Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hyperestesi - Hypergeometriska serien - Hyperglykemi - Hypergon - Hypericum - Hyperina - Hyperion - Hyperit - Hyperius, Andreas Georg - Hyperkeratos, keratos - Hypermestra, Hypermnestra - Hypermetropi - Hypermnestra - Hyperoodon - Hyperopi (hypermetropi), översynthet - Hyperosmi - Hyperostos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYPERGEOMETRISKA SERIEN
ett sinnesorgan. Motsatsen kallas h y p e
s-t e s i.
Hypergeometriska serien el. symboliskt F
(a, fl, y, z), beteckning för potensserien
a fl a(a + 1) )5(/3 + 1) „
। a (a + 1) (a 4- 2) fl (fl + 1) (/3 4~ 2) 3
1 • 2 • 3 • y (y + 1) (y + 2)
Här betraktas z som variabel, medan a, fl, y
äro godtyckliga konstanter. H.s., vars teori i
första rummet grundlagts av Gauss, uppträder
som allmän typ för lösningen av viktiga lineära
differentialekvationer av 2:a ordningen. Föra
= 1, fl = y övergår h.s. i den vanliga geometriska
serien; med varierande värden på a, fl, y
omfattar den en mångfald funktioner,
betydelsefulla särsk. inom teorien för partiella
differentialekvationer med tillämpningar inom teoretisk
fysik. Z-n.
Hyperglykemi’, med., se Blodsocker.
Hype’rgon, av Goerz tillverkat fotografiskt
vidvinkelobjektiv (se d.o.), bestående av två
periskopiska linser. H. är anastigmatiskt men
icke sfäriskt el. kromatiskt korrigerat.
Relativa ljusstyrkan är f:22 och bildvinkeln c:a
135°. Szl.
Hype’ricum, bot., se Jo hann esör
tsläk-t e t.
Hyperi’na, underordn. av märldjuren, med
från sidorna hoptryckt kropp, stort huvud,
stora ögon samt till en underläpp
sammansmälta käkfötter; bakkroppen försedd med
benpar. Hit höra bl.a. den även vid Sveriges
västkust förekommande Hype’ria medusa’rum,
som lever parasitiskt i maneternas tarmhåla
om sommaren, om vintern däremot fritt nära
botten. Andra former parasitera på rörpolyper
och fria manteldjur och äta upp större delen
av det inre av dessa. O.C-n.
Hype’rion. 1) Grek, myt., en av titanerna
(se d.o.), fader till Helios; även binamn till
Helios (se denne). — 2) En av planeten
Sa-turnus’ månar. W.N.
HyperFt är en mörk-svart, vanl.
massfor-mig, intrusiv, basisk eruptiv bergart,
strukturellt en mellanform mellan diabas och gabbro
och även med samma mineralsammansättning
men med augiten helt el. delvis utbytt mot
svartgrön-svartbrun hypersten. H.
förekommer ss. linser och lagergångar i gränszoner
mellan ö. och v. Sveriges’urbergsområden från
Skåne till n. Värmland och bildar där genom sin
motståndskraft mot denudationen långsträckta
bergryggar. Mot gränsbergarterna övergår h.
gärna i granatförande amfibolit el. diorit, s.k.
h.-diorit. Hit hör Taberg i Småland, där h.
genom differentiation anrikats på titanomagne-
tit (järnmalm), olivin samt vanidin.
Beträffande åldern tillhör h. i Sverige urberget men
är f.ö. till sin geologiska ställning ännu
mycket outredd. Den brytes allmänt ss. "svart
granit”. G.Fn.
Hype’rius, Andreas Georg, holländsk
teolog (1511—64), prof, i Marburg 1542, intog
mellan luteraner och reformerta en
förmedlande hållning, utarbetade den hessiska
kyrkoordningen av 1566 samt utgav för homiletikens
och den praktiska teologiens senare
vetenskapliga utveckling banbrytande arbeten. S.N.
Hyperkeratos [-å’s], k e r a t o s, kallas en
abnormt ökad hornbildning i hudens ytlager,
som för till livlig fjällning (se d.o.) el. till
hudförhårdnader, valkar, liktornar, mera sällan
till verkliga hornbildningar, hudhorn. H.
benämnes även en hornbildning på slemhinnor
med flerskiktat skivepitel (se Epitel), där
sådan normalt ej el. föga finnes, ss. t.ex. i
munhåla och på tunga. H. uppträder också
vid vissa svulster, t.ex. vid hudkräfta och
ko-lesteatom. T.H-n.
Hyperme’stra, Hypermnestra, grek,
myt., maka till Lynkeus, med vilken hon hade
sonen Abas; hon var den enda av Danaos’ (se
d.o.) döttrar, som skonade sin make från det
planlagda mordet. W.N
Hypermetropi’, se Hyperopi.
Hypermne’stra, se Hypermestra.
Hypero’odon, ett släkte tandvalar, se N ä b
b-v a 1 s 1 ä k t e t.
Hyperopi’ (även hypermetropi),
översy n t h e t, är det vanligaste av ögats
brytningsfel. H. är medfödd och består i en
förkortning av ögats optiska axel i förhållande
till dess brytkraft. Bilden av avlägsna föremål
kommer alltså att falla bakom det
ackommo-dationslösa hyperopiska ögats näthinna, varför
ackommodationen måste träda i funktion även
för klart seende på avstånd. Närarbete fordrar
en starkare ackommodation än normalt och
framkallar trötthet i ögat (astenopi, se d.o.).
H. medför tidigt glasögonbehov för närarbete,
vid äldre år även för avståndsseende. Graden
av h. anges genom brytkraften hos den
starkaste konvexlins, genom vilken ögat ser klart
på avstånd, och överstiger sällan 8 dioptrier.
Synskärpan är vid h. i regel god utom vid de
högsta graderna, då ögat är synbart
förminskat (mikroftalmus). H. är en vanlig
anledning till inåtskelande. Mi H.
Hyperosmi’, abnormt stegrad känslighet hos
luktsinnet.
Hyperostos [-å’s], patologisk ben-nybildning
i anslutning till ben, huvudsaki. vid
inflammatoriska processer, t.ex. tuberkulos el. syfilis.
T.H-n.
— 587 —
— 588 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
