Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humboldt, 1. Wilhelm von - Humboldt, 2. Alexander von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HLMBOLDT
ningen till arbetet ”Ueber die Kawisprache auf
der Insel Java” (3 bd, 1836—40; nytr. i
Steinthals kommenterade uppl. av ”H:s
sprach-philosophische Werke”, 1883) väckte
uppseende. En kritisk uppl. av H:s ”Gesammelte
Werke” utgavs av preussiska vetenskapsakad.
(15 bd, 1903—18). Ur hans omfattande
korrespondens ha publicerats bl.a. ”Briefwechsel mit
Schiller” (1830; ny uppl. av A. Leitzmann,
1900), ”Briefwechsel mit Goethe”, utg. av F.Th.
Bratranek (1876), ”Wilhelm und Karoline v. H.
in ihren Briefen”, utg. av Anna v. Sydow (7 bd,
1906—16), ”W. v. H. in seinen Briefen”, urval
av K. Sell (1924). — Litt.: R. Haym, ”W. v. H.”
(1856); B. Gebhardt, ”W. v. H. als Staatsmann”
(2 bd, 1896—99); J. Schubert, ”W. v. H.” (1907);
E. Spränger, ”W. v. H. und die
Humanitäts-idee” (1909), ”W. v. H. und die Reformation
des Bildungswesens” (1910); O. Harnack, ”W.
v. H.” (1913); A. Leitzmann, ”W. v. H.” (1919);
G. Gloege, ”W. v. H. und die Reformversuche
der preussischen Unterrichtsverwaltung” (1920).
A.Bd.
2) Alexander von H., friherre, den
föregåendes bror, naturvetenskapsman (1769—
1859). H. studerade
naturvetenskap och
teknologi vid flera
av Tysklands mest
kända högsk. och
akad., bl.a.
mineralogi och geologi i
Freiberg under A. G.
Werner. 1792 blev
han preussisk
bergsassessor och verkade
1792—97 som
överbergmästare. Vid
moderns död blev
han ägare till en större förmögenhet och
kunde tillfredsställa sina vetenskapliga
intressen. Han lämnade nu statstjänsten och for
1797 till Paris. Vintern 1797—98 reste han
med botanisten N. Bonpland (se denne) genom
Pyreneiska halvön. På H:s bekostnad företogo
de båda forskarna 1799—1804 en exp. till
Amerika. Pico de Teydes krater på Teneriffa
övertygade H., att basalt var en stelnad bergart.
Under sjöresan studerade han havsvattnets
kemiska sammansättning och dess växt- och
djurliv. Efter landstigningen i Cumanå i
Venezuela studerades kustens mangroveskogar,
Caråcastraktens tropiska regnskogar och
Lla-nossavannerna. Från Orinoco gick exp. vidare
över Cassiquiare till Rio Negro, men
portugisiska regeringen gav ej tillstånd att besöka
Brasilien. Man återvände landvägen till
Cumanå. Dec. 1800—mars 1801 vistades H. på
Cuba, varefter han reste till Colombia, följde
Magdalenadalen uppåt och besökte därefter
Bogotå. Härifrån gick färden till Quito. I
omgivningarna studerades vulkanbergen
Anti-sana, Pichincha och Chimborazo, vilket senare
berg 1802 bestegs till 5,882 m.ö.h. Exp.
fortsatte sedan sjöledes från Callao til’ Anapulco
i Mexiko, i vilket land H. också studerade
näringslivet jämte naturen, över Habana,
Phila-delphia och Washington återvände H. till
Europa 1804, varefter han till 1827 var bosatt
huvudsaki. i Paris. Fredrik Vilhelm III av
Preussen, som i H:s sällskap tidigare besökt
England, Italien och Ryssland, övertalade
honom emellertid att flytta till Berlin, vid vars
univ. han 1827—28 föreläste om fysisk geografi.
Jämte zoologen C. G. Ehrenberg och kemisten
G. Rose företog H. 1829 en forskningsresa till
Ural, Altai, Dsungariet och Kaspiska havet,
under vilken huvudsaki. de geologiska och
klimatiska förhållandena studerades.
H. hade en skarp iakttagelse- och
kombinationsförmåga och kunde på ett mästerligt sätt
i skrift framlägga sina vetenskapliga resultat.
Han var en av samtidens främsta föreläsare
och naturskildrare. Han har utfört en stor
mängd noggranna ortsbestämningar och
baro-metriska höjdmätningar. Främst genom sina
studier över jordytans reliefförhållanden står
H. som grundläggare av den fysiska geografien
och genom sina forskningar rörande
vegetationens beroende av klimat, höjdförhållanden
och markbeskaffenhet som skapare av
växtgeografien. Han gav åt klimatologien en ny
grafisk framställningsmetod genom införandet
av isotermerna. H. har också haft sina
uppmärksamhet riktad på jordskalv och
jordmag-netism. H. och C. F. Gauss organiserade de
magnetiska stationerna. Av stort intresse äro
också hans forskningar rörande indianernas
forna och dåv. kultur. — Bland H:s viktigaste
arbeten äro: ”Voyage aux regions équinoxiales
du Nouveau continent, fait en 1799—1804” (30
bd, 1805—29, delvis förf, av A. Bonpland, F.
Oltmanns och C. S. Kunth), ”Ansichten der
Natur” (2 bd, 1808), ”Des lignes isothermes et
de la distribution de la chaleur sur le globe”
(1817), ”Fragments de géologie et de
climato-logie asiatiques” (2 bd, 1832), ”Reise nach dem
Ural, dem Altai und dem Kaspischen Meer”
(2 bd, 1837—42, jämte C. G. Ehrenberg och
G. Rose), ”Asie centrale. Recherches sur les
chaines de montagnes et la climatologie
com-parée” (3 bd, 1843), ”Kosmos. Entwurf einer
physischen Weltbeschreibung” (4 bd, 1845—
58). H:s ”Gesammelte Werke’ äro utg. bl.a.
1889 i 12 bd. Ur hans brevväxling äro utg.
breven till bl.a. H. Berghaus (3 bd, 1863)
— 439 —
— 440 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
