Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Howard, 1. Charles (of Effingham, of Nottingham) - Howard, 2. Esme (of Penrith) - Howard, John - Howard, Leland Ossian - Hovauditör - Hovbeslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOWARD
fälhavare för
engelska flottan genom sitt
framgångsrika
försvar mot den
oövervinneliga armadan
(se d.o.) 1588. 1596
förde H. jämte Essex
befälet över den
lyckosamma exp. till
Cadiz, 1598 och 1599
förordnades han till
överbefälhavare över
alla Englands
stridskrafter till lands och
sjöss. Även under Jakob I bibehöll H. ett
betydande inflytande och avgick som
storamiral först 1618. P.S.
2) Esme William H., l:e baron H. o f
Penrith (1930), engelsk diplomat (f. 1863),
blev 1886 attaché i Rom, var därpå anställd
vid ambassaden i Berlin och deltog i
boerkriget. H. fick sedan åtskilliga viktiga värv, var
1913—19 envoyé i Stockholm, deltog 1919 i
fredskonferensen i Paris, var 1919—24
ambassadör i Madrid, 1924—30 i Washington.
P.Dhl.
Howard [hau’ad], John, engelsk filantrop
(1726—90). På resa till Portugal blev H. 1754
tagen av franska
ka-pare och fick i Brest
pröva dåtida grymma
fängelseförhållanden.
Frigiven och 1773
sheriff i Bedford,
började han sitt
livslånga arbete för att
förbättra
fängelseväsendet. Genom
hänvändelse till
parlamentet åstadkommos
även flera reformer.
H. undersökte även
fängelserna samt lasaretts- och
karantäns-förhållanden i de flesta europeiska länder
(i Sverige 1781). Resultaten framlade han
i ”The State of the prisons in England and
Wales” (1777), ”State of prisons” (1780), ”An
account of principal lazarettos in Europé”
(1789). — Litt.: J. Stoughton, ”H.” (1884, sv.
övers. 1890). S.N.
Howard [håu’od], Leland Ossian,
nordamerikansk entomolog (f. 1857), chef för
Bu-reau of entomology i Washington 1894—1927.
H. har ss. organisatör av denna jättelika inst,
som har till mål skadeinsekternas bekämpande
i U.S.A., inlagt en betydande förtjänst, vid
sidan av en rikhaltig och mångsidig
vetenskaplig förf.-verksamhet. S.Bqtn.
Hovauditö’r, vid riksmarskalksämbetet och
hovexp. anställd tjänsteman, som avlagt jur.
examen och vars uppgift är att i rättegångar,
som gälla hovet, de kungl. slotten el.
Djurgården, bevaka konungens och hovets rätt.
Titeln vice h. kan även tilldelas andra än vid
hovet anställda jurister. E.K.
Hovbeslag. Med h. avser man att hos hästen
skydda hovhornet mot alltför stark nötning,
att säkra fotens fäste på hal mark el. is, att
rätta felaktiga benställningar och hovformer
samt att bidraga till botandet av sjukdomar i
hoven. H.-konsten är av gammal datum.
Redan i antiken sysslade man därmed, även om
formen för dess praktiska utövande i väsentlig
mån avvek från nutidens. De gamla grekerna
och romarna använde för sina hästar ett slags
sandaler av läder, bast, t.o.m. järn, s.k. h i
p-posandaler, som fastbundos med
remmar om hovarna. Mongolerna påstås ha
använt järnplattor fästade med kappor.
Hun-nerna torde ha varit de första, som begagnat
hästskor fästade med söm. Dessa skor, som
datera sig från 5:e årh. e.Kr., voro små, smala
och tunna, försedda med 6 sömhål samt en
vågig yttre rand. De första skriftliga
uppgifterna om h. äro från 500-talet e.Kr. I Sverige
har man funnit hästskor, som med säkerhet
stamma från den yngre medeltiden. H:s
uppgift avsåg hos de flesta folkstammar att
skydda hoven mot slitning, men nordborna använde
h. framförallt för att därigenom bereda hästen
bättre fotfäste på isarna. Det äldsta
nordiska h. är sålunda endast en i s b r o d d, en
halvcirkelformig järnskiva, försedd med en
hake på underytan; skivans sidodelar voro
försedda med spetsar, som slogos in i h:s tådel.
Denna skomodell följdes av de s.k. m e r
o-vingiska skorna, som började
begagnas under 1000-talet och kännetecknades av
sin tyngd och bredd, stora sömhål och vågiga
ytterkanter. Stundom voro de ej hela utan
blott brottstycken av en sko, avsedda att
täcka en viss del av hoven. En annan skotyp
var den spanska skon med hakar
framom skoarmarnas ända, s.k. klinkhakar, samt
uppåtriktade tå- och traktdelar. De anses
härstamma från korstågens tid. Då antikens folk
saknade kännedom om hovens fysiologiska
förrättningar, voro de använda skomodellerna
ej heller anpassade därefter, men då man fick
kunskap härom, fingo dessa primitiva typer
vika för skor av lämpligare konstruktioner.
Det var engelsmännen Miles och Field, som
fabricerade modellen till den numera allmänt
falsade och avskålade skon. Denna kallas
också den engelska och har med åren
ytterligare modifierats och fullkomnats bl.a. av
— 363 —
— 364 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
