HURVA rysk tonkonst (Musorgskij, Rimskij-Korsa-kov) och har komponerat romanser, violinsonater, körverket ”Lilja”, orkestersviter, pianostycken m.m. A.N. Hurva, s:n i Frosta hd, Malmöhus län, s.ö. om Eslöv; 11,24 kvkm., därav 11,io land; 702 inv. (1932), därav 282 i H. stationssamhälle; 10,20 kvkm. åker (1927; 91,4% av landarealen), ingen skogsmark. Egendom: Äspinge. — Pastorat: Gudmundtorp och H., Frosta kontrakt, Lunds stift. J-C. Hurwitz [ho'rvits], Adolf, tysk (schweizisk) matematiker (1859—1919). H., som vai elev till Klein i Göttingen, var en tid anställd där, senare i Königsberg samt blev slutl. 1892 prof, i Zürich. Hans vetenskapliga arbeten, som äro av betydande värde, behandla bl.a. funktionsteori samt högre aritmetik och alge-bra. H-r. Hus [hos], Jan (Johan), bömisk reformator och nationalhjälte (o. 1370—1415), var av tjeckisk bondesläkt, blev mag. i Prag 1396, prästvigd 1400, dekanus i teol. fakulteten 1401, univ:s rektor 1402 och samtidigt predikant vid Bethle-hemskyrkan i Prag. H., vars lärdom och självständighet betydligt överskattats, lånade sin teologi huvudsaki. från Wyclif (se denne), som vid denna tid började bli känd i Böhmen genom från Oxford återvändande studenter. Så anslöt sig H. i sitt förnämsta arbete, ”Tracta-tus de ecclesia”, till Wyclifs kyrkobegrepp (kyrkan är de till salighet predestinerade, dess huvud är Kristus) och krävde liksom denne evang. fattigdom av prästerskapet. Däremot bröt han aldrig med det katolska systemets sakramentalism, hierarki och förtjänsttankar och kan därför icke i samma mening som Wyclif kallas ”reformationens förelöpare”. Johan Hus brännes. Ur N. von Riechentals krönika om mötet i Konstanz. H:s’ styrka låg i hans slaviska nationallidelse och ovanliga folktalarebegåvning. Då tyskarna vid univ. togo parti mot Wyclif, förmådde H. konung Venceslav (Wenzel) att bryta deras maktställning (1409), varefter dessa flyttade till Leipzig och univ. blev rent tjeckiskt. H:s’ ljungande straffpredikningar mot (det till stör re delen tyska) prästerskapet och den politise rande påven Johan XXIII :s avlatshandel medförde bannlysning av H. och hans anhängare. Då upphetsningen steg i Prag, sände kungen bort H. från staden (1412); därigenom spred sig rörelsen till landsbygden. Kallad att infinna sig vid konsiliet i Konstanz, begav sig H. dit i hopp att vinna mötet för sina reform-planer, försedd med lejdebrev av kejsar Sigmund (enl. somliga endast ett pass för resan). Av sina fiender tyskarna anklagades han där för wyclifitiskt kätteri och fängslades. Läget förvärrades, då hans anhängare i Böhmen började vid nattvarden utdela kalken åt lekmän (se C a 1 i x t i n e r). H. vägrade, med hänvisning till bibelns auktoritet, att återkalla, dömdes därför ss. kättare, och, ståndaktig in i det sista, brändes han levande % 1415. Det tjeckiska folket såg i H. allt framgent en martyr och ett helgon. H:s’ samlade skrifter (”Opera omnia”) utg. av W. Flajshans (1903 —08). — Litt.: G. v. Lechler, ”J. H.” (1890; sv. övers. 1915); A. Hauck, ”Studien zu J. H.” (1916); T. G. Masaryk, ”J. H.” (1923); J. R. Stejskal, ”Les procès de J. H.” (s.å.); F. Strunz, ”J. H.” (1927). A.M-n. Husaby, Husby, ytterst vanligt namn på gårdar o.d. De flesta tillhörde äldst Uppsala öd och tjänade som säte för kungl. förvalt-ningsämbetsmän (”fogdar” o.d.). Namnet har möjl. från början alls icke officiell betydelse (jfr fno. Hüsabcer), men sedan i Uppland nya namn sekundärt erhållit en sådan, har denna betydelse kunnat ge upphov till nybildningar i andra trakter. Möjl. ingår här dock betydelsen ”befästad gård”. Gårdens egenskap av kungsgård betecknas stundom med förleden Kungs-, t.ex. Kungs-Husaby, Uppland, Västmanland. Jfr t.ex. H. Schück, ”Uppsala öd” (1914); E. Hellquist, ”De sv. ortnamnen på -by” (1918). E.H. Husaby, s:n i Kinnefjärdings hd, Skaraborgs län, på och nedanför Kinnekulles sydsluttningar; 22,08 kvkm., därav 22,oo land; 716 inv. (1932; 32 inv. pr kvkm.); 13,75 kvkm. åker (1927; 62,3% av landarealen), 2,98 kvkm. skogsmark. Egendom: Blomberg. — Pastorat: H., Skälvum, Ova, Kinne-Kleva och Sil, Kinna kontrakt, Skara stift. — Kyrkan är av romansk typ. Dess äldsta och märkligaste parti (möjl. från 1000-talet) är det breda västtornet med — 479 — — 480 —