HOVMANTORP vanl. stört. Patienten bör omedelbart överlämnas åt veterinär vård. S ö m s t i c k och s ö m t r y c k äro åkommor, som förorsakas av slarv vid skoningen; de förete enahanda symtom som vid ytlig inflammation i hovens läderhud och behandlas som denna. Ett vanskött sömstick kan ge upphov till hornpelare, d.v.s. en avlång förtjockning på hornväggens innersida, som genom tryck på kötthoven framkallar kronisk hälta. Lidandet kräver operativt ingrepp jämte sjukbeslag. En ytterst allvarlig åkomma är spiktramp, varmed förstås skador i hovläderhuden och innanför liggande delar, förorsakade av spetsiga föremål, ss. spik, glasbitar o.s.v. Om spiktrampet träffar strålens mittelparti, föreligger fara för att såväl böjsenan som hovleden och strålbensbursan blivit skadade. Behandlingen är rent operativ och bör överlåtas åt fackman. På gr. av den risk för stelkrampsinfek-tion, som ett spiktramp alltid medför, är en profylaktisk seruminjektion att rekommendera. Stengalla är en krossning av hovläderhuden i hovens bakre del med därav följande blödningar, vilka igenkännas på en gul-röd el. blåaktig färgning av hornet i sulvin-keln. Orsakerna äro vanl. felaktigt beslag el. tryck och stötar från hårda vägar. Infekteras det angripna partiet, uppstår s.k. v a r-görande stengalla. Vid behandling avlägsnas orsakerna till åkomman, och patienten skos med sjukbeslag. Krontramp kallas sår och krosskador i kronan, framkallade genom tramp. Dylika behandlas som infekterade sår, varefter tryckförband anlägges. Ett lidande av mera kronisk natur är förbe-ning av hovbrosken, som ofta förekommer hos gathästar med stora, vida hovar. Vissa raser, t.ex. ardennern, ha disposition för lidandet. Genom störning av hovmekanismen föranledes en kronisk hälta, som möjl. kan lindras genom vissa operativa ingrepp å hoven i förening med sjukbeslag. Strålbens-hälta är en obotlig åkomma med säte i bursan mellan strålbenet och hovledsböjaren, vanl. föranledd av spiktramp el. allmänna nä-ringsstöranden. Hovbroskfistel är en fistelbildning i nämnda organ, framkallad av tramp, stengalla, hovspricka o.s.v. Partiet är betydligt ansvällt och hältan vanl. ganska stark. Behandlingen är operativ och består i broskets fullst. avlägsnande. I själva hovhornet förekomma stundom sjukliga förändringar, ss. s p r ö 11 horn, som är torrt och oe!as-tiskt, med benägenhet att spricka i hornrörens riktning. Orsaken är försummad hovskötsel och felaktigt beslag. Hornet säges vara mört, då det är mjukt, mindre elastiskt och med tendens att samla sig och spricka i hornrörens tvärriktning. Hornsprickor äro bristningar i hornrörens riktning och framkallas av sprödhet i hornet i förening med ojämn belastning av väggen på gr. av felaktig benställning, felaktigt utfört beslag och avverkning av hoven. Hovsprickor (h o v s p a 11) kunna vara ytliga el. fullst.; i senare fallet förorsaka de vanl. blödningar och hälta samt benämnas med hänsyn till deras läge tå-, sido- och trakt-sprickor samt kronrands-, bärrands- el. genomgående sprickor. De behandlas operativt i förening med sjukbeslag. Hornklyfta kallas en tvärgående spricka i hornväggen. Ett tomrum mellan hornvägg och sula kallas lös vägg. Denna hålighet, som kan sträcka sig upp till kötthoven, fylles ofta av smuts och grus, som genom tryck framkallar hälta. Predisponerande för åkomman äro vida hovar med tendens att vidga ut sig vid steget. Behandlingen är lämpligt beslag, varjämte sprickan fylles med tjärdränkta blånor. Med dubbel vägg el. hålvägg förstår man klyftor i själva hornväggen. Lidandet behandlas operativt. S t r å I r ö t a är en förruttnelseprocess i strålen med sönderfall av dess hörn, orsakad av smuts, orenlighet och försummad hovvård. Behandling inriktas på avlägsnandet av allt osunt horn samt grundlig desinfektion av angripna partier jämte torr-förband. Hovkräfta är en elakartad, kronisk inflammationsprocess i hovens läderhud med förstoring av hovpapillerna, som för till sönderfall av hornet med blottläggande av köttsula och köttstråle. Lidandet förorsakas av ett spec. smittämne och behandlas operativt. Ringbildning på hovarna förorsakas dels av växlingar i ämnesomsättningen, s.k. näringsringar, som äro jämna, löpa parallellt med kronan och förekomma på samtliga extremiteter samtidigt, dels av störingar i köttkronans funktion genom ojämnt fördelat tryck och felaktig belastning, s.k. belastningsringar, som äro ojämna, snett löpande i förhållande till kronan samt förekomma endast på fram-hovarna. Beträffande bockhov, fullhov, fånghov, krökt hov, platthov, spetsig hov, trubbig hov, trånghov och vid hov se d.o. V.M-r. Hovman, gemensam benämning på en hos konungen el. annan furstlig person som uppvaktning anställd man. I Sverige är den förnämste h. riksmarskalken. Jfr Hov. — I mera allmän bemärkelse person med den fina takt och belevenhet, som anses utmärka h. G.W.F. Hovmantorp. 1) S:n i Konga hd, Kronobergs län, s.ö. om Växjö; 165,98 kvkm., därav 134,77 land; 3,724 inv. (1932), därav 913 i H:s muni- — 377 — — 378 —