Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hubmaier, Balthasar - Hubrecht, Arnold Wilhelm - Huc, Évariste - Hucbald - Huch, Rudolf - Huch, Richarda - Huch, Friedrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUBRECHT
(har möjl. författat böndernas 12 artiklar) ocli
anslöt sig till den s.k. döparrörelsen (se
Anabaptister), vars främste ledare han blev.
Landsflyktig efter bondeupprorets nederlag,
sökte H. skydd på olika håll, men föll 1528 i
den katolske kejsar Ferdinands händer och
brändes i Wien. H. utgav även flera inlägg i
de teologiska striderna. — Litt.: W. Mau, ”B.
H.” (1912). S.N.
Hubrecht [hö’bräzt], Arnold Wilhelm,
nederländsk zoolog (f. 1853), 1882 prof, i zoo
logi, jämförande anatomi och fysiologi i
Ut-recht, har bl.a. utg. viktiga arbeten över
snörmaskar, ss. ”Contribution to the embryology
of the Nemertea” (1886), ”Nemertea” (i
”Chal-lenger reports,” 1889), samt över
däggdjurs-embryologi. O.C-n.
Huc [yk], Évariste Régis, fransk katolsk
missionär och upptäcksresande (1813—60),
reste 1839 till Kina som missionär och begav
sig 1844 jämte en kollega, Joseph Gabet, ut på
den första av européer företagna
upptäcktsfärden till Tibet, under vilken han, förklädd till
tibetansk präst, nådde Lhassa 29/i 1846. Han
verkade sedan som missionär, huvudsaki. i
Kanton, tills han 1852 med bruten hälsa
återvände till Europa. Bland H:s för
kännedomen om Kina och Centralasien i flera
avseenden grundläggande arbeten märkas ”Souvenirs
d’un voyage dans la Tartarie, le Tibet et la
Chine 1844—46” (2 bd, 1850), ”L’empire
chi-nois” (2 bd, 1855) och ”Le christianisme en
Chine, en Tartarie et au Thibet” (4 bd, 1857—
58). C.F.
Hucbald, flamländsk munk och musikskrift
ställare (840—o. 930). Hans av Gerbert von
Hornau (i ”Scriptores de musica”, 1, nytr.
1905) utg. ”De harmonica institutione”
behandlar förstadierna till flerstämmig musik (se
Organum). Däremot äro de av Gerbert
avtryckta ”Alia musica” (viktiga uppgifter om
kyrkotonerna), ”Commemoratio brevis de tonis
et psalmis modulandis” (om psalmodin) och
den märkliga ”Musica enchiriadis” (med
tillhörande ”Scholia enchiriadis”) ej av H. Den
sistn., som anses förf, före 867, tillskrives
abboten H o g e r från Verden i Westfalen (d.
902 el. 905) och begagnar sig för sina
organum-teorier av s.k. daséz’a-skrift, vars
teckenmaterial kanske utgöres av förvridna runor, och ej
grekiska accenttecken, som man trott. C.A.M.
Huch [höz], Rudolf, tysk förf. (f. 1862),
debuterade med en stridsskrift mot
naturalismen, tillika ett försvar för den klassiska
traditionen, ”Mehr Goethe” (1899). Ett satiriskt
drag genomgår hans flesta romaner, som
anknyta till Goethe och Keller: ”Hans der Träu-
mer” (1902), ”Der Frauen wunderlich Wesen”
(1905), ”Komödianten des Lebens” (1906), ”Die
Rübenstedter” (1910), ”Junker Ottos Romfahrt”
(1917), ”Das unbekannte Land” (1920), ”Spiel
am Ufer” (1927), ”Anno 1922” (1929). Av
självbiografisk art är ”Aus einem engen Leben”
(1923). A.Bd
Huch [höz], R i c h a r d a, tysk författarinna
(f. 1864), g. 1) 1898—1906 m. italienske läkaren
E. Ceconi, 2) m. sin
kusin, advokaten
Richard H.; är sedan
1929 bosatt i Berlin.
H. har skrivit lyrik
(”Gesammelte
Ge-dichte”, 1929),
dramer (”Evoè”, 1892,
”Der Bundesschwur”,
1900) och^romaner
(”Erinnerungen von
Ludolf Ursleu dem
Jüngeren”, 1893, sv.
övers. 1903; ”Von
den Königen und der Krone”, 1903). Som
litteraturhistoriker gjorde hon en betydande
insats med ”Blütezeit der Romantik” (1899)
och ”Ausbreitung und Verfall der Romantik”
(1902). En ofullbordad Garibaldi-cykel
betecknar strävandet efter en ny typ av historisk
roman, kulminerande i ”Der grosse Krieg in
Deutschland” (3 bd, 1914; sv. övers. 1915—17).
Som ytterligare ex. på H:s mångsidighet
kunna nämnas kriminalromanen ”Der Fall
De-ruga” (1917; sv. övers, s.å.) samt den satiriska
framtidsromanen ”Der wiedererstandene
Chris-tus” (1926). Eljest har H. under de två senaste
decennierna mest skrivit historiska,
filosofiska och teologiska arbeten, ss. ”Das
Risorgi-mento” (1908), ”Wallenstein” (1915), ”Luthers
Glaube” (1916), ”Der Sinn der heiligen Schrift”
(1919), ”Michael Bakunin und die Anarchie”
(1923), ”Freiherr v. Stein” (1925), ”Im alten
Reich” (2 bd, 1927—29), ”Alte und neue
Göt-ler” (1930). Förenande intellektuell läggning
och frodig fantasibegåvning, har H. tillkämpat
sig platsen som det nuv. Tysklands märkligaste
författarinna. — Litt.: E. Gottlieb, ”R. H.”
(1914); O. Walzel, ”R. H.” (1916); E.
Gilli-schewski, ”Das Schicksalsproblem bei R. H.”
(1926). A.Bd.
Huch [höz], F r i e d r i c h, tysk förf.
(1873—-1913), skrev ett flertal romaner, som förena
sober form med god psykologisk blick, särsk.
för barnasjälen: ”Peter Michel” (1901),
”Ge-schwister” (1903), ”Wandlungen” (1905), ”Mao”
(1906), ”Enzio” (1911). Hans ”Gesammelte
Wer-ke” med inledning av Th. Mann utkommo i
4 bd 1925. A.Bd.
~ 391 –
— 392 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
