Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hummer (kräftdjur) - Hummerfiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMMERFISKE
lanten förekommer en mycket närstående form,
som skiljer sig från den europeiska genom en
tagg på undersidan av pannhornet. Första
paret bröstfötter, som är rörligt i olika riktningar,
bär mycket kraftigt utbildade, i genomskärning
ovala gripsaxar (”klor”), den ena, vanl. den h.,
Rombärande hummerhona, a honlig könsöppning
(en sådan finnes vid basen av vardera 3:e
benet), b rum för uppbevaring av vid parningen
avsatta sädeskroppar, c tarmöppningen, d
stjärtfenans sidoflikar.
mycket större och med runda knölar på
skärytan, ägnad att krossa födan, medan den andra
är smalare och har skarpare skäryta. 2:a och
3:e paren bröstfötter äro likaledes försedda med
gripsaxar, medan 4:e och 5:e paren sluta med
enkel klo. De 4 sista bröstfötterna äro de
normala rörelseorganen. I vatten går h. vanl.
framåt på bottnen, men den kan även gå baklänges.
Stjärten är mycket kraftig, slutande med av
flera flikar bestående stjärtfena. Genom några
slag med densamma kan h. mycket hastigt
simma bakåt, men detta är alltid en flyktrörelse.
På basen av 3:e, resp. 5:e bröstbenparet mynna
de honliga, resp, hanliga könsorganen. Hos
hannen är första paret fötter på stjärten
om-bildat till parningsorgan, och även det 2:a
paret visar någon omdaning. Huden är genom
inlagring av kalk- och magnesiumsalter
utbildad till ett pansar, som omgiver hela kroppen
med undantag endast för lederna. Färgen är
något olika hos h. från olika trakter. Tillväxten
äger rum i samband med skalömsning och
växlar hos den vuxna h. vanl. mellan 1 och 2 cm.
åt gången. Tillväxthastigheten är beroende av
bl.a. vattnets temp. och således olika i olika
vatten. I Skagerack har h. vid 6 års ålder vanl.
nått en längd av c:a 21 cm. och en vikt av c:a
270 gr. Hos yngre individer ömsas skalet flera
gånger om året, hos äldre blott en gång, hos
könsmogna honor dock blott vartannat år och
hos gamla h. mera oregelbundet. Omedelbart
efter skalömsningen är h. mjuk och täckt av
slem. I Skagerack dröjer det 6 å 7 veckor,
innan skalet åter är riktigt hårt. H:s föda
ut-göres av fiskar och mollusker, men även av
kräftdjur, maskar m.m. Den tycks gå på jakt
efter föda huvudsaki. om natten. Man antog
förr, att h. företog långa vandringar, men
märkningar av h. ha visat, att den i regel är
stationär. Om hösten vandrar den från grundare till
djupare vatten, om våren i motsatt riktning.
H. blir könsmogen vid olika storlek i olika
vatten, i Skagerack vanl. vid 22—23 cm. längd, i
Kattegatt vid något mindre storlek. Parningen
äger rum strax efter det att honan ömsat skal,
varvid sädeskropparna avsättas på henne i en
hålighet mellan 4:e och 5:e bröstfotparen och
förvaras där till följ, år på sommaren, då de
svartgröna äggen — c:a 8,000 hos en 25 cm. h.
— avgivas och befruktas, då de passera förbi
nämnda hålighet. Äggen fästas på
stjärtfötter-na, merendels på dessas hår. De förbli där
närmare 1 år, varefter de kläckas. De nykläckta
larverna äro 9 mm. långa och ha en helt annan
byggnad än den fullväxta h. Larverna föra ett
planktoniskt levnadssätt. Efter 3 skalömsningar
— i Skagerack efter o. 24 dygn — har larven en
längd av 16 mm. och nästan samma form som
den utbildade h. Den börjar nu småningom
övergå till liv vid bottnen. N.R-n.
Hummerfiske. I Sverige fiskas hummer
hu-vudsakl. i tinor (kupor) av särsk. konstruktion.
Stommen av dem utgöres av ”bågar” och
”käppar”, vilka äro klädda med nät. I vardera
ändan finnes en ingång och upptill ett lock
för fångstens urtagning. Tinan är fästad vid
ett tåg, i vars andra ända är anbragt ett
trästycke, våle, som flyter i vattenytan. För att
locka hummern in i tinan anbringas i denna
fiskbitar som agn. Tinorna sättas en och en
men ibland i länk. I mycket ringa
utsträckning fångas hummer på garn och har förr även
tagits med tång. Hummertillgången i Sverige
visar under de sista 35 åren visserligen årliga
växlingar men har i stort sett hållit sig ganska
konstant. 1931 uppgick fångsten till c:a
230,000 kg. (c:a 600,000 stycken). S.å.
importerades, huvudsaki. från Norge, 178,542 st
samt exporterades 46,428 st. Hummern
förvaras i sumpar, till dess den skall avsättas.
Den säljes levande el. kokt, i förra fallet vanl.
med klorna ombundna el. muskeln till den
rörliga leden genomstucken. Enl. fiskeristadgan
är h. förbjudet fr.o.m. 15/t till kl. 6 f.m. första
söckendagen efter 14/9, genom särsk. förordning
inom Norrvikens fögderi fr.o.m. 15/b till kl. 6
f.m. första söckendagen i okt. Hummer, som i
längd från spetsen av pannhornet till fasta
kanten av mellersta stjärtfenan ej håller 21
cm., får ej fångas. — I Europa är h. av
betydelse framförallt i Norge, Skottland och
Irland. Mycket betydande h. idkas i U. S. A.,
Newfoundland och Canada, där hummer i stor
— 451 —
— 452 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
