Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Horus - Horváth, Mihály - Horyń, Goryń - Hosanger - Hosea - Hosianna - Hosius - Hosius, Stanislaus - Hosjö el. Sandvik - Hoskins, John - Hosor - Hospes - Hospital
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOSPITAL
Horus, fornegyptisk gud. H., som i de äldsta
källorna framträder under många former,
dyrkades på åtskilliga platser i Egypten. Centrum
för hans kult var Edfu (se d.o.). Han dyrkades
som sol- el. himmelsgud, den över himlavalvet
svävande solskivan el. himlavalvet. Han
avbildades med falkhuvud. I den mytologiska
spekulationen sammanfördes H. med solguden
Rè, och han anknöts även till Osirismyten, där
han framställdes som son av Osiris (se d.o.)
och Isis. I senare tid ägnades den späde H. —
av grekerna kallad Harpokrates — livlig
dyrkan. O.K.-P.
Horvåth [hå’rvät], M i h å 1 y, ungersk förf,
och politiker (1809—78), urspr. teolog, 1844—
47 prof, i ungerska språket och litteraturen i
Wien, 1848 biskop i Csanåd. Under det
ungerska upproret 1849 spelade H. en
framträdande roll och blev ecklesiastikminister. Efter
frihetsrörelsens misslyckande dömdes han in
contumaciam till döden, vistades flera år i
landsflykt, men benådades 1867. H. är en av
Ungerns främsta historieskrivare, framförallt
bekant för sin ”A magyarok története”
(”Ungrarnas historia”, 8 bd, 1871—73). G.Jg.
Horyh, G o r y h, h.-biflod till Pripet, i
Polen, upprinner ö. om Lemberg, nära ryska
gränsen; mynnar efter 770 km. långt lopp ö.
om Pinsk. O.P.
Hosanger, hd i Hordaland fylke, Norge,
kring Osterfjorden, n.ö. om Bergen; 231,-s
kvkm.; 2,470 inv. (1930). S.
Hose’a, nordisraelitisk profet i 8:e årh. f.
Kr., samtida till Amos, nabi (se d.o.) till yrket.
H. betonar mer än någon före honom Jahves
personliga förhållande till sitt folk. Religionen
är kärlek och trohet, icke kult. Förhållandet
mellan Jahve och Israel framställes därför
bild-likt ss. ett äktenskapsförbund, som brutits av
Israel genom avfallet till baalerna och
aseror-na, vilket måste leda till folkets undergång.
H:s profetior måste förstås mot bakgrunden
av det politiska tillståndet de sista årtiondena
av rikets bestånd, när den ena tronvälvningen
avlöste den andra (Hos. 8:4; 13:10 ff. m.fl.).
Hoseanska äro största delen av dikterna i
2:2—13; 4—14:1 i H.-boken i G.T. — Litt.: A.
Allwohn, ”Die Ehe des Propheten H.”
(”Zeit-schrift für die alttestamentliche Wissenschaft”,
Beih. 44, 1926); J. Lindblom, ”H.” (i ”Acta
acad. Aboensis. Humaniora”, 5, 1927). G.Bsm.
Hosia’nna (hebr. höscha’nä, grekiserat
osanna, ”fräls el. hjälp dock”), kultiskt
böne-och jubelrop till gudomen, även ingående i
judiska påskmåltids- och sabbatssånger. I
anslutning till Matt. 21:9 (”Jesu intåg i
Jerusalem”, då han hälsades ss. Messias med h.-rop)
infördes h. redan i urkristen tid i nattvards-
liturgien. H. förekom i sv. högmässan (resp,
nattvardsliturgien) i Sanctus (se d.o.) till 1811,
då det översattes ”Giv salighet”. G.Bsm.
Hosius [hå’-], biskop av Cordoba i Spanien
(o. 256—o. 358), kejsar Konstantins rådgivare,
en av ledarna på kyrkomötet i Nicæa 325 och
ivrig förkämpe för den där antagna, mot
aria-nismen riktade trosbekännelsen. S.N.
Hosius [hå’-], Stanislaus, polsk katolsk
präst av tysk börd (1504—79), biskop i
Erme-land 1551, kardinal 1561. H. var en av den
katolska motreformationens främsta krafter,
införde jesuitorden i Polen (jfr Brauns
berg) och sökte förena den polska
nationalismen med nitälskan för den katolska tron.
Han stod i brevväxling med Johan III i syfte
att få katolicismen återinförd i Sverige. — Litt.:
monografier av A. Eichhorn (2 bd, 1854—55)
och J. Lortz (1931). S.N.
Hosjö el. Sandvik, kapellförsamling i
Vika s:n, Kopparbergs län, ö. om Falun, vid
sjön Runn; 64,oo kvkm., därav 56,20 land; 1,713
inv. (1932; 30 inv. pr kvkm.). J.C.
Hoskins [hå’skinz], John, engelsk
miniatyrmålare (d. 1664), god tecknare och kolorist,
ehuru hans tegelröda karnation är påfallande.
De flesta av hans miniatyrer befinna sig i
engelska privatsamlingar. H., som var lärare
bl.a. till S. Cooper, får ej förväxlas med sin
mindre skicklige son med samma namn. G.S.
Hosor, ben- och vanl. även samtidigt
fotbeklädnad av tyg, läder el. skinn. Ordets
betydelse tycks urspr. närmast sammanfalla med
medeltidens långa strumpbyxor (se Byxor
och Fotbeklädnad) men betecknar
senare ofta endast byxor. Dock betecknas med h.
även de långa linnestrumpor, som ännu på
1600-talet buros utanpå strumporna och som
med en stundom rikt broderad krage dolde
mellanrummet mellan knäbyxorna och
stövlarna (jfr Gustav Adolfs h., burna vid Lützen).
Även andra enklare långa strumpor kallas i
äldre tider för h. I.
Hospes (lat., eg.: gästvän, främling), gäst, se
H o s p i t e s.
Hospita’1 (av lat. hospita’lis, gästfri,
gästvänlig) betecknade i äldre tid, liksom stundom
alltjämt i främmande länder, en
barmhärtighetsinrättning för vård av sjuka (särsk. spetälska),
orkeslösa el. fattiga och övergick småningom
att betyda sjukhus el. fattighus i allm. I
modernare sv. språkbruk har h. kommit att
beteckna endast sinnessjukhus (i fackspråk särsk.
kuranstalt för sinnessjuka, i motsats till asyl,
vårdanstalt). Under de senaste åren ha de
offentliga sinnessjukhusen i Sverige, för att
likheten med andra sjukhus skall
understrykas, erhållit namn, där den förr brukade
— 345 —
— 346 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
