Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovmantorp - Hovmarskalk - Hovmarskalkspartiet - Hovmekanism - Hovnarr - Hovpartiet - Hovpredikant - Howrah, Haura - Hovråd - Hovrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVMARSKALK
cipalsamhälle, 1,725 i Lessebo, 54 vid
Bergdala och 59 vid Lindefors glasbruk; 7,70 kvkm.
åker (1927; 5,7% av landarealen), 99,n kvkm.
skogsmark. Egendom: Hovmantorp. —
Pastorat: H. och Furuby, Konga kontrakt, Växjö
stift. J.C.
2) Municipalsamhälle i H.l), vid n. ändan
av sjön Bottnen och Karlskrona—Växjö
järnväg; 1,69 kvkm.; 913 inv. (1932). 2 glasbruk,
möbel- och snickerifabrik, nickelfabrik,
sten-sliperi och såg. Taxeringsvärde å
fastighets-skattepliktig fastighet 1,708,100 kr., till
kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 732.300
kr. (1931). J.C.
Hovmarskalk [-JaTk], ämbetsman, som i
allm. är chef för en furstlig persons hov.
Chefen för konungens hov bär dock i Sverige
titeln riksmarskalk, medan chefen för
konungens inre hushållning och
hovmarskalks-ämbetet kallas förste hovmarskalk;
chefen för kronprinsens och övriga prinsars
hov kallas, när prinsen för större hovstat, h.
Titeln kan även av konungen förlänas. Jfr
Hov. G.W.F.
Hovmarskalksparti’et [-falks-], se Första
kammarens protektionistiska
parti.
Hovmekani’sm, kallas den formförändring,
som hästens hov undergår under
belastningen, varvid trakterna vidgas och sänkas,
kronranden i tådalen drar sig samman och
sulan något sänkes, särsk. i dess grenar.
Hovbeslaget hindrar i viss mån denna fysiologiska
förrättning, vars stora betydelse ligger däri
att stötarna mot marken i någon mån mildras,
att steget blir mera fjädrande samt att
blodomloppet och därigenom hovens
näringstillförsel underlättas. V.M-r.
Hovnarr, se Narr.
Hovpartiet, ”rojalisterna”, namn på politiska
gruppbildningar i Sverige under frihetstiden,
i sht under Adolf Fredriks regering. Från
början en grupp personer, tillhörande det högre
armébefälet, vilka, missnöjda med
hattbyråkratiens militärpolitik, samlades kring
tronföljaren Adolf Fredrik och dennes gemål Lo
visa Ulrika, vidgades partiet efter dessas
tron-bestigning och började spela en politisk roll
vid 1751/52 års riksdag. Rekryterat bland yngre
militärer, bland vilka arbetslöshet denna tid
rådde, och högadel, representerade partiet
militära och storagrara intressen. Partiet sökte
sitt politiska stöd hos kungaparet och kom
därigenom att befrämja dess syfte att vidga
konungamakten; i den politiska idédiskussionen
framförde det en maktfördelningslära (se
Grönhagen) påminnande om Montesquieus.
Då flera av h:s ledande män, bland dem Erik
Brahe, J. L. Hårdh, deltogo i
revolutionsförsöket 1756, kunde hattregimen krossa
detsamma. De grupper, som under frihetstidens
sista-riksdagar benämnas h., delvis f.d. hattar och.
ledda av F. Sinklaire, även de arbetande för
kungamaktens vidgande, hade icke samma
militära prägel. P.N-m.
Hovpredika’nt, se Hovkleresiet.
Howrah [eng. uttal hau’ra], H a u r a,
stad-i presidentskapet Bengalen, ö. Brittiska Indien,
är Calcuttas största förstad, järnvägsknut;
195,301 inv. (1921; 43,040 muhammedaner).
Jute- och bomullsspinnerier, pappersbruk,
järnvägsverkstäder o.a. fabriker
sysselsätta-över 100,000 arbetare. O.P.
Hovråd, titel av tyskt urspr., som betecknar
en medl. av ett vid hovet befintligt fast
rådskollegium. Även kollegiet som helhet
benämnes h. De till Gustav Vasas regeringskansli
inkallade tyskarna erhöllo värdigheten råd,
vilken titel av dessa översattes till Hovrat,
försvenskat hovråd, och användes under hela
Vasatiden på personer ofta med juridisk utbild
ning, vilka i regeringskansliet anlitades vid de
löpande ärendenas handläggning. Gustav II
Adolf förlänade titeln åt sändebud vid
utländska hov, och titeln användes som sådan i
Sverige även på 1700-talet men är sedan fullst.
kommen ur bruk. G.W.F.
Hovrätt (till hov i betydelse av konungens
bostad och närmaste omgivning), eg. domstol
vid en furstes hov, nu i Sverige och Finland
överdomstol, mellaninstans mellan
underrätterna och Högsta domstolen. Urspr. ansågs h.
utöva konungens domsrätt, och 1734 års lag
intar formellt denna ståndpunkt. Tidigare hade
sv. konungen själv el. genom utsända riksråd,
rådet i sin helhet el. tillfälliga nämnder (t.ex.
Erik XIV:s) utövat en högsta rättskipning.
Fast organisation erhölls först genom Gustav II
Adolfs rättegångsordinantia 1614, däri
”konungens dom” uppdrogs åt en kungl. h„
bestående av riksdrotsen ss. ”konungens
domha-vande”, biträdd av en ”nämnd” av ”assessorer”
(bisittare), delad i 3 klasser: 4 riksråd, 5 av
adel samt 4 ”lärde och lagfarna män ". Även
hertigarna hade under något årtionde egna,
furstliga h. Rättegångsprocessen 1615 ordnade
närmare proceduren i h.; den blev bl.a.
skriftlig, vilket återverkat på hela sv.
rättegångsväsendet, även underrätternas. Tillika medgavs
1615 att draga av h. avdömda mål till
konungen genom revision. H. hade därmed redan
nedsjunkit till en mellaninstans, vilket den
sedan förblivit. Detta framträdde än mera
genom skapandet av nya h. för olika landsändar,
så i Äbo 1623, i Dorpat 1630, i Jönköping 1634,
— 379 —
— 380 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
