Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hummerfiske - Hummerhielm, Alexander Magnus - Hummerodling - Hummertina - Humor - Humorada - Humoral-patologi - Humor aquens, kammarvattnet - Humoresk - Humor vitreus - Humperdinck, Engelbert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMPERDINCK
utsträckning inlägges som konserv. Jfr
Hummerodling. N.R-n.
Hummerhielm, Alexander Magnus,
friherre, krigare (1643—1723), tjänade sig
under skånska kriget upp till ryttmästare, blev
1692 major, 1701 överste för adelsfanan, deltog
i Karl XII:s ryska och polska krig, blev 1704
generalmajor men tog 1708 på gr. av sjuklighet
avsked. H. blev under skånska kriget särsk.
bekant som en energisk och duglig
motståndare till friskyttarna. Under stora nordiska
kriget blev H. 1702 vid Druskieniki i Litauen
överfallen av en betydligt överlägsen styrka
och tillfångatagen. Utväxlad 1704, deltog han
därpå bl.a. i slagen vid Punitz och Fraustadt.
En av H. under skånska kriget förd dagbok
är tryckt i S. Loenbom, ”Anecdoter om
namnkunniga och märkwärdiga swenska män”, 1
(1770), en annan från 1707—08 i ”Karolinska
krigares dagböcker”, 10 (1914). P.S.
Hummerodling. H. går ut på att uppföda
hummerynglet under dess planktoniska liv. På
gr. av stora tekniska svårigheter har h. ännu
ej fått allmännare spridning. Det är blott i
Amerika, Holland och Norge h. regelbundet
be-drives. På den norska anstalten vid Flödevigen
tillgår h. på följ. sätt. Rombärande humrar
anskaffas och placeras i kläckningslådor, blott
en i varje. De matas med färsk fisk.
Kläck-ningslådorna måste hållas väl rena. Äggen
kläckas, och larverna föras av strömmen ned i
en uppsamlingslåda, varifrån de överföras till
uppfödningsbassängerna, som äro försedda
med ett särsk. system för
vattengenomströmning. Larverna matas varannan timme dygnet
om med söndermald oxlever, då och då tillsatt
med kött av krabba. Man har i genomsnitt
uppnått, att 34 °/o av larverna utvecklats till
bottenstadiet. N.R-n
Hummertina, se Hummerfiske.
Humor (lat., vätska; i detta fall med
syftning på de olikartade blandningarna av
kroppens vätskor, vilka ansågos bestämma
människans temperament; jfr Humör. Ordets
betydelse har utvecklats i England, eng.
humour, och i sv. påverkats av den
nyromantiska uppfattningen av h. i Tyskland), skämt
med en bakgrund av allvar el. sympati; ”sorg
i rosenrött”; humoristisk livsuppfattning,
humoristiskt sinnelag; humoristisk framställning;
naturlig, godmodig kvickhet. E.H.
När vi skratta — oftast väl ganska
dämpat el. blott le — åt något ”humoristiskt”, är
det i första hand upplevelsen av något orimligt,
meningslöst, som framkallar detta uttryck för
vår h.-stämning, t.ex. en motsägelse i tanken,
en disproportion mellan orsak och verkan el.
mellan ändamål och medel. Men detta orimliga
måste dock dessutom för oss stå som något,
vars naturliga uppkomst vi kunna förklara för
oss — alltså som något i grunden
allmänmänskligt, som vi kunna tänka oss, att vi
själva kunde göra oss skyldiga till. Härmed är
den sympatiska förståelsen i h. given, vilken
kommer ”humoristen” att se meningen i
orimligheten och som eg. innebär hans befriande
överlägsenhet i förhållande till sig själv —
till skillnad från ”satirens” (se d.o.) polemiskt
hånande överlägsenhet i förhållande till andra.
I konsten kommer den ”humoristiska”
inställningen särsk. till uttryck genom ett lätt och
träffande understrykande (karikerande) av
vardagslivets harmlösa orimligheter (så hos t.ex.
Dickens). Denna inställning gentemot
individuella karaktärer och situationer kan vidare
utvidgas till h. som allmän livsåskådning och
livsstämning — alltså ett sympatiskt-försonligt
förhållande till tillvarons ”orimligheter”; i
denna riktning har h. utvecklats t.ex. av S.
Kierkegaard och Höffding. — Litt.: J. Sully,
”An essay on laughter” (1902); H. Höffding,
”Den store H.” (1916). — Jfr Komik. V.K-r.
Humora’da, diktart, se R. de C a m p o a m o r.
Humora’1-patologi’ är den lära, som i
motsats till cellularpatologien (se d.o.) anser
kroppens hälsa och sjukdom bero på om kroppens
vätskor el. ”safter”, humo’res, äro riktigt el.
felaktigt blandade. Redan Hippokrates, och
efter honom Galenos, lärde, att kroppen har 4
safter, blodet, som stammar från hjärtat,
slemmet, som kommer från hjärnan, den gula
gallan från levern och den svarta gallan från
mjälten. Vid abnorm blandning stockade sig och
förhårdnade dessa vätskor, en dyskrasi (se d.o.)
uppkom. På så sätt uppkommo katarrer,
bul-nader, svulster o.s.v. Huvudsakligast genom
åderlåtningar, avförings- och kräkmedel sökte
man få dessa stockningar att upphöra. 1
betydligt förändrad form finner man denna h.
ännu i förra årh. i Rokitanskys (se denne)
dyskrasilära. T.H-n.
Humor a’queus, kammarvattnet, är
främre och bakre ögonkamrarnas tunnflytande
innehåll, som fysiologiskt verkar ss.
närings-vätska för hornhinnan och linsen, vilka ej ha
blodkärl. Wk.
Humore’sk, humoristisk berättelse el. dikt;
även om musikstycke, vanligast
instrumentalstycke av muntert innehåll och lätt, lekande
rörelse; sällan i fråga om bildande konst. F.S-l.
Humor vi’treus el. corpus vitreum, se
Glaskroppen.
Humperdinck [ho’m-], Engelbert, tysk
tonsättare (1854—1921), studerade i Köln och
— 453 —
— 454 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
