HUVUDKÅL Detalj av ett hus i Sarawak, Borneo, med huvudtroféer i taket. bringas till underkastelse för att sedan träda i segrarnas tjänst. Dessa riter kunna vara i åratal. Innehavet av en trofé kan befordra fruktbarheten i naturen och betraktas därför som en mycket viktig tillgång. På Borneo tror man, att den dödades ande blir segrarens slav i livet efter detta, medan jivaro anse, att anden i osynlig måtto tjänar segraren redan i hans livstid. Även skallar av djur kunna i vissa fall tagas som troféer, ibland som surrogat för människokranier. — Litt.: E. Mjöberg, ”Borneo. Huvudjägarnas land” (1927); G. Friederici, ”Skalpieren und ähnliche Krigsgebräuche in Amerika” (1906); R. Karsten, ”Blodshämnd” (1920). G.B-r. Huvudkål, trädg., se Kål. Huvudlag, se Betsel. Huvudlin, liturgiskt plagg, se H a 1 s 1 i n. Huvudlus, se Löss. Huvudman. 1) I allm. överhuvud el. ledare, ant. enl. någon viss regel, ss. rörande h. för furstlig el. adlig ätt (h. är jämlikt sv. riddarhusordningen ”äldste ättemannen av den ättegren, som i varje led varit äldre än någon av de övriga levande grenarna av ätten”), el. ock enbart på gr. av framstående personliga egenskaper, ss. då man talar om h. för någon tillfällig sammanslutning. — 2) Jur., den som givit annan fullmakt (se d.o. 2) att handla på hans vägnar (fullmaktsgivare), någon gång även den som eljest anmodat annan att för hans räkning ombesörja något (uppdragsgivare). I fråga om sparbank (se d.o.) kallas de personer, som i viss ordning utsetts att ss. representanter för insättarna övervaka sparbankens förvaltning, h. (i Finland ”sparbankens principaler”). C.G.Bj. Huvudmanua'l, se Orgel. Huvudmål, processr., se Genstämning. Huvudredare, se Redare. Huvudrot, bot., se Rot. Huvudsak, jur., vanl. i bestämd form ”huvudsaken” el. ”själva saken”, betecknar i en rättegång det eg. processföremålet (det rättsliga mellanvarande, som käranden genom sin talan bragt under domstolens prövning). Till h. räknas sålunda ej processuella rättsfrågor ang. processförutsättningar, vittnesjäv m.m. och ej heller rättegångskostnad (se d.o.). G.L. Huvudsallat, trädg., se Sallat. Huvudsats, språkv., överordnad el. självständig sats. Se Sats. Huvudskalle, se Kranium. Huvudskatt kallas en sådan skatt, som till lika höjd uttages av i princip alla medborgare utan hänsyn till inkomst el. förmögenhetsställ-ning. Jfr resp, benämningar, ss Kap i t a-tionsavgift, Mantalspengar. A.Vr. Huvudskrift el. original, handling, som utfärdats av den person el. myndighet, som underskrivit densamma, i motsats till avskrift el. kopia. E.K. Huvudskål, se Kranium. Huvudskålshinnan, se G a 1 e a och Huvud-s v å 1. Huvudskär, lots- och fyrplats i Stockholms s. skärgård, 12 km. ö. om n. delen av Utö. Huvudspänning, elektrotekn., spänningen mellan fasledarna i ett trefassystem. H. är vid stjärnkopplat system ] 3X fasspänningen (spänningen mellan fas- och nolledare). R.L-n. Huvudstol, kapital, särsk. i motsats till därå utgående ränta. Huvudstämma, mus., melodiförande stämma, solostämma. — I en orgel kallas h. el. grund stämmor de stämmor, som ant. i samma el. annan oktav ge den ton, som svarar mot tangentens namn. Se Fyllnadsstämmor, O r g el och Principal. F.S-l Huvudsvål, hjässans mjukdelsbetäckning, ut-göres av den hårbeklädda huden i förening med den underliggande s.k. ga'lea aponeuro'-tica (huvudskålshinnan), en hjälm av de förenade senorna från underhudens pann-, nack-och tinningsmuskulatur. H. karakteriseras anatomiskt av tre ting: 1) den intima föreningen av huden med galean, som medför, att en ut-gjutning utanpå galean ej (på gr. av den fasta bindväven) kan utbreda sig åt sidorna utan — 523 — — 524 —