Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hundtunga, munklöss, -fnat, -frat - Hundturk - Hundvakt - Hundäxing - Hundäxingbakterios - Hunehals - Hunestad - Hunfalvy, Pál - Hungaria - Hunger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUNDTURK
tande ört med smalt lansettlika blad, i
klaselika, ensidiga knippen ordnade, brunröda
blommor och med hullingbärande, borstlika taggar
beväpnade delfrukter (fruktspridningsmedel).
Växten, särsk. roten, innehåller en alkaloid,
cynoglossin, på gr. varav h. har medicinsk
användning. A.V-e
Hundturk, i sht förr: öknamn på turk, ofta
i bestämd form sing. om turkarna el. deras
sultaner; stundom även: barbar, tyrann i allm.
— I folktron ha turkarna, liksom hunnerna,
uppfattats som människoätare; frimurarna
slaktade barn och sände deras kött till
”hundturken” för att uppätas. Benämningen har sin
rot i forna tiders föreställningar om mänskliga
vidunder med hundhuvuden, som bodde i
Tar-tariet, vars härskare under medeltiden stundom
kallas ”Magnus canis” (”storhunden”). E.H.
Hundvakt, den del av vaktgöringen ombord
å fartyg, som infaller mellan midnatt och kl.
4 f.m.
Hundäxing, Da’ctylis glomera’ta, är ett i
Gamla världens tempererade områden inhemskt
gräs, som i Sverige
anträffas
viltväxande nästan överallt
utom i de
nordligaste delarna och
som allmänt odlas
dels ss. foderväxt,
dels ss.
prydnadsväxt i gräsplaner
o.d. H. är ett 30—
125 cm. högt,
tuv-liknande, flerårigt
gräs med breda,
platta blad och
pyramidlik, av
ensidigt vända småax
bildad vippa. A.V-e.
[-Hundäxingbakte-rios-]
{+Hundäxingbakte-
rios+} [-å’s], en av
bakterier förorsa-
kad sjukdom hos hundäxing (se d.o.),
vilken yttrar sig i mindre höjd hos de angripna
plantorna, ofullst. sträckning av de övre
stamleden samt bildning av ett surt reagerande,
citrongult, av bakterier bestående slem å strån,
blad och blomställningar, varvid överhudens
kutikula förstöres och ofta ävenledes cellernas
mellanlameller upplösas. O.Gz.
Hunehals, slott i Halland på
Kungsbacka-fjordens ö. sida, har anlagts av greve Jakob
av Halland trol. o. 1290 under hans och de för
mordet på Erik Klipping fredlösa danska
stormännens fejder med Erik Menved. H. omtalas
ofta under krigen mellan Danmark och Norge
samt Knut Porses strider med Magnus Eriks-
sons förmyndare under 1300-talets tre första
decennier men försvinner därefter ur
hävderna. H.Bg.
Hunestad, se Hunnestad.
Hunfalvy [ho’nfalv], Pål, ungersk
språkforskare och etnograf (1810—91), blev 1842
lärare i juridik vid det protestantiska kollegiet
i Késmårk men levde från 1848 ss. privatman
i Budapest. H:s språkvetenskapliga
verksamhet sammanhänger nära med A. Regulys (se
denne); på grundval av dennes samlingar gav
H. i ”A vogul föld és nép (”Vogulernas land
och folk”, 1864) den första utförliga
framställningen av magyarernas språkliga och
etnografiska ställning bland de finsk-ugriska
folken. Som den spirande ungerska
språkforskningens organisatör framträdde H. genom
grundandet av tidskr. ”Magyar nyelvészet”
(”Ungersk språkvetenskap”, 1856—61) och
”Nyelvtudomånyi közlemények”
(”Språkvetenskapliga meddelanden”, 1862 ff.). H:s stora,
ännu i dag betydelsefulla arbete
”Magyaror-szåg ethnographiåja” (”Ungerns etnografi”.
1876) är till en del präglat av H:s starka
ungerska nationalism, så ännu mera hans senare
arbeten, ss. ”Der Ursprung der Rumänen”
(1888). C.F.
Hunga’ria, latiniserad namnform för Ungern.
Hunger är den olustbetonade sensation, som
inträder vid svält, d.v.s. då magsäcken tömts
på sitt innehåll, och som åtföljes av begär
efter föda. Under det att man med aptit, som
är en lustbetonad sensation, vanl. förknippar
begäret av visst slags föda, varvid en
avsöndring av digestionsvätska oftast inträder,
behöver begäret vid h. ej vara associerat med
föreställningen om något bestämt födoslag. Aptit
kan förefinnas även sedan ventrikeln fyllts,
h. endast vid tom magsäck. H.-känslan är
lokaliserad till maggropen och yttrar sig ss.
spänning el. tryck. Hos känsliga personer
framträder h. ss. smärta, mattighet,
huvudvärk el. allmänt illamående. Vid sår å
tolv-fingertarmen synas h.-smärtor vara ett typiskt
symtom. Vid långvarig svält äro h.-känslorna
starkast de 2 första fastedagarna för att sedan
efter 3—4 dagar minskas och kanske helt
försvinna. Efter de 2 första svältdagarna inträda
matthet och slöhet, som ingalunda vålla
samma obehag som h.-känslorna på deras
höjdpunkt. H:s olustbetoning är i hög grad
bestämd med hänsyn till tillgången på föda och
starkast under sådana omständigheter, då
densamma är en yttring av yttersta nöd. Den som
verksammast bidragit till utforskandet av h:s
fysiologi, är den sv.-amerikanske fysiologen
A. J. Carlson. Han har visat, att de typiska
h.-känslorna ha en periodisk karaktär, fram-
— 467 —
— 468 —
Hundäxing, Dactylis
glomerata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
