HUET som filologiska (”De interpretatione”, 2 bd, 1661, ”Histoire du commerce et de la navigation des anciens”, 1716). Självbiografisk är ”Commentarius de rebus ad eum pertinen-tibus” (1718). — Litt.: Biogr. av C. Barthol-mess (1849). W.A7. Huet [üä'], Paul, fransk målare och grafiker (1803—69). En romantisk naturuppfattning, som befruktats av studieresor i Norman-die och Holland, utgör grundtonen i H:s konst. Men dessutom gör sig ett starkt naturalistiskt drag gällande, som jämte landskapets stämningsvärden gör honom till Duprés och Th. Rousseaus förelöpare. Som grafiker utgav H. serier av raderade och litograferade landskap med sparsamt figurstaffage. F.H. Huet [hy'st], Coenraad Busken, holländsk förf. (1826—86), verkade som litterär kritiker i tidskr. ”De Gids”, senare som journalist i Batavia, i Paris o.s.v. H:s kritiker utmärka sig för spirituell form och skoningslös satir. Han skrev även romanen ”Lidewyde” (1868), som väckte stort uppseende. Rth Hufeland [-[hö'fa-lant],-] {+[hö'fa- lant],+} Christoph Wilhelm, tysk läkare (1762—1836), prof, i Jena 1793, i Berlin 1810, utgav bl.a. ”Mesmer und sein Magnetismus” (1785), ”Ueber die Ausrottung der Pocken” (1787), ”Makro-biotik” (1796), sedan 1795 tidskr. ”Journal der praktischen Arzneikunde” (”H:s Journal”) samt agiterade starkt för införandet av den Jennerska vaccinationen i Tyskland. Å.Ch. al-Hufuf [-fö'f], el Hofuf, Hofuf, stad i landskapet al-Hasa, ö. Arabien, innanför Persiska viken; 30,000 inv. O.P. Hufvudstadsbladet, daglig sv. morgontidn. i Helsingfors. H. grundades 1864 av August Schauman ss. ett politiskt färglöst nyhets- och annonsorgan, vann med tiden stor spridning och blev landets främsta annonsorgan för att numera utgöra den största och den dominerande sv. tidn. i Finland. H. inköptes 1885 av Arthur Frenckell, under vars ledning utvecklingen fick fart, icke minst sedan Torsten Sevonius 1888 anställts som redaktionssekreterare, i vilken egenskap han verkade till sin död 1923. Frenckell ombildade företaget till a.-b. 1892 och sålde det 1920 till ett nytt bolag med Amos Anderson som huvuddelägare. Denne efterträdde 1928 Frenckell som huvudred. Tekniskt har H. gått i spetsen för utvecklingen på området i Finland, erhöll 1896 landets första rotationspress och inflyttade 1927 i ett för ändamålet byggt, modernt inrättat hus. Enl. sina traditioner har H. i allm. undvikit ett prononcerat, personligt ställningstagande i politiken, men de krav, vilka ställts på tidn. ss. det ledande sv. organet alltsedan den politiskt inflytelserika ”Nya pressens” indragning (1900), har tidn. motsvarat genom ett konsekvent förfäktande av svenskhetens intressen i Finland och en måttfull, snarast högerbetonad hållning i övriga politiska frågor. Sedan 1927 utkommer H. även i en billig s.k. landsuppl. Företaget sysselsätter c:a 250 fast anställda personer och utger jämväl eftermiddagstidn. ”Sv. pressen”. H.S-m. Hugenberg [hö'-bärk], Alfred, tysk politiker och näringsidkare (f. 1865), D:r phil. i Strassburg 1888, därefter i preussisk statstjänst, deltog 1892 vid bildandet av All-deutscher Verband, arbetade som rege-ringsassessor i Posen i kolonisationsverk-samheten, blev sedermera direktör för jordbrukarnas centralbank, 1903 föredragande råd i Preussens finansministeri um, 1907 direktör för berg- och metallbanken i Frankfurt a.M. och var 1909—18 ordf, i Krupp-direktionen i Essen. H. organiserade från 1916 och ledde det konservativa Scherlförlaget i Berlin och skapade genom sin telegramagentur (Te-legrapheunion) ett mäktigt verktyg att påverka opinionen; 1927 anknöts härtill Ufa, det stora filmföretaget. H:s mål var att driva konservativ-propaganda bland massorna och att vinna dem för en nationell politik. Han var 1919 medl. av-nationalförsamlingen och valdes 1920 till led av riksdagen samt blev i okt. 1928 tysknationella folkpartiets ledare och 1929 efter sprängningen av partiet även ledare för riksdagsgruppen. Konservativa folkpartiet gick vid detta tillfälle under greve K. v. Westarp sin egen väg. H. har disciplinerat sitt parti och lett dess kurs efter eget huvud. Helt säkert var det mindre välbetänkt att ej redan från början markera fronten mot A. Hitler. H. gick 1931 fram vid dennes sida men drog sig snart nog åter tilL baka och tog 1932 helt avstånd. H. har efter världskriget med skärpa fört striden mot Ver-saillesfredens bestämmelser och har genom sin propagandaverksamhet bidragit till den na — 411 — — 412 —