Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovsångare (hovsångerska) - Hovtång - Hovuniform - Hoxne - Hoya - Hoya, Johan - Ho-yang - H.P. - Hrabanus Maurus - Hrdlicka, Ales - Hron, Gran - Hroswitha (Hrotsvith) - Hrozny, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVSÄNGARE
Hovsångare (hovsångerska), titel, som av
konungen förlänas mera framstående
sångkonstnär.
Hovtång, se Tång.
Hovuniform, uniform för hovets kavaljerer,
infördes vid sv. hovet vid Karl XIV Johans
tronbestigning 1818 (jfr Hovdräkt). Dessa
h., som ännu äro i bruk, äro följ.: Stor h.,
öppen frack av mörkblått kläde, med vitt
sidenfoder, ståndkrage, ärmuppslag och ficklock
med guldbroderi enl. modell, förgyllda
knappar med en kungl. krona. Lilla h., identisk
med den av Karl XIII införda s.k.
Hagadräk-ten, men moderniserad: öppen frack av
mörkblått kläde med svart sidenfoder, fällkrage och
ärmuppslag av violett sammet, med
guldgaloner och förgyllda knappar med en kungl.
krona. Till båda uniformerna bäras långbyxor
av samma färg med breda guldrevärer. Vid
vissa högtidliga tillfällen bäras till stor h. vita
byxor. Dessa uniformer bäras av hovets
manliga medl. oavsett rang. Kammarherrar
bära en förgylld nyckel på blå rosett vid ena
sidans rockskört. I allm. bäres svart trekantig
hatt, på vilken högre hovmän bära svart el.
vit plymée. Hovstallmästare bära
vapenrock av ljusblått kläde med vita
passpoa-ler och vitt foder samt svart el. vit hängande
plym i hatten, hov jägmästare vapenrock
av mörkgrönt kläde och hatt med svart ei.
grön hängande plym samt ståthållare på
de kungl. slotten vapenrock av mörkblått
kläde med gula passpoaler och hatt med svart el.
vit hängande plym; till dessa tre uniformer
bäras dessutom generalsepåletter av guld med
konungens namnchiffer. L i v m e d i c i bära
uniform liknande stor h. men med guldbroderi
med Linnea b orealis på krage och ärmuppslag.
Hovtandläkare bära mörkblå frack med
ståndkrage av violett sammet, f.ö. som lilla h.
G.W.F.
Hoxne, ort i Suffolk, s. England,
bekant genom ett här 1797 gjort fynd från den
paleolitiska stenåldern, det första av denna
art, vars höga ålder insågs (se J. F r e r e och
Förhistorisk arkeologi). G.Em.
Hoya, växtsläkte av fam. Asclepiada’ceæ med
o. 70 arter i s. Asien och tropiska Australien.
De äro rotklättrande el. slingrande epifyter
med köttiga, vintergröna blad och i flock
ordnade, stora, vita el. rödlätta blommor. H.
car-no’sa, från Ostindien och Kina, med blekröda,
nektarrika, välluktande blommor, är en
omtyckt varmrums växt. A.V-e.
Hoya [hå’ja], Johan, greve av (d. 1535),
begav sig 1524 från det lilla grevskapet Hoya,
i nuv. Hannover, till Sveriges nye konung
Gustav Vasa, vilken väl behövde tyska hjälpare.
Här steg H. högt i gunst, förmäldes med
Gustavs syster Margareta och erhöll Nyslotts och
Viborgs slott och län i förläning. Han
användes i flera diplomatiska uppdrag: rörande den
s.k. daljunkerns avrättning i Rostock och särsk.
rörande Gustav Vasas uppgörelse med sina
lybska fordringsägare. Konungen synes emel
lertid ha misstänkt honom för illojala förbindel
ser med lybeckarna. Försommaren 1534 läm
nade H. Sverige och reste över Livland tib
Lübeck, då han under förhandlingarnas lopp
efter hand kom i en obehaglig situation. Hans
”förräderi” väckte Gustavs förbittring. H.
deltog senare i grevefejden och stupade 1535 vid
öxneberg. Hans maka dog kort därefter (1536).
— H:s och Margaretas son, Johan av H.,
blev 1553 biskop av Osnabrück och 1566
dessutom av Münster. LA.
Ho-yang, av Kinainlandsmissionen 1904
upptagen missionsstation i ö. Shan-si, v. om
Huang-ho.
H.P., förk. för horse power (se d.o.).
Hraba’nus Maurus [mau’-], frankisk teolog
(o. 776—856), abbot i Fulda 822, ärkebiskop i
Mainz 847. H. var en av sin tids lärdaste
teologer. Alkuins (se denne) lärjunge, vårdade han
sig särsk. om undervisningen och har kallats
grundaren av Tysklands skolväsen. — Litt.:
”Bibliothek der katholischen Pädagogik”, 3
(1890, med övers, av H:s’ skrifter). S.N.
Hrdlicka [eng. uttal hä’dlika], A 1 e s,
nordamerikansk antropolog (f. 1869), f. i Böhmen,
sedan 1910 intendent vid U. S. National
museum i Washington, har sedan 1898 lett
talrika antropologiska exp., grundat och utger
sedan 1918 ”American journal of physical
anthropology”. H. har utg. talrika arbeten
i antropologiska och socialmedicinska ämnen
samt över människans förhistoria. G.B-n.
Hron, Gran, ung. Garam, v.-biflod till
Donau, i Tjeckoslovakien, upprinner på Nizna
Tatra och mynnar efter 320 km. långt lopp vid
Pårkåny. O.P.
HroswiTha (Hrotsvith), saxisk nunna
(o. 932—o. 1002), skrev i benediktinklostret i
Gandersheim på latin ett antal legender i
dialogform i viss mån efter mönster av Terentius,
vars lustspel hon önskade uttränga. H. var sin
tids lärdaste kvinna, stod kejsarhuset nära
och skrev även en historisk dikt om kejsar
Otto I. Rth.
Hrozny [hrå’zni], Friedrich, tjeckisk
språkforskare (f. 1879), 1919 prof, i Prag, har
gjort sig känd ss. assyriolog, men framförallt
genom sina arbeten inom den hettitiska
språkforskningen; genom det tidigare starkt
omdebatterade arbetet ”Die Sprache der Hethiter”
(1916), vari det hettitiska språkets indoeuro-
— 383 —
— 384 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
