förekommande ätt vam Horne. Till Sverige inkom o. 1607 köp mannen Paridon van Horn (d. 1644) och blev här bruksägare och generalarrendator av stora sjötullen. Hans brorsons son var läkaren Johan van Hoorn (se denne), från vilken den i Sverige alltjämt fortlevande, på Riddarhuset icke introducerade ätten von H. stammar. — Litt.: H. Södersteen, ”Ätten von H:s ursprung” (i ”Personhist. tidskr.”, 27, 1926). C. 1) Brita Clara Alice Augusta Florence von H., författarinna (f. % 1886), debuterade med renässansdramat ”Lucrezia” (1912), utgav 1917 dramat ”Kring drottningen” och 1919 treakta-ren ”Yttersta dagen”; bland hennes romaner märkas ”Den döda gården” (1922), ”Syndens lön” (1923), ”Hennes nåd översten” (1925) och ”Kärlekens narr” (1929). B.Lz. Horn [hän], Alfred Aloysius, pseud. för en gammal engelsk trader i Afrika (även kallad Trader Horn), vars upplevelser i v. Ekvatorialafrika upptecknats av den sydafrikanska författarinnan Ethelreda Lewis och vunnit synnerligen vidsträckt läsekrets, särsk. i den engelsktalande världen. På sv. har d. 1 av hans minnen utgivits under titeln ”Som trader på Elfenbenskusten” (1928). G.B-r. Hornaryd, s:n i Uppvidinge hd, Kronobergs län, n.n.ö. om Växjö, intill sjön örken och länsgränsen; 27,« kvkm., därav 21,so land; 443 inv. (1932; 21 inv. pr kvkm.); 2,02 kvkm. åker (1927; 9,4% av landarealen), 14,»a kvkm. skogsmark. I H. ligger en del av Böksholms industrisamhälle (286 inv.; andra delen i Drevs s:n). Gemensam kyrka med Drev. — Pastorat: Sjösås, Drev och H., Uppvidinge kontrakt, Växjö stift. J.C. Karta över Hornavan och kringliggande trakter. - 327 — — 328 —