Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huvudjakt - Huvudkål - Huvudlag - Huvudlin - Huvudlus - Huvudman - Huvudmanual - Huvudmål - Huvudredare - Huvudrot - Huvudsak - Huvudsallat - Huvudsats - Huvudskalle - Huvudskatt - Huvudskrift el. original - Huvudskål - Huvudskålshinnan - Huvudskär - Huvudspänning - Huvudstol - Huvudstämma - Huvudsvål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUVUDKÅL
Detalj av ett hus i Sarawak, Borneo, med
huvudtroféer i taket.
bringas till underkastelse för att sedan träda i
segrarnas tjänst. Dessa riter kunna vara i
åratal. Innehavet av en trofé kan befordra
fruktbarheten i naturen och betraktas därför som
en mycket viktig tillgång. På Borneo tror man,
att den dödades ande blir segrarens slav i livet
efter detta, medan jivaro anse, att anden i
osynlig måtto tjänar segraren redan i hans
livstid. Även skallar av djur kunna i vissa
fall tagas som troféer, ibland som surrogat för
människokranier. — Litt.: E. Mjöberg,
”Borneo. Huvudjägarnas land” (1927); G. Friederici,
”Skalpieren und ähnliche Krigsgebräuche in
Amerika” (1906); R. Karsten, ”Blodshämnd”
(1920). G.B-r.
Huvudkål, trädg., se Kål.
Huvudlag, se Betsel.
Huvudlin, liturgiskt plagg, se H a 1 s 1 i n.
Huvudlus, se Löss.
Huvudman. 1) I allm. överhuvud el. ledare,
ant. enl. någon viss regel, ss. rörande h. för
furstlig el. adlig ätt (h. är jämlikt sv.
riddarhusordningen ”äldste ättemannen av den
ättegren, som i varje led varit äldre än någon av
de övriga levande grenarna av ätten”), el. ock
enbart på gr. av framstående personliga
egenskaper, ss. då man talar om h. för någon
tillfällig sammanslutning. — 2) Jur., den som
givit annan fullmakt (se d.o. 2) att handla på
hans vägnar (fullmaktsgivare), någon gång även
den som eljest anmodat annan att för hans
räkning ombesörja något (uppdragsgivare). I
fråga om sparbank (se d.o.) kallas de
personer, som i viss ordning utsetts att ss.
representanter för insättarna övervaka sparbankens
förvaltning, h. (i Finland ”sparbankens
principaler”). C.G.Bj.
Huvudmanua’l, se Orgel.
Huvudmål, processr., se Genstämning.
Huvudredare, se Redare.
Huvudrot, bot., se Rot.
Huvudsak, jur., vanl. i bestämd form
”huvudsaken” el. ”själva saken”, betecknar i en
rättegång det eg. processföremålet (det
rättsliga mellanvarande, som käranden genom sin
talan bragt under domstolens prövning). Till
h. räknas sålunda ej processuella rättsfrågor
ang. processförutsättningar, vittnesjäv m.m. och
ej heller rättegångskostnad (se d.o.). G.L.
Huvudsallat, trädg., se Sallat.
Huvudsats, språkv., överordnad el.
självständig sats. Se Sats.
Huvudskalle, se Kranium.
Huvudskatt kallas en sådan skatt, som till
lika höjd uttages av i princip alla medborgare
utan hänsyn till inkomst el.
förmögenhetsställ-ning. Jfr resp, benämningar, ss Kap i t
a-tionsavgift, Mantalspengar. A.Vr.
Huvudskrift el. original, handling, som
utfärdats av den person el. myndighet, som
underskrivit densamma, i motsats till avskrift
el. kopia. E.K.
Huvudskål, se Kranium.
Huvudskålshinnan, se G a 1 e a och
Huvud-s v å 1.
Huvudskär, lots- och fyrplats i Stockholms
s. skärgård, 12 km. ö. om n. delen av Utö.
Huvudspänning, elektrotekn., spänningen
mellan fasledarna i ett trefassystem. H. är vid
stjärnkopplat system ] 3X fasspänningen
(spänningen mellan fas- och nolledare). R.L-n.
Huvudstol, kapital, särsk. i motsats till därå
utgående ränta.
Huvudstämma, mus., melodiförande stämma,
solostämma. — I en orgel kallas h. el. grund
stämmor de stämmor, som ant. i samma el.
annan oktav ge den ton, som svarar mot
tangentens namn. Se Fyllnadsstämmor,
O r g el och Principal. F.S-l
Huvudsvål, hjässans mjukdelsbetäckning,
ut-göres av den hårbeklädda huden i förening
med den underliggande s.k. ga’lea
aponeuro’-tica (huvudskålshinnan), en hjälm av de
förenade senorna från underhudens pann-,
nack-och tinningsmuskulatur. H. karakteriseras
anatomiskt av tre ting: 1) den intima föreningen
av huden med galean, som medför, att en
ut-gjutning utanpå galean ej (på gr. av den fasta
bindväven) kan utbreda sig åt sidorna utan
— 523 —
— 524 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
