Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovkapell - Hovkapellets pensionsinrättning - Hovkapellmästare - Hovkleresiet - Hovkonsistorium - Hovkrigsrådet - Hovkräfta - Hovlakej - Hovlbjerg - Hovleverantör - Hovlidanden hos hästar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVKAPELLETS PENSIONSINRÄTTNING
sedan Gustav Vasas tid. Även dessförinnan
voro dock musiker för längre el. kortare
tidrymd anställda vid hovet, över huvud var det
i Europa redan på 1400-talet mycket vanligt,
att världsliga och andliga furstehov höllo egna
musiker. Under 1500-talet bestod det sv. h. —
liksom de franska och tyska — av solister
(t.ex. orgel- och lutvirtuoser), vokalister och
instrumentister (violister, trumpetare,
trumslagare etc.). Det omorganiserades 1620 i
samband med Gustav II Adolfs förmälning och
fick under drottning Kristinas regering en
glansperiod: kapellet hade en mycket ansenlig
numerär, och dess prestationer höllos under
skickliga h.-mästares ledning på hög nivå.
Från 1640 och ända in på 1720-talet innehade
medl. av släkten D ü b e n (se d.o.)
h.-mästar-platsen. De svåra tiderna under Karl XII:s
senare regeringsår återverkade på h., som blev
avsevärt decimerat. Antalet musiker växte
emellertid åter småningom, och sedan J. H.
Roman (se denne) 1729 blivit h.-mästare,
hade kapellet vid vissa tillfällen ett hundratal
medl. (inkl, extra medverkande). När Gustav
III 1773 grundade en stående lyrisk scen, fick
h. en ny uppgift ss. ständig operaorkester. De
kvarvarande vokala förmågorna avskedades
och ersattes av en särskild, vid teatern
engagerad sångarpersonal. H.-mästareposten
innehades under senare delen av 1700-talet av bl.a.
Fr. U 11 i n i, J. M. K r a u s och G. J. V o
g-1 e r. I ett prekärt läge befann sig h. 1806—
09 — såväl h. som operan upplöstes av den
föga konstintresserade Gustav IV Adolf —
men sistn. år återupptogs den avbrutna
verksamheten. — En stimulerande ledarkraft var
J. B. E. Du P u y, som 1822 efterträddes
av J. Fr. B e r w a Id. Ss. h.-mästare
fungerade sedan J. G. B. F o r o n i, I. L a c h n e r,
L. Norman, J. Dente, C. Nordqvist
och R. Henneberg. 1911—32 stod A.
Järnefelt i spetsen för h. (h.-mästare 1911,
1 :e h.-mästare 1923), och f.n. är högsta
ledningen anförtrodd åt N. Grevillius
(h.-mästare 1930). H. räknar numera över ett
60-tal medl. — Litt.: A. Lindgren, ”Sv.
h.-mästare” (1882); T. Norlind & E. Trobäck, ”Kungl.
h:s historia” (1926). G.J-n.
Hovkapellets pensionsinrättning [papjo’ns-],
stiftades av G. J. Vogler 1794 ss. änke- och
pupillkassa. 1815 grundades pensionsfonden,
1833 sammanslogos de båda kassorna. G.J-n.
Hovkapellmästare, ledare för ett hovkapell
(se d.o.). I Sverige förlänas titeln h., resp.
l:e h. av konungen åt särsk. förtjänta,
stadigvarande dirigenter vid Hovkapellet. G.J-n.
Hovkleresi’et, det vid hovet tjänstgörande
prästerskapet. Stadgar för h. utfärdades 1645
och 1662. H. utgöres av 1
överhovpredikant, 2 ord. och ett växlande antal e. o
hovpredikanter, vilka utnämnas av
konungen efter förslag av överhovpredikanten,
(jfr Klerus). — Litt.: A. Westén & C. E.
Wenström, ”Sv. kongl. hofclericiets historia”
(4 bd, 1799—1850). A.M-n.
Hovkonsisto’rium (Consistorium au’licum)r
som fick sin ställning bestämd genom kungl.
instruktion 28/e 1681, fungerar ss. kyrklig
styrelse för Hovförsamlingen och Skeppsholms
församling i Stockholm. Före 1927 hörde
under H. även Stockholms garnisonsförsamlingar,
vilkas reg.-pastorer då voro bisittare i H. (enL
k.f. u/i2 1687). Preses i H. är
överhovpredikanten, assessorer äro numera endast de båda
ord. hovpredikanterna samt
amiralitetspas-torn A.M-n.
Hovkrigsrådet, se Hofkriegsrat.
Hovkräfta, veter., se Hovlidanden.
Hovlake’j, lakej (se d.o.), tjänstgörande vid
konungens el. annan furstlig persons hov.
Hovlbjerg, hd i Viborg amt, n. Jylland, s.ö
om staden Viborg, s. om Gudenaa; 220,4»
kvkm.; 10,081 inv. (1930). O.P.
Hovleverantö’r, titel, som mot lösen av
diplom tilldelas köpmän, som anlitas av
konungens, drottningens, änkedrottningens,
kronprinsens el. kronprinsessans hov för
leveranser el. arbeten. Diplomavgiften tillfaller en
hjälpfond för hovpersonalen (hovstatens
gra-tialfond). Vhgn.
Hovlidanden hoshästar äro på gr. av den
påfrestning, som hoven städse är utsatt för,
synnerligen vanliga. De föranleda s.k.
belast-ningshältor, d.v.s. sådana som framträda i det
ögonblick hästen belastas hoven, i motsats
till de s.k. rörelsehältorna, varvid själva
framförandet av extremiteten är försvårat. Den
vanligaste hovsjukdomen är ytlig
inflammation i hovens läderhud, som
uppkommer genom tryck från skon el. stötar
från marken, genom sömstick o.s.v. En dylik
inflammation medför alltid betydande ömhet;,
är horndosan skadad, uppstår lätt infektion
med varbildning, som vid denna åkomma är
tunnflytande och gråaktig till färgen.
Sjukdomen häves lätt, om orsakerna avlägsnas
och befintligt var beredes avlopp.
Djupgående inflammation i kötthoven
är av allvarligare natur. Här äro de
djupgående lagren av hovläderhuden angripna, och
sjukdomen sprider sig till ömtåligare delar, ss.
hovbrosk, böjsena och hovled, och ofta följer
döden på gr. av denna åkomma. Orsakerna
äro försummad behandling av föregående,
spiktramp, krontramp m.m. Symtomen äro
synnerligen häftiga och allmänbefinnandet.
— 375 —
— 376 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
