Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humperdinck, Engelbert - Hums - Humulus - Humus, Humussyra - Humusämnen - Humör - Hu-nan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMS
München, lärde i
Italien känna R.
Wag-ner, följde denne till
Bayreuth, där han
deltog i
fullbordandet av
Parsifalpar-tituret och mottog
starka intryck för sin
fortsatta utveckling;
ledde 1900—20 en
mästerskapsskola för
komposition vid
akad. i Berlin. H:s
berömmelse är
knu
ten till sagooperan ”Hänsel und Gretel”
(Wei-mar 1893, ”Hans och Greta”, Stockholm 1895).
Genom sitt skickliga utnyttjande av folktonen,
sin äkta naivitet och sin fint ciselerade,
stäm-ningsrika instrumentering blev denna den
första stora framgången inom den efterwagnerska
tyska operan. Av H:s följ, scenverk
(”Kungabarnen”, ss. melodram 1898, ss. opera 1910,
Stockholm 1926; ”Die Heirat wider Willen”;
”Die Marketenderin”; ”Gaudeamus”) har intet
ernått samma popularitet. H. har även skrivit
musik till Aristofanes’ ”Lysistrate”,
Shakespea-res ”En vintersaga”, ”Stormen”, ”Som Ni
behagar” och ”Köpmannen i Venedig” m.fl.,
kör-balladerna ”Das Glück von Edenhall” och ”Die
Wallfahrt nach Kevlaar”, solosånger,
”Mau-rische Rhapsodie” för orkester, en
stråkkvartett m.m. — Litt.: O. Besch, ”E. H.” (1914).
F.S-l.
Hums, stad i Syrien, se H o m s.
Hu’mulus, växtsläkte, se Humle.
Humus, Humussyra, se Humusämnen.
Humusämnen (lat. humus, jord; adj. h
u-mös), geol., biol., äro organiska ämnen av
amorf struktur, resultat av förmultning av
organiskt stoff, väsentligen växtdelar, som
förefinnas i markens ytliga lager. Till sin kemiska
natur kunna h. knappast säkert bestämmas;
deras kolloidala natur kan dock icke bestridas,
och i samband med denna står säkert deras
förmåga att upptaga vatten genom anlagring av
vattenmolekyler, varvid h. svälla. Man anser
nu, att h. i allm. äro syror, och S. Odén, som
särsk. studerat dem, har också fört goda bevis
därför. De syror, han urskilt och med ett
gemensamt namn kallar huminsyror, äro 1)
humussyra (svårlöslig i vatten och alkohol),
2) hymatomelansyra (svårlöslig i vatten och
lös-lig i alkohol) samt 3) fulvosyror (lösliga i
vatten och alkohol). Mera indifferenta
mörkfär-gade ämnen, kallade h u m i n och u 1 m i n,
anses möjl. vara anhydrider av de nämnda
syrorna. — De i marken befintliga h. ha mycket stor
betydelse för vegetationen, och detta på olika
sätt, fysiskt, kemiskt och biologiskt. Alltefter
den olika graden av förmultning och
förtorv-ning samt mängden av osönderdelad förna har
man urskilt vissa humusformer, som indelas i
3 huvudgrupper: råhumus, mull och torv.
1) R å h u m u s är en på förna rik, föga för
multnad, organisk jordart, förekommande i
markytan med sällan mera än c:a 15 cm.
mäktighet, av starkt sur beskaffenhet; fria
huminsyror förekomma rikligt i densamma; dessa
transporteras ofta i lösning ned till
mineraljorden, där h. ånyo utfällas som ortsten (se
d.o. och P o d s o 1). Råhumus är en föga
fruktbar jordmån, som utgör markytan i stora
delar av Sveriges barrskogar; den kan dock lätt
förbättras genom varje åtgärd, som medför
ökat tillträde av syre och utluftning av marken,
så att där befintligt kväve blir tillgängligt för
växterna. — 2) M u 11 är en lucker, kornig,
brungrå till svart massa, vari mineralämnen
spela en stor roll som korn sammankittade av
h. I mullen kan man ej särskilja något av den
organiska substansens urspr. struktur. Mull är
den form av humus, som företrädesvis
förekommer i odlad jord, men den finnes även i
skogs- och hagmark, särsk. där lövträd spela
någon roll. Mull är den för vegetationen
förmånligaste humusformen och har vanl. neutral
till svagt alkalisk reaktion el. stundom svagt
sur. I mull med neutral reaktion kunna där
befintliga kväveföreningar lätt omsättas till
ammoniak- el. salpetersyreföreningar, varför
kalkning i regel visar mycket förmånlig verkan.
Mullen meddelar en kornig struktur åt
åkerjorden, gör den lättarbetad samt kvarhåller
fuktigheten. Mycket mullrika jordar leda ofta
sitt ursprung från sanka marker med tunna
torvlager, som blivit uppodlade. — 3) T o r v är
den humusform, där de organiska
beståndsdelarna ansamlats under vatten vid avstängande
av luften, så att en massa av mer el. mindre
osönderdelade växtrester, blandade med olika
slag av h. och ofta med gyttja, uppstår. Se
Torv. K.A.G.
Humö’r (fra. humeur; se Humor),
sinnesstämning, lynne. — Enl. humoralpatologiens (se
d.o.) föreställningssätt ansåg man även h.
bestämt av blandningen av de 4 humo’res el.
kroppsvätskorna (jfr uttrycket ”vara vid goda,
vid dåliga vätskor”). Jfr Lynne. A.N.
Hu-nan, ”s. om sjön” (d.v.s. Tung-ting-hu),
prov, i mellersta Kina, på s. sidan av
Yang-tsi-kiang och kring floderna Siang-kiang,
Tsü-kiang och Yüan-kiang, som utfalla i
Tung-ting-hu; 217,347 kvkm.; 40,529,988 inv. (1926).
Huvudstad Changsha. H. är till större delen
bergigt med i s.v.-n.ö. strykande höjdryggar.
Endast i n. förekomma jämnare områden kring
— 455 —
— 456 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
