HORNHINNEASTIGMATISM hinnan. H. består ytterst av ett skivepitel, som genom tårvätskan hindras att uttorka och för-hornas. Detta sker efter döden, vilket givit anledning till namnet. Under epitelet följer en ganska tjock bindvävsmembran, Bowmans membran, därefter flera lager mycket regelbundet ordnade bindvävslameller med starkt tillplattade celler, h.-celler. Bakåt avgränsas h. av Descemets membran, en tunn, elastisk hinna, inåt försedd med ett enlagrat, kubiskt epitel. H. tillhör ögats brytande medier och genomsläpper med lätthet ljuset. T.H-n. Hornhinneastigmati'sm är den vanligaste orsaken till ögats astigmatism (se d.o.). Regelbunden h. är ett bildningsfel, varvid hornhinnan är olika starkt krökt i två mot varandra vinkelräta meridianer. Oregelbunden h. uppstår genom sjukdomar i hornhinnan (inflammation). MiH. Hornhinneinflammation [-fo'n], k e r a t i t, en vanlig ögonsjukdom, som yttrar sig i smärta i ögat, tårflöde, ljusskygghet och försämrad syn. ögat blir blodsprängt, och inflammations-härden kan direkt iakttagas som en grå el. gul fläck i hornhinnan, över härden, vars storlek kan variera från en knappt iakttagbar punkt till hela hornhinnan, är ytan ojämn och matt. H. inbegriper en mängd olika sjukdomar med lokalisation till hornhinnan. Orsaken är lokal (skada, övergripande från omgivningen) el. allmänsjukdom (ex. skrofulos, tuberkulos, syfilis). Vanl. läker h., kvarlämnande ärr (hornhinne-fläck, ma' cula co'rneæ) och förändring av ytans form (oregelbunden astigmatism, face'tta co'r-neæ), vilka äro bestående och nedsätta synen. Vissa svåra h. kunna på få dagar förstöra ett öga (frätande hornhinnesår, ulcus co'rneæ ser-pens). Behandlingen är förband för ögat och atropinindrypning jämte lokal applikation av läkemedel el. bränning av såret. Mi H. Hornhov, veter., se Hov. Hornindal, hd i Sogn og Fjordane fylke, v. Norge, kring Hornindalsvatnet och intill gränsen mot Möre fylke; 370,32 kvkm.; 1,537 inv. (1930). S. Hornindalsvatn, sjö i Sogn og Fjordane fylke, Norge, utgör den direkta forts, på Nordfjords n.v. sidoarm, Eidsfjord, och är med sina 486 m. djup Europas djupaste insjö; 24 km. lång, 51 kvkm.; 52 m.ö.h. S. Hornkam, se P a n n k a m. Hornkapsel, veter., se Hov. Hornkoraller kallas i sv. språkbruk såväl barkkorallerna som underordn. Antipatha'ria av koralldjur (se d.o.). Hornkorp, se Näshornfåglar. Hornmjöl, gödslingsämne, berett av avfall vid svarvning av hornföremål. H. innehåller ända till 14% kväve, men som detta endast långsamt överföres i sådan form, att det kan upptagas av växterna, användes h. huvudsaki. till inblandning i jord för mera dyrbara krukväxter, som skola växa jämförelsevis länge i samma kruka. C.G.D. Hornmusik, musik, som utföres av endast mässingsinstrument. Hornnäs, hd i s.v. delen av Aust-Agder fylke, s. Norge, mellan Otra och gränsen mot Vest-Agder fylke; 380,96 kvkm.; 1,309 inv. (1930). S. Hornormar, Cera'stes, släkte av fam. huggormar, ha över ögonen hornliknande utskott, vilka dock stundom kunna saknas. Hit hör den Hornorm, Cerastes cornutus. Efter Brehm. för sin giftighet fruktade h., C. cornu'tus, av högst 70 cm. längd. Till färgen är den gulbrun med mörkare fläckar. Den ligger om dagen nergrävd i sanden och jagar under natten. Dess utbredningsområde omfattar huvudsaki. n. Afrika utom Marocko, Arabien och Palestina. Den ansågs av de gamla egypterna för helig. O.C-n. Hornpelare, veter., se Hovlidanden. Hornpipe [hä'npålp], gammal engelsk dans i % takt. Den dansades med slängande benrörelser, armarna i kors över bröstet och överkroppen fullst. orörlig. V.F-i. Hornplåtar, zool., se Fjäll, sp. 672. Hornrocka, fiskart, se öronrockor. Hornrost, bot., se Gymnosporangium. Horns. 1) Hd i Frederiksborg amt, n. Själland, utgöres av halvön mellan Isefjorden och Roskildefjorden samt några öar; 190,63 kvkm., 8,600 inv. (1930). — 2) Hd i Hjörring amt, n.ö spetsen av Jylland; 540,37 kvkm., 32,812 inv. (1930). O.P. Hornsbergs villastad, municipalsamhälle på Frösön, Jämtland, förbundet med Östersund genom Oscarsbron; l,oo kvkm.; 1,564 inv. (1932). Strax s. om brofästet står Jämtlands enda och Sveriges nordligaste runsten, trol. från 1000- — 335 — — 336 —