Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hudsjukdomar (dermatoser) - Hudskelett - Hudskleros - Hudson, Henry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUDSKELETT
vanligaste typerna av enkla utslag äro följ.
1) M a k u 1 ö s a, röda, svagt upphöjda fläckar,
orsakade av blodöverfyllnad i papillar- ocb
ytliga coriumkapillärer; mindre, lins- till
ett-öresstora: roseol (ex. mässling, syfilis, tyfus);
större: erytem (se d.o.). 2) Pu’rpura,
hudblödningar (se P u r p u r a). 3) P a p u 1 ö s a,
smärre, lins- till hampfröstora knottror av
olika byggnad, utgjutning och infiltration i
slemlagret (ex. tidigt stadium i lichen, eksem,
psoriasis), nybildning i corium (ex. syfilis,
lu-pus). 4) Urtica’ria el. nässelutslag (se d.o.).
5) Blåsformiga, mindre, högst linsstora
blåsor: vesikulärt utslag (ex. eksem, miliaria);
större blåsor: bullöst (ex. pemphigus), serös
utgjutning från papillarkärlen, som ställvis
ansamlats mellan cellerna i slemlagret och lyft
upp hornlagret ovanpå. 6) Pustulöst,
var-blåsor, ytliga inom epidermis (ex. impetigo),
djupare ned i corium (ex. smittkoppor). —
Genom sekundära förändringar uppstå 1) e
x-koriationer (se d.o.), ytlig avrivning vid
klåda; 2) rhagader och f i s s u r e r,
djupare ned i corium nående sprickor genom
dragning och tänjning av underliggande
muskulatur vid minskad elasticitet och sprödhet i
huden; 3) ulcus (rötsår), ned i corium nående
substansförlust vid på gr. av lokala (infektion)
el. allmänna (kraftnedsättning) orsaker
hämmad vävnadsåterbildning. 4) s k v a m ö s a
utslag el. f jällning (se d.o.); 5) krustor
(skorpor, ruvor), intorkning av innehåll i blåsor
el. pustlar; 6) cica’trix el. ärr (se d.o.); 7)
pigmentering (se d.o.). Som sekundära
måste dessutom räknas atrofi och
skle-r o s i anslutning till inflammatoriska el. vanl.
medfödda näringsrubbningar i huden, vilka
medfört tillbakabildning, resp, förtätning av
bindvävsfibrillerna i corium. — Nu skildrade
primära och sekundära efflorescenser kunna
uppträda enstaka, mer el. mindre
oregelbundet strödda el. i tätare anhopningar, resp, vid
kombination av olika former som s.k. p o 1
y-m o r f a utslag. Så bildade karakteristiska
utslag utgöra dock ej alltid självständiga
sjuk-domsenheter, utan kunna ha olika orsaker,
liksom också en och samma sjukdom kan ge
upphov till olikartade utslag. Orsakerna till
h. äro emellertid ännu otillräckligt kända, och
många h. kunna därför endast morfologiskt
avgränsas. Kända orsaker äro: 1) direkt på
huden verkande yttre skadligheter, ss. bakterier
(ros, varinfektioner; se Pyodermi),
parasitsvampar (se Dermatomy koser),
djurparasiter (lus, skabb), köld och värme (se F ö
r-f r y s n i n g och Brännskada), solljus-,
ultraviolett, röntgen- och radiumbestrålning (se
även Fräknar och Solbränna), kemiska
inverkningar (terpentin, crotonolja, lut, många
yrkes-h.); 2) i blodet cirkulerande ”giftiga”
ämnen, så vid de vanl. utslagssjukdomarna
(mässling, scharlakansfeber, vattenkoppor m
fl.), hos vissa personer efter bestämda medi
kament el. födoämnen på gr. av idiosynkrasi
el. allergi (se d.o.). Väl avgränsade h. utgöra
också nybildningarna, godartade (ex. födelse
märken, hudhorn) såväl som elakartade (ex
hudkräfta; se Kräftsjukdomar). För
h:s säkra särskiljande och behandling erford
ras långvarig erfarenhet och vana. af K.
Hudskelett, i huden hos vissa djur
förekommande förtjockade och hårda partier, som dels
giva skydd åt underliggande mjuka vävnader,
dels tjäna till fäste för muskler. H., som
stundom kan vara synnerligen kraftigt utbildat,
består av kitin el. i vävnaden inlagrad kalk
och bildas an t., ss. korallernas skelettbild
ningar, blötdjurens skal och insekternas
kitin-pansar, av överhuden (se K u t i k u 1 a) el., ss.
tagghudingarnas kalkplattor, fiskarnas fjäll,
sköldpaddornas och krokodilernas pansar, av
läderhuden. Stundom förbinder sig h. med
det inre skelettet, ss. fallet är hos
sköldpaddorna. Jfr Hudpansar. H.B-n.
Hudskleros [-å’s], se Hudsjukdomar.
Hudson [hu’dsan], Henry, engelsk polar
-farare (o. 1550—1611), vann tidigt anställning
hos Muscovy co., i vars tjänst han 1607 sökte
finna sjövägen till Indien och Kina n. om
Europa och Asien. Tvingad av ishinder vände
han och styrde kurs mot nordpolen ö. om
Grönland, vars kust siktades på o. 73° n.br
Sedan han nått något över 80° n.br., upptäckte
han på hemvägen det rika säl- och
valbeståndet i dessa farvatten. Även följ, års försök att
finna vägen, nu mellan Spetsbergen och Novaja
Zemlja, misslyckades. 1609 utsändes han i
liknande syfte av det holländska East India
co. genom Waigatschsundet men möttes åter
av en ogenomtränglig isbarriär. Han gick då
västerut, landsteg på Coney Island, fann
Hudsonfloden och nådde upp till nuv. Albany.
Hans 4:e resa, 1610, nu på engelskt initiativ,
företogs med ett blott 55 tons fartyg,
”Dis-covery”. Genom Hudsonsundet trängde han
in i Hudson bay, som han antog vara ett öppet
hav och döpte till Mare magnum. Efter én
hård övervintring gjorde besättningen myteri
och avseglade till England, sedan H. och 8
andra utsatts i en livbåt. Samtliga 9 omkomrno.
—H. är en av polarforskningens stora
märkesmän och den förste, som på alla de 3
förmodade sjövägarna (Nordost-, Nordvästpassa
gen och över polarbassängen) sökt nå Indien
och Kina. Han gjorde vidare betydande
geografiska upptäckter och är upphovsmannen
— 403 —
— 404 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
