HYLOZOISM HylozoFsm (till grek, hyle, stoff, materia och zoè', liv), fil., åsikten, att materien är levande och besjälad. Hos de joniska naturfilosoferna, hos Paracelsus, Giordano Bruno, Diderot, Ro-binet, Buffon och E. Haeckel framträder en sådan uppfattning, vilken av Kant stämplades ss. döden för all naturfilosofi. — Termen h. förekommer redan hos Ralph Cudworth. Adj.: Hylozoistisk. — Litt.: H. Spitzer, ”Ursprung und Bedeutung des H.” (1881). A.N. HUlphers, Abraham Abrahamsson, topografisk samlare (1734—98), till yrket köpman, assessors titel, företog resor till Danmark och genom Finland till Ryssland, men i sht inom olika delar av Sverige. H:s’ reseanteckningar och topografiska samlingar, skrivna efter mönster av Linnés resor (ehuru H. hyser föga intresse för biologien) äro av stort värde: ”Dagbok öfwer en resa igenom .... Dalarne” (1762; nytryck 1921), ”Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland” (6 saml., 1771—97, nytr. av 1—3, 1910—12; d. 5:3, ”Lappmarken”, utgavs först 1922) och ”Samling til korta beskrifningar öfwer swenska städer”, 1—3 (1778—97). H. utgav även genealogiska arbeten, beskrivningar av Sveriges mineralbrunnar (1770) och orgelverk (”Historisk afh. om musik och instrumenter”, 1773) samt tillfällighetsdikter. Hans värdefulla boksaml. •— rik på sv. småtryck — och handskrifter (bl.a. H:s outg. resedagböcker) finnas i Västerås lärov.-bibi. C.V.J. HUlphers, Ernst Walter, journalist och förf. (f. 29/t 1871), har utg. en rad noveller och romaner, med motiv vanl. hämtat från H:s’ norrländska fädernebygd, några skådespel (”Carolus Rex”, uppfört på Stadion 1913), och några diktsaml., bl.a. inspirerade av H:s’ deltagande i finska inbördeskriget 1918. H.E. HUlphers, Gustav Bernhard, veterinär (f. 12/2 1884), veterinärexamen 1908, efter några års tjänstgöring vid Stockholms slakthus utnämnd till förste innehavare av den nyinrättade professuren i födoämneshygien, helmin-tologi och bakteriologi vid Veterinärhögsk. 1923. V.M-r. Hülsen, B o t h o von, tysk teaterledare (1815 —86), 1851 avsked som officer, utnämndes till kammarherre och blev samtidigt chef för de kungl. teatrarna i Berlin, från 1853 ss. generalintendent. Då Hannover, Kassel och Nas-sau 1866 förenades med Preussen, övertog H. även högsta ledningen av hovteatrarna i Hannover, Kassel och Wiesbaden. Som teaterledare var H. en förträfflig administratör och tillgodosåg med särsk. intresse den klassiska repertoaren. Hans son, Georg v. H.-H æ-seler (f. 1858), var kungl. teaterchef, först i Wiesbaden och 1903—18 i Berlin. G K-g. Hülsen (Huelsen), Christian, tysk klassisk arkeolog (f. 1858), 2:e sekreterare vid tyska arkeologiska inst. i Rom 1887—1909, honorärprof. i Heidelberg 1917. H. har bl.a. utg. ”Corpus inscriptionum Latinarum”, 6: 2—5 (1882—1902), ”Forum Romanum” (2 Aufl. 1905), ”Neueste Ausgrabungen auf dem Forum Romanum” (1910), ”Formæ urbis Romæ an-tiquæ” (jämte H. Kiepert, 2 Aufl. 1912), ”Ther-men des Agrippa” (1910), ”Römische Antiken-gärten” (1916) och ”Forum und Palatin” (1926). H.Sj. Hylte bruk, brukssamhälle i Färgaryds och Långaryds socknar, Jönköpings län, vid Nissan: c:a 1,200 inv. H. har växt upp kring pappersbruket, som äges av Hyltebruks a.-b. (grundat 1908, omslutning 1930 9,538,000 kr., därav aktiekapital 5 mill. kr.). Vid bruket tillverkas årl. c:a 15,000 ton papper och 15,000 ton sulfitmassa. Arbetarantal 400. Bolaget äger R y d ö bruks- och fabriks a.-b., som vid Ry dö bruk tillverkar c:a 15,000 ton sulfitcellulosa pr år. Tillsammans äga bolagen skogs- och jordbruksfastigheter på o. 7,750 har. Aktiemajoriteten innehaves av Sv. handelsbanken. T.E-r. Hylteen, von, ätter stammande från kyrkoherden i Ölmestad, Växjö stift, Andreas Jonæ Hyltenius (d. 1666), av vars söner en adlades Silfverskiöld (se d.o.), en annan Silfvercrantz, en tredje blev far till H.l), adlad 1714, vars ätt utdog 1783, och H.2), adlad 1714, friherre 1719, vars ätt utdog 1740. C. 1) Anders von H., ämbetsman (1669— 1721), blev efter jur. studier i Uppsala 1693 riddarhusfiskal, 1704 stadssekreterare och 1705 juslitieborgmästare i Stockholm. Ss. sådan självskriven ordf, i borgarståndet, tillhörde H. vid riksdagen 1713—14 oppositions- och fredspartiet men blev det oaktat strax därpå adlad. Vid riksdagen 1719 blev H. dock åter borgarståndets talman och utövade ett stort inflytande; han var med i kommissionen över Görtz, skall ha tillhört den krets, som i förväg överläde om en ny regeringsform, och bestred Ulrika Eleonoras arvsrätt. Vid 1720 års riksdag uteslöts H. ur borgarståndet på gr. av oviljan mot adeln. P.S. 2) Samuel von H., den föregåendes bror, ämbetsman, (1671—1738), blev efter jur. studier i Uppsala och några års tjänstgöring i kansliet 1710 hovrättsråd, 1716 lagman, 1719 landshövding i Kristianstad. Politiskt stod H. brodern nära och utövade även han ett stort inflytande vid 1719 års riksdag men var även väl sedd av Ulrika Eleonora och uppsatte det brev, vari hon avsade sig arvsrätten. 1723 åtalades H. för ämbetsfel och 1728 för att ej ha — 575 — — 576 —