HYLODES Hylemy'ia, flugsläkte, se A n t h o my i i n æ. Hyle'sinus, skalbaggsläkte av fam. 1'pidæ med blott 1 art i Sverige, H. crena'tus, svarta askbastborren, som lever under barken på ask, stundom ek el. lönn. Till samma släkte har förr också förts fläckiga askbastborren, Lepe-ri'sinus fra'xini (se Barkborrar). E.W-n. Hylestad, hd i Aust-Agder fylke, s. Norge, kring mellersta delen av Setesdalen; 540,25 kvkm.; 706 inv. (1930). S. Hylinge (Hy llinge), gods i V. Husby s:n, Östergötlands län, 9 km. v. om Söderköping; areal med underlydande c:a 2,000 har; taxeringsvärde 770,000 kr. Slottet är av sten i 3 vån. med 4 flyglar, byggt 1784 och rymmer dyrbara inventarier. H. är känt sedan 1600-talet och tillhörde från 1726 det Burensköldska fideikommisset (se B o r k h u 11) men frånskildes och blev 1782 fideikommiss inom ätten Strömfält. Nuv. innehavare är ryttmästaren C. M. H. Strömfelt. ' Th.P. Hyll, bot., se Hyllesläktet. Hylla, E r i c h, tysk pedagog och psykolog (f. 1887), har särsk. ägnat sitt intresse åt folkskolans undervisningsmetoder och har verksamt bidragit till att utforma den metodik, som f.n. behärskar tysk folkskoleundervisning. G.Fr. Hylle, hylleblad, detsamma som blom-hylleblad, se Blomma. Hylleblommor, farm., se Fläderblommor. Hyllemor el. h y 11 e f r u n, enl. skånsk och dansk folktradition ett väsen, som bor i gamla hylle- el. fläderträd. H. tillhör dock ej den eg. folktron utan är snarast att anse som en pedagogisk fiktion för att skrämma barn från att bryta kvistar av hylleträden el. orena under dem, vilket anses vålla sjukdom. En motsvarighet är askefrun, som säges hålla till i askträd och som uppdiktats i analogi till h. v.S-w. Hyllesläktet (hyll, fläder), Samba'cus, av fam. tryväxter, omfattar 20 arter, utbredda över större delen av jorden. De äro buskar el. träd, sällan fleråriga örter med kraftigt märg-fylld stam, motsatta, parbladiga blad, i kvastlika knippen ordnade, små, vita, rödlätta el. gulgröna, ofta starkt doftande blommor och bärfrukt. I Sverige förekomma odlade el. förvildade 3 arter: S. nigra, fläder (se d.o.); S. ra-cemo'sa, druvhyll, en 2—4 m. hög buske med äggformad blomställning och korallröda frukter; S. e'bulus, sommarhyll, en 60—125 cm. hög, flerårig, buskliknande ört med platt blomställning och svarta frukter. A.V-e. Hyllestad, hd i Sogn og Fjordane fylke, Norge, på n. sidan av Sognefjordens yttre del; 260,7» kvkm.; 2,148 inv. (1930). S. Hyllete, se Fläderblommor. Hylletofta, s:n i V. hd, Jönköpings län, v. om Sävsjö; 62,78 kvkm., därav 62,25 land; 566 inv. (1932; 9 inv. pr kvkm.); 4,78 kvkm. åker (1927; 7,7% av landarealen), 37,24 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Bringetofta, N. Ljunga och H., Västra h:ds kontrakt, Växjö stift. J.C. Hyllinge, gruvsamhälle i V. Broby s:n, Kristianstads län, s.v. om Åstorp; 1,140 inv. Tegelbruk, tillhörande Höganäs-Billesholms a.-b. Stenkolsgruvan nedlades o. 1927. J.C. Hyllinge, gods, se Hylinge. Hyllning (av verbet hylla, till huld, alltså: eg. göra sig bevågen), en särsk. i högtidlig form framburen gärd av aktning, tillgivenhet och trohet. Av gammalt har h. huvudsaki. betytt den högtidliga, av symboliska handlingar och ceremonier präglade akt, varigenom undersåtar, vasaller etc. försäkrade sitt överhuvud, fursten el. länsherren, sin trohet och lydnad. Jfr Eriksgata och Tro- och huldhet s e d. E.Spr. Hyllsläktet, bot., se Hyllesläktet. Hylmö, Gunnar Efraim, teolog (f. 28/ii 1878), docent i G. T:s exegetik i Lund 1920, lektor vid Lunds folkskoleseminarium s.å.. teol. d:r 1923. H. har bl.a. utg. ”Kompositionen av Mikas bok” (gradualavh. 1919), ”De s.k. vallfartssångerna i Psaltaren” (1925) och ”Studier över stilen i de gammaltestamentliga profetböckerna”, 1 (1929). E.Ltn. Hylo'bates, apsläkte, se G i b b o n e r. Hyloba'tidæ, apfam., se Gibboner. Hylo'bius, skalbaggsläkte, se V i v 1 a r. Hylochæ'rus, ett släkte svindjur, se Skogs-svin. Hyloco'mium, bladmossläkte av fam. Hyp-na'ceæ, omfattar greniga, ofta i mattor växande, grova mossor med kort och tjockt sporhus. Av Sveriges 9 arter nämnas här de, som utgöra den stora mängden av skogsmarkernas mossvegetation, näml. H. proli'ferum, skogsmossa, H. parieti'num, väggmossa, även på hedmarker, H. trique'trum, kransmossa och H squarro'sum, hakmossa, även på gräsmarker. A.V-e. Hylo'des, bladgrodor, släkte inom fam. Cystigna'thidæ (se d.o.) av ordn. svanslösa groddjur, räknande över 80 arter, vilka tillhöra tropiska Amerika. De leva liksom lövgrodan på träd, buskar el. örtartade växter. Hannarna, även bland de små formerna, ha ett starkt läte. Av arterna bör framförallt nämnas den 4 cm. långa antillgrodan el. c o-q u i, H. mastinice'nsis, från Västindiska öarna; den genomgår näml, en utveckling på land utan förvandling. H.W. — 573 - — 574 —