HUXLEY måste bli begränsad (”bula i pannan”), 2) den luckra förbindelsen mellan galean och den underliggande kalottens benhinna, som medför, dels att h. i sin helhet relativt lätt kan avslitas (skalperingsskador), dels att en mellan h. och benhinnan befintlig utgjutning likformigt utbreder sig över hjässan, följande endast tyngden, 3) förekomsten av stora pulsådror i underhuden, vilket hos den utvecklade /nän-niskan är spec. för h. men finnes embryonalt i större delen av kroppens hud. Artärförekomsten betingar, att sår i denna region blöda rikligt men läkas lätt; den försvårar den operativa tillgängligheten av kranialkaviteten; en svår blödning från h. kan hindras genom en kring huvudet åtdragen gummislang men stannar i regel även för direkt tryck (som dock ej får utövas vid samtidig skada på benet). A.-U. Huvudtitel. I riksstaten specificeras de olika utgiftposter, till vilkas bestridande statsmedel skola användas. Huvudparten av de verkliga statsutgifterna sammanföras alltefter sitt samband med varandra under olika rubriker, vilka kallas h. Dessa äro f.n. 11 till antalet och numreras efter den plats, de inneha i riksstaten. l:a h. omfattar hov- och slottsstaterna, 2:a h. anslagen till Justitiedep., 3:e Utrikes-dep., 4:e Försvarsdep., 5:e Socialdep., 6:e Kom-munikationsdep., 7:e Finansdep., 8:e Ecklesia-stikdep., 9:e Jordbruksdep., 10:e Handelsdep. och 11 :e pensionsväsendet. Jämte de under h. upptagna utgifterna finnas även andra verkliga statsutgifter, ss. riksdags- och revisions-kostnader, räntor för statsskulden. Se R i k s-s t a t och Statsreglering. T.E-r. Huvudton, mus., se Register. Huvudtouart, mus., den tonart, som för-härskar i ett musikstycke och till vilken partier, som avlägsnat sig från utgångstonarten, slutl. söka sig tillbaka. Jfr Modulation. F.S-l. Huvudtryck, språkv., se Accent. Huvudvärk. Sjukliga processer av olika slag åstadkomma smärtfenomen i huvudet, vilka populärt kallas h. Så kunna sjukdomar i näsans bihålor el. i mellanörat ge en sprängande värk. Inflammation av el. oftare överansträng-ningstillstånd i nackens muskler åstadkomma ”reumatisk” h. Inflammatoriska processer i kraniet, särsk. kranialkavitetens benbetäckningar, ge likaledes h. H. i eg. mening åstadkommes av sjukdomsprocesser i hjärnan och dess hinnor. Den viktigaste orsaken till denna form är förhöjt hjärntryck (se d.o.). Alla processer, som åstadkomma stockning av cere-brospinalvätskan med ökat hjärntryck, ge h. (hjärntumörer, hjärn- och hjärnhinneinflammationer, hjärnabscess, hjärnblödning, hydro- cefalus). Även vanliga banala infektioner, influensa, förkylning, verka retande på avsöndringen av cerebrospinalvätskan, vilket åstadkommer förhöjt tryck. Så förklaras h. i samband med febertillstånd. Hjärntrycks-h., som torde vara den vanligaste av all h., ökas vid rörelser på huvudet, krystning, hosta o.s.v. Svår blodbrist kan också ge h., vilken brukar lätta vid horisontalläge. En viktig orsak till h. är förhöjt blodtryck i samband med kroniska njursjukdomar (skrumpnjure). Den torde bero på förgiftningstillstånd (uremi, se d.o.) genom i kroppen ansamlade slaggämnen, som icke kunna utsöndras genom de sjuka njurarna. H. är förresten mycket vanlig vid allehanda förgiftningar (alkohol, kaffe, tobak etc.). ”Kopparslagare”-h. torde bero på en stegrad sekretion av hjärnvätskan. En särsk. form av anfallsvis påkommande h. är migrän (se d.o.). Trötta och nervösa personer bruka ofta lida av ”neurastenisk” h. med el. utan eg. överansträngning. En särsk. form av anfallsvis uppkommande h. är neuralgi (se d.o.). Processer i kraniets inre, som angripa ansiktets viktigaste känselnerv, nervus trige'minus, bruka ge utom den dova h., smärtfenomen, som utstråla längs med denna nervs grenar, särsk. kring ögonen. Behandlingen av h. avser i främsta rummet grundlidandet. I övrigt kunna smärtstillande medel lindra. Som h pulver användes salicylpreparat, antipyrin, fenacetia, koffein etc. S.I-r. Huxley [hE'ksli], 1) Thomas Henry H., engelsk zoolog (1825—95), studerade först till läkare och deltog ss. sådan i ”Rattlesnake”:s världsomsegling 1846 —50, 1854--85 lärare i naluralhistoria och paleoi tologi vid Royal colleges of mi-nes, 1854 prof, i fysiologi vid Royal inst., 1874—77 lordrektor mJ Aberdeens univ., 1892 medl. av Privy council. H., som grundläde den moderna embryolagin, bl.a. genom jämförelser mellan nässeldjurens kroppslager och de högre djurens groddblad, ställde sig, då Darwin framlade sin utvecklingslära, på dennes sida och bidrog genom sina skarpsinniga inlägg till att den i England efter hand fick allt flera anhängare. Bland H:s många förtjänstfulla arbeten märkas: ”On the anatomy and affinities of the family of Medusæ” (1849), ”The oceanic Hydrozoa” (1859), ”Evidence as to man’s place •— 525 •— — 526 —