HUANG-HO peiska karaktär uppvisades, har H. i själva verket blivit den hettitiska språkforskningens grundläggare. Bland hans övriga hettitiska arbeten märkas ”Hethitische Keilschrifttexte aus Boghazköi” (1919—21) och ”Code hittite” (1922). 1924 företog H. en forskningsresa i det inre Asien, varunder vid Kültepe nära Kaisarije gjordes ett stort kilskriftsfynd, de s.k. kappadokiska tavlorna (se d.o.). C.F. Hrusjevskyj [hrofä'fsküj], Michail Ser-geevitj, ukrainsk historiker, politiker och förf. (f. 1866). H. har utformat och befäst den ukrainska nationella frihetsrörelsen, tidvis i dess revolutionära gestaltning. Han utger sedan 1898 ”Ukraina-Ryss-lands historia” (hittills 10 bd), där han söker visa, att den ukrainska kulturen ägt självständighet alltsedan 900-talet. Efter att 1917 ha anslutit sig till de ukrainska socialrevolutionärerna, kämpade han för Ukrainas separatistiska strävanden gentemot Stor-Ryssland. 1924 anslöt han sig till bolsjevik-regimen i S.S.R.U. och är nu prof, i historia i Kiev samt ledare för ukrainska vetenskaps-akad:s historiska avd. H. har utg. bl.a. ”Ukrainska litteraturens historia” (5 bd, 1923—27) jämte en mängd andra historiska arbeten om Ukraina. M.H-v. Hrynhenda, fornnorsk-isländsk versstrof av åtta åttaledade rader med assonans. Hryntjenko [hrüncä'nkå], Boris Dmitrie-vitj, ukrainsk skriftställare och politiker (1863 —1910), utgav talrika, på sin tid mycket lästa diktverk, berättelser, dramer och populära broschyrer samt redigerade och kompletterade ”Det ukrainska språkets ordbok” (2 uppl. 1924). M.H-v. HS, beteckning för det romerska myntet sestertius (se Sestertie). Beteckningen går tillbaka till tiden före 18 f.Kr., när sester-tien var värd 2% ass (se d.o.); detta förkortades HS, varvid S är tecknet för semis, % ass. B. Hsiang-, i kinesiska namn, se S i a n g-, Hsien, se H i e n. Hsing, i kinesiska namn, se S i n g-. H-strålar, vätekärnor (protoner), som genom stötar från a-partiklar erhållit stort energitillskott och stor räckvidd. De upptäcktes av Marsden 1914 i vätgas och av Rutherford 1919 i kvävgas. Ang. konsekvenserna av denna senare, epokgörande upptäckt se A t o m. A B.L. Hsüan-tsang, se H ii an-ts a n g. Hsüan-tung, se H ü a n-t u n g. Huai-ho, W e i-h o, flod i ö. mellersta Kina, upprinner på Huai-yang-shan och mynnar i Hungtsösjön; härifrån avbördas dess vatten genom Kejsarkanalen—Yang-tsi-kiang och Huang-hos 1851 övergivna flodfåra till Gula havet. 5. Huai-jen-hien, av Kinainlandsmissionen 1919 upptagen missionsstation i n. Shan-si, Kina. Huaina Potosi, se Huayna P o t o s i. Huai-yang-shan, berg i mellersta Kina, s.ö. forts, på Tsin-ling-shan, når 1,900 m.ö.h. S. Huallaga [Qala'ga], c:a 1,200 km. lång h.-biflod till Maranon, n. Peru, upprinner vid Cerro de Pasco 5,000 m.ö.h., är i nedre loppet segelbar till Yurimaguas (182 m.ö.h.). O.P. Huana'co, guanaco, se Lamadjur. Huancayo [oagka'jå], stad i dep. Junin, Peru, 3,320 m.ö.h., vid centraljärnvägen; 20,000 inv. (1927). Silver- och koppargruvor. O.P. Huang-chou, H w a n g-c h o w, stad i prov. Hu-pei, Kina, vid Yang-tsi-kiang, ö. om Han-kou. I H. finnes en av Sv. missionsförbundet 1919 upprättad missionsstation med bl.a. ett lärarinneseminarium. J .C.;G.W.L Huang-hai, kinesiskt namn på Gula havet. Huang-ho, H o a n g-h o, H w a n g-h o, G u-la floden (på gr. av sitt med gulaktig lössjord starkt bemängda vatten), Kinas näst största flod; 4,500 km. lång; 1,260,000 kvkm. flodområde. H., som i sitt översta lopp av ti-betanerna kallas för M a-c h u, ”de lyckliga betenas flod”, upprinner i ö. Tibet, 4,450 m. ö.h. Den genomflyter först med ö. riktning sjöarna Djaring nor och Oring nor, vänder i närheten av gränsen mot eg. Kina mot n. och genombryter Kun-luns centrala och n. kedjor samt fortsätter med ö. och n.ö. riktning genom prov. Kansu in i s. Mongoliet. H. går här upp till 41° n.br., böjer av och går med ö. riktning n. om Ordosplatån fram till 111° ö.lgd., där den vänder mot s. Under den därpå följ. 600 km. långa s. sträckan som gränsflod mellan Shensi och Shansi skär sig H. djupt ned i den löss-betäckta sandstensplatån och bildar två vattenfall. Sedan H. från höger mottagit Wei-ho, böjer den tvärt av mot ö. och träder vid Kai-feng ut på slätten, som den genomflyter med n.ö. riktning, och mynnar i Chilibukten. Under sitt lopp över slätten avlastar H. (jordens slamrikaste flod, 6 kg. pr kbm.) på gr. av den ringa strömhastigheten sitt transporterade material, varigenom flodbädden höjes (lågvattennivån 4,5 m., högvattennivån 9 m. över slätten). Stora skyddsvallar ha därför måst byggas för att förhindra dess svåra översvämningar. Uppslagsbok. XIII. __ 335 ___ 13 — 386 —