HUBRECHT (har möjl. författat böndernas 12 artiklar) ocli anslöt sig till den s.k. döparrörelsen (se Anabaptister), vars främste ledare han blev. Landsflyktig efter bondeupprorets nederlag, sökte H. skydd på olika håll, men föll 1528 i den katolske kejsar Ferdinands händer och brändes i Wien. H. utgav även flera inlägg i de teologiska striderna. — Litt.: W. Mau, ”B. H.” (1912). S.N. Hubrecht [hö'bräzt], Arnold Wilhelm, nederländsk zoolog (f. 1853), 1882 prof, i zoo logi, jämförande anatomi och fysiologi i Ut-recht, har bl.a. utg. viktiga arbeten över snörmaskar, ss. ”Contribution to the embryology of the Nemertea” (1886), ”Nemertea” (i ”Chal-lenger reports,” 1889), samt över däggdjurs-embryologi. O.C-n. Huc [yk], Évariste Régis, fransk katolsk missionär och upptäcksresande (1813—60), reste 1839 till Kina som missionär och begav sig 1844 jämte en kollega, Joseph Gabet, ut på den första av européer företagna upptäcktsfärden till Tibet, under vilken han, förklädd till tibetansk präst, nådde Lhassa 29/i 1846. Han verkade sedan som missionär, huvudsaki. i Kanton, tills han 1852 med bruten hälsa återvände till Europa. Bland H:s för kännedomen om Kina och Centralasien i flera avseenden grundläggande arbeten märkas ”Souvenirs d’un voyage dans la Tartarie, le Tibet et la Chine 1844—46” (2 bd, 1850), ”L’empire chi-nois” (2 bd, 1855) och ”Le christianisme en Chine, en Tartarie et au Thibet” (4 bd, 1857— 58). C.F. Hucbald, flamländsk munk och musikskrift ställare (840—o. 930). Hans av Gerbert von Hornau (i ”Scriptores de musica”, 1, nytr. 1905) utg. ”De harmonica institutione” behandlar förstadierna till flerstämmig musik (se Organum). Däremot äro de av Gerbert avtryckta ”Alia musica” (viktiga uppgifter om kyrkotonerna), ”Commemoratio brevis de tonis et psalmis modulandis” (om psalmodin) och den märkliga ”Musica enchiriadis” (med tillhörande ”Scholia enchiriadis”) ej av H. Den sistn., som anses förf, före 867, tillskrives abboten H o g e r från Verden i Westfalen (d. 902 el. 905) och begagnar sig för sina organum-teorier av s.k. daséz'a-skrift, vars teckenmaterial kanske utgöres av förvridna runor, och ej grekiska accenttecken, som man trott. C.A.M. Huch [höz], Rudolf, tysk förf. (f. 1862), debuterade med en stridsskrift mot naturalismen, tillika ett försvar för den klassiska traditionen, ”Mehr Goethe” (1899). Ett satiriskt drag genomgår hans flesta romaner, som anknyta till Goethe och Keller: ”Hans der Träu- mer” (1902), ”Der Frauen wunderlich Wesen” (1905), ”Komödianten des Lebens” (1906), ”Die Rübenstedter” (1910), ”Junker Ottos Romfahrt” (1917), ”Das unbekannte Land” (1920), ”Spiel am Ufer” (1927), ”Anno 1922” (1929). Av självbiografisk art är ”Aus einem engen Leben” (1923). A.Bd Huch [höz], R i c h a r d a, tysk författarinna (f. 1864), g. 1) 1898—1906 m. italienske läkaren E. Ceconi, 2) m. sin kusin, advokaten Richard H.; är sedan 1929 bosatt i Berlin. H. har skrivit lyrik (”Gesammelte Ge-dichte”, 1929), dramer (”Evoè”, 1892, ”Der Bundesschwur”, 1900) och^romaner (”Erinnerungen von Ludolf Ursleu dem Jüngeren”, 1893, sv. övers. 1903; ”Von den Königen und der Krone”, 1903). Som litteraturhistoriker gjorde hon en betydande insats med ”Blütezeit der Romantik” (1899) och ”Ausbreitung und Verfall der Romantik” (1902). En ofullbordad Garibaldi-cykel betecknar strävandet efter en ny typ av historisk roman, kulminerande i ”Der grosse Krieg in Deutschland” (3 bd, 1914; sv. övers. 1915—17). Som ytterligare ex. på H:s mångsidighet kunna nämnas kriminalromanen ”Der Fall De-ruga” (1917; sv. övers, s.å.) samt den satiriska framtidsromanen ”Der wiedererstandene Chris-tus” (1926). Eljest har H. under de två senaste decennierna mest skrivit historiska, filosofiska och teologiska arbeten, ss. ”Das Risorgi-mento” (1908), ”Wallenstein” (1915), ”Luthers Glaube” (1916), ”Der Sinn der heiligen Schrift” (1919), ”Michael Bakunin und die Anarchie” (1923), ”Freiherr v. Stein” (1925), ”Im alten Reich” (2 bd, 1927—29), ”Alte und neue Göt-ler” (1930). Förenande intellektuell läggning och frodig fantasibegåvning, har H. tillkämpat sig platsen som det nuv. Tysklands märkligaste författarinna. — Litt.: E. Gottlieb, ”R. H.” (1914); O. Walzel, ”R. H.” (1916); E. Gilli-schewski, ”Das Schicksalsproblem bei R. H.” (1926). A.Bd. Huch [höz], F r i e d r i c h, tysk förf. (1873—-1913), skrev ett flertal romaner, som förena sober form med god psykologisk blick, särsk. för barnasjälen: ”Peter Michel” (1901), ”Ge-schwister” (1903), ”Wandlungen” (1905), ”Mao” (1906), ”Enzio” (1911). Hans ”Gesammelte Wer-ke” med inledning av Th. Mann utkommo i 4 bd 1925. A.Bd. ~ 391 -- — 392 —