HUSKVARNA vilka förkastade hela den katolska kulten och hierarkien, betraktade påven ss. Antikrist och på revolutionär väg ville genomföra social jämlikhet och frikyrklig församlingsordning. T.v. försvarade sig de båda fraktionerna tillsamman emot de ”korstågshärar”, som av kejsare och påve skickades att underkuva Böhmen. Taboriterna, som anfördes av den militärt begåvade Johan Zizka och senare av prästen Prokop Holy, övergingo till offensiv, spridande skräck och fasa ända upp mot Östersjön. Efter h:s seger vid Tauss 1431 måste Baselkonsiliet (se d.o.) inbjuda dem till underhandlingar. Utrakvisterna ställdes till freds med de s.k. Baselkompaktaterna (vari medgå-vos bl.a. lekmannakalken och tjeckisk predikan), varefter taboriterna besegrades vid Li-pany 1434. En del av dem anslöt sig till Bö-miska bröderna (se d.o.). Utrakvisterna försvarade i fortsättningen energiskt sina uppnådda rättigheter och bildade en av påven oberoende, katolsk nationalkyrka under ärkebiskop Johan Rokycana och efter dennes död (1471) under ett konsistorium av lekmän och präster. På 1500-talet påverkades h. från luterskt och kalvinskt håll (Confessio bohemica, 1575). Vid den katolska reaktionens seger i Böhmen 1620 förintades deras samfund. En rest av h. ingick 1918 i De tjeckiska brödernas evang. kyrka. 1920 bildade reformvänliga katolska präster Den tjeckoslovakiska kyrkan, som bygger på husitiska traditioner. Jfr H u-sitkrigen. — Litt.: J. Loserth, ”Beiträge zur Geschichte der hussitischen Bewegung” (5 bd, 1877—95); F. Hrejsa, ”Tjeckoslovakiens nya kyrkoutveckling” (i ”Kyrkohistorisk årsskrift”, 1923). A.M-n. HusiTkrigen kallas de krig, som under 1420 och 1430-talen fördes mellan Johan Hus’ anhängare i Böhmen och de katolska makterna. Konung Wenzels död 1419 utlöste stridslusten hos de radikala husiterna, som sågo sig ställda inför hotet att erhålla Sigmund av Ungern till konung, vilken ansågs bära skulden för Hus’ avrättning. Taboriterna (se d.o.) togo led ningen i Böhmen och funno i Johan Éizka en fältherre av rang. Zizkas trupper, som gentemot Sigmunds riddarhärar med framgång använde fältart. och vagnborgstaktik, vunno avgörande segrar. Efter Zizkas död 1424 fortsattes hans segertåg av Prokop Holy. Tyska rikets och påvestolens ingripande till Sigmunds hjälp båtade föga. Först genom underhandlingar lyckades kyrkokonsiliet i Basel skilja de moderata husiterna från taboriterna. De sistn. ledo nederlag 1434, varpå Böhmen erkände Sigmund mot en kompromiss på de pragska kompaktaternas (se d.o.) grund. E.Lö. Huskisson [hB'skisan], William, engelsk politiker (1770—1830), fick delvis sin uppfostran hos en onkel i Paris, svärmade för den franska revolutionen och deltog i stormningen av Bastil jen. 1796 invaldes han i underhuset, där han med ett avbrott 1802—04 var medl. till sin död. 1795—1801 var han understatssekreterare i krigsministeriet, 1804—06 och 1807— 09 skattkammarsekreterare, 1823—27 handelsminister, 1827—28 statssekreterare i kolonialministeriet. H:s ekonomiska åskådning var liberal och frihandelsvänlig; han kan i viss mån betraktas som en föregångare till Cobden och Gladstone. P.Dhl. Huskurer, utan läkarordination företagna åtgärder i kurativt syfte med användande av i varje hushåll lätt tillgängliga medel, ss. laxe-ring, svettdrivning genom heta drycker och inpackning, s.k. våtvärmande omslag, grötar o.s.v. I därför lämpade fall kunna dylika h. säkerligen vara till nytta; de få dock ej betraktas som under alla förhållanden oskadliga, varför det kan innebära risk att använda dem utan föregående sakkunnig läkarundersökning av den sjuke. af K. Huskvarna, stad i Jönköpings län vid Vätterns sydända, 7 km. ö. om Jönköping; 6,u kvkm., därav 6,os land; 8,165 inv. (1932). H. ligger i en mycket vacker dal, som i ö. begränsas av Vätterns ö. förkastningsbrant. Utför branten störtar sig Huskvarnaån och bildar därunder 8 fall med en sammanlagd fallhöjd av 115 m.; det största, det 3:e nerifrån räknat, kallas Slipstensfallet och har en fallhöjd av c:a 25 m. De 4 nedersta fallen utnyttjas av H. vapenfabriks kraftstation (5,250 hkr.), de 4 översta av Ebbes bruks kraftstation (2,850 hkr.), tillhörande Munksjö a.-b. Upp genom H.-åns endast o. 1 km. långa men vackra dalgång för den 1923 färdiga Ädals-vägen. Staden utbreder sig huvudsaki. på sandslätten nedanför förkastningsbranten. De äldsta delarna äro de från 1700-talet bevarade, med röda, knuttimrade envåningshus bebyggda Stockmakarbyn och Smedbyn, den förra belägen n., den senare s. om ån. H. är — frånsett fabriksområdet — en utpräglad trädgårdsstad med öppen bebyggelse; endast inom de centrala delarna vid N. Esplanaden och — 497 — — 498 —