Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovlidanden hos hästar - Hovman - Hovmantorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVMANTORP
vanl. stört. Patienten bör omedelbart
överlämnas åt veterinär vård. S ö m s t i c k och
s ö m t r y c k äro åkommor, som förorsakas
av slarv vid skoningen; de förete enahanda
symtom som vid ytlig inflammation i hovens
läderhud och behandlas som denna. Ett
vanskött sömstick kan ge upphov till
hornpelare, d.v.s. en avlång förtjockning på
hornväggens innersida, som genom tryck på
kötthoven framkallar kronisk hälta. Lidandet
kräver operativt ingrepp jämte sjukbeslag. En
ytterst allvarlig åkomma är spiktramp,
varmed förstås skador i hovläderhuden och
innanför liggande delar, förorsakade av
spetsiga föremål, ss. spik, glasbitar o.s.v. Om
spiktrampet träffar strålens mittelparti, föreligger
fara för att såväl böjsenan som hovleden och
strålbensbursan blivit skadade. Behandlingen
är rent operativ och bör överlåtas åt
fackman. På gr. av den risk för
stelkrampsinfek-tion, som ett spiktramp alltid medför, är en
profylaktisk seruminjektion att
rekommendera. Stengalla är en krossning av
hovläderhuden i hovens bakre del med därav
följande blödningar, vilka igenkännas på en
gul-röd el. blåaktig färgning av hornet i
sulvin-keln. Orsakerna äro vanl. felaktigt beslag
el. tryck och stötar från hårda vägar.
Infekteras det angripna partiet, uppstår s.k. v a
r-görande stengalla. Vid behandling
avlägsnas orsakerna till åkomman, och
patienten skos med sjukbeslag. Krontramp
kallas sår och krosskador i kronan, framkallade
genom tramp. Dylika behandlas som
infekterade sår, varefter tryckförband anlägges. Ett
lidande av mera kronisk natur är
förbe-ning av hovbrosken, som ofta
förekommer hos gathästar med stora, vida hovar.
Vissa raser, t.ex. ardennern, ha disposition för
lidandet. Genom störning av hovmekanismen
föranledes en kronisk hälta, som möjl. kan
lindras genom vissa operativa ingrepp å hoven
i förening med sjukbeslag.
Strålbens-hälta är en obotlig åkomma med säte i
bursan mellan strålbenet och hovledsböjaren,
vanl. föranledd av spiktramp el. allmänna
nä-ringsstöranden. Hovbroskfistel är en
fistelbildning i nämnda organ, framkallad av
tramp, stengalla, hovspricka o.s.v. Partiet är
betydligt ansvällt och hältan vanl. ganska
stark. Behandlingen är operativ och består i
broskets fullst. avlägsnande. I själva
hovhornet förekomma stundom sjukliga förändringar,
ss. s p r ö 11 horn, som är torrt och
oe!as-tiskt, med benägenhet att spricka i hornrörens
riktning. Orsaken är försummad hovskötsel
och felaktigt beslag. Hornet säges vara mört,
då det är mjukt, mindre elastiskt och med
tendens att samla sig och spricka i
hornrörens tvärriktning. Hornsprickor äro
bristningar i hornrörens riktning och
framkallas av sprödhet i hornet i förening med ojämn
belastning av väggen på gr. av felaktig
benställning, felaktigt utfört beslag och
avverkning av hoven. Hovsprickor (h o v s p a 11)
kunna vara ytliga el. fullst.; i senare fallet förorsaka
de vanl. blödningar och hälta samt benämnas
med hänsyn till deras läge tå-, sido- och
trakt-sprickor samt kronrands-, bärrands- el.
genomgående sprickor. De behandlas operativt
i förening med sjukbeslag. Hornklyfta
kallas en tvärgående spricka i hornväggen.
Ett tomrum mellan hornvägg och sula kallas
lös vägg. Denna hålighet, som kan sträcka
sig upp till kötthoven, fylles ofta av smuts
och grus, som genom tryck framkallar hälta.
Predisponerande för åkomman äro vida hovar
med tendens att vidga ut sig vid steget.
Behandlingen är lämpligt beslag, varjämte
sprickan fylles med tjärdränkta blånor. Med
dubbel vägg el. hålvägg förstår man
klyftor i själva hornväggen. Lidandet
behandlas operativt. S t r å I r ö t a är en
förruttnelseprocess i strålen med sönderfall av dess
hörn, orsakad av smuts, orenlighet och
försummad hovvård. Behandling inriktas på
avlägsnandet av allt osunt horn samt grundlig
desinfektion av angripna partier jämte
torr-förband. Hovkräfta är en elakartad,
kronisk inflammationsprocess i hovens läderhud
med förstoring av hovpapillerna, som för till
sönderfall av hornet med blottläggande av
köttsula och köttstråle. Lidandet förorsakas
av ett spec. smittämne och behandlas
operativt. Ringbildning på hovarna
förorsakas dels av växlingar i ämnesomsättningen, s.k.
näringsringar, som äro jämna, löpa parallellt
med kronan och förekomma på samtliga
extremiteter samtidigt, dels av störingar i
köttkronans funktion genom ojämnt fördelat tryck
och felaktig belastning, s.k. belastningsringar,
som äro ojämna, snett löpande i förhållande
till kronan samt förekomma endast på
fram-hovarna. Beträffande bockhov, fullhov,
fånghov, krökt hov, platthov, spetsig hov,
trubbig hov, trånghov och vid hov se d.o. V.M-r.
Hovman, gemensam benämning på en hos
konungen el. annan furstlig person som
uppvaktning anställd man. I Sverige är den
förnämste h. riksmarskalken. Jfr Hov. — I mera
allmän bemärkelse person med den fina takt
och belevenhet, som anses utmärka h. G.W.F.
Hovmantorp. 1) S:n i Konga hd, Kronobergs
län, s.ö. om Växjö; 165,98 kvkm., därav 134,77
land; 3,724 inv. (1932), därav 913 i H:s muni-
— 377 —
— 378 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
