HUMMERFISKE lanten förekommer en mycket närstående form, som skiljer sig från den europeiska genom en tagg på undersidan av pannhornet. Första paret bröstfötter, som är rörligt i olika riktningar, bär mycket kraftigt utbildade, i genomskärning ovala gripsaxar (”klor”), den ena, vanl. den h., Rombärande hummerhona, a honlig könsöppning (en sådan finnes vid basen av vardera 3:e benet), b rum för uppbevaring av vid parningen avsatta sädeskroppar, c tarmöppningen, d stjärtfenans sidoflikar. mycket större och med runda knölar på skärytan, ägnad att krossa födan, medan den andra är smalare och har skarpare skäryta. 2:a och 3:e paren bröstfötter äro likaledes försedda med gripsaxar, medan 4:e och 5:e paren sluta med enkel klo. De 4 sista bröstfötterna äro de normala rörelseorganen. I vatten går h. vanl. framåt på bottnen, men den kan även gå baklänges. Stjärten är mycket kraftig, slutande med av flera flikar bestående stjärtfena. Genom några slag med densamma kan h. mycket hastigt simma bakåt, men detta är alltid en flyktrörelse. På basen av 3:e, resp. 5:e bröstbenparet mynna de honliga, resp, hanliga könsorganen. Hos hannen är första paret fötter på stjärten om-bildat till parningsorgan, och även det 2:a paret visar någon omdaning. Huden är genom inlagring av kalk- och magnesiumsalter utbildad till ett pansar, som omgiver hela kroppen med undantag endast för lederna. Färgen är något olika hos h. från olika trakter. Tillväxten äger rum i samband med skalömsning och växlar hos den vuxna h. vanl. mellan 1 och 2 cm. åt gången. Tillväxthastigheten är beroende av bl.a. vattnets temp. och således olika i olika vatten. I Skagerack har h. vid 6 års ålder vanl. nått en längd av c:a 21 cm. och en vikt av c:a 270 gr. Hos yngre individer ömsas skalet flera gånger om året, hos äldre blott en gång, hos könsmogna honor dock blott vartannat år och hos gamla h. mera oregelbundet. Omedelbart efter skalömsningen är h. mjuk och täckt av slem. I Skagerack dröjer det 6 å 7 veckor, innan skalet åter är riktigt hårt. H:s föda ut-göres av fiskar och mollusker, men även av kräftdjur, maskar m.m. Den tycks gå på jakt efter föda huvudsaki. om natten. Man antog förr, att h. företog långa vandringar, men märkningar av h. ha visat, att den i regel är stationär. Om hösten vandrar den från grundare till djupare vatten, om våren i motsatt riktning. H. blir könsmogen vid olika storlek i olika vatten, i Skagerack vanl. vid 22—23 cm. längd, i Kattegatt vid något mindre storlek. Parningen äger rum strax efter det att honan ömsat skal, varvid sädeskropparna avsättas på henne i en hålighet mellan 4:e och 5:e bröstfotparen och förvaras där till följ, år på sommaren, då de svartgröna äggen — c:a 8,000 hos en 25 cm. h. — avgivas och befruktas, då de passera förbi nämnda hålighet. Äggen fästas på stjärtfötter-na, merendels på dessas hår. De förbli där närmare 1 år, varefter de kläckas. De nykläckta larverna äro 9 mm. långa och ha en helt annan byggnad än den fullväxta h. Larverna föra ett planktoniskt levnadssätt. Efter 3 skalömsningar — i Skagerack efter o. 24 dygn — har larven en längd av 16 mm. och nästan samma form som den utbildade h. Den börjar nu småningom övergå till liv vid bottnen. N.R-n. Hummerfiske. I Sverige fiskas hummer hu-vudsakl. i tinor (kupor) av särsk. konstruktion. Stommen av dem utgöres av ”bågar” och ”käppar”, vilka äro klädda med nät. I vardera ändan finnes en ingång och upptill ett lock för fångstens urtagning. Tinan är fästad vid ett tåg, i vars andra ända är anbragt ett trästycke, våle, som flyter i vattenytan. För att locka hummern in i tinan anbringas i denna fiskbitar som agn. Tinorna sättas en och en men ibland i länk. I mycket ringa utsträckning fångas hummer på garn och har förr även tagits med tång. Hummertillgången i Sverige visar under de sista 35 åren visserligen årliga växlingar men har i stort sett hållit sig ganska konstant. 1931 uppgick fångsten till c:a 230,000 kg. (c:a 600,000 stycken). S.å. importerades, huvudsaki. från Norge, 178,542 st samt exporterades 46,428 st. Hummern förvaras i sumpar, till dess den skall avsättas. Den säljes levande el. kokt, i förra fallet vanl. med klorna ombundna el. muskeln till den rörliga leden genomstucken. Enl. fiskeristadgan är h. förbjudet fr.o.m. 15/t till kl. 6 f.m. första söckendagen efter 14/9, genom särsk. förordning inom Norrvikens fögderi fr.o.m. 15/b till kl. 6 f.m. första söckendagen i okt. Hummer, som i längd från spetsen av pannhornet till fasta kanten av mellersta stjärtfenan ej håller 21 cm., får ej fångas. — I Europa är h. av betydelse framförallt i Norge, Skottland och Irland. Mycket betydande h. idkas i U. S. A., Newfoundland och Canada, där hummer i stor — 451 — — 452 —