HYPERGEOMETRISKA SERIEN ett sinnesorgan. Motsatsen kallas h y p e s-t e s i. Hypergeometriska serien el. symboliskt F (a, fl, y, z), beteckning för potensserien a fl a(a + 1) )5(/3 + 1) „ । a (a + 1) (a 4- 2) fl (fl + 1) (/3 4~ 2) 3 1 • 2 • 3 • y (y + 1) (y + 2) Här betraktas z som variabel, medan a, fl, y äro godtyckliga konstanter. H.s., vars teori i första rummet grundlagts av Gauss, uppträder som allmän typ för lösningen av viktiga lineära differentialekvationer av 2:a ordningen. Föra = 1, fl = y övergår h.s. i den vanliga geometriska serien; med varierande värden på a, fl, y omfattar den en mångfald funktioner, betydelsefulla särsk. inom teorien för partiella differentialekvationer med tillämpningar inom teoretisk fysik. Z-n. Hyperglykemi', med., se Blodsocker. Hype'rgon, av Goerz tillverkat fotografiskt vidvinkelobjektiv (se d.o.), bestående av två periskopiska linser. H. är anastigmatiskt men icke sfäriskt el. kromatiskt korrigerat. Relativa ljusstyrkan är f:22 och bildvinkeln c:a 135°. Szl. Hype'ricum, bot., se Jo hann esör tsläk-t e t. Hyperi'na, underordn. av märldjuren, med från sidorna hoptryckt kropp, stort huvud, stora ögon samt till en underläpp sammansmälta käkfötter; bakkroppen försedd med benpar. Hit höra bl.a. den även vid Sveriges västkust förekommande Hype'ria medusa'rum, som lever parasitiskt i maneternas tarmhåla om sommaren, om vintern däremot fritt nära botten. Andra former parasitera på rörpolyper och fria manteldjur och äta upp större delen av det inre av dessa. O.C-n. Hype'rion. 1) Grek, myt., en av titanerna (se d.o.), fader till Helios; även binamn till Helios (se denne). — 2) En av planeten Sa-turnus’ månar. W.N. HyperFt är en mörk-svart, vanl. massfor-mig, intrusiv, basisk eruptiv bergart, strukturellt en mellanform mellan diabas och gabbro och även med samma mineralsammansättning men med augiten helt el. delvis utbytt mot svartgrön-svartbrun hypersten. H. förekommer ss. linser och lagergångar i gränszoner mellan ö. och v. Sveriges'urbergsområden från Skåne till n. Värmland och bildar där genom sin motståndskraft mot denudationen långsträckta bergryggar. Mot gränsbergarterna övergår h. gärna i granatförande amfibolit el. diorit, s.k. h.-diorit. Hit hör Taberg i Småland, där h. genom differentiation anrikats på titanomagne- tit (järnmalm), olivin samt vanidin. Beträffande åldern tillhör h. i Sverige urberget men är f.ö. till sin geologiska ställning ännu mycket outredd. Den brytes allmänt ss. "svart granit”. G.Fn. Hype'rius, Andreas Georg, holländsk teolog (1511—64), prof, i Marburg 1542, intog mellan luteraner och reformerta en förmedlande hållning, utarbetade den hessiska kyrkoordningen av 1566 samt utgav för homiletikens och den praktiska teologiens senare vetenskapliga utveckling banbrytande arbeten. S.N. Hyperkeratos [-å's], k e r a t o s, kallas en abnormt ökad hornbildning i hudens ytlager, som för till livlig fjällning (se d.o.) el. till hudförhårdnader, valkar, liktornar, mera sällan till verkliga hornbildningar, hudhorn. H. benämnes även en hornbildning på slemhinnor med flerskiktat skivepitel (se Epitel), där sådan normalt ej el. föga finnes, ss. t.ex. i munhåla och på tunga. H. uppträder också vid vissa svulster, t.ex. vid hudkräfta och ko-lesteatom. T.H-n. Hyperme'stra, Hypermnestra, grek, myt., maka till Lynkeus, med vilken hon hade sonen Abas; hon var den enda av Danaos’ (se d.o.) döttrar, som skonade sin make från det planlagda mordet. W.N Hypermetropi', se Hyperopi. Hypermne'stra, se Hypermestra. Hypero'odon, ett släkte tandvalar, se N ä b b-v a 1 s 1 ä k t e t. Hyperopi' (även hypermetropi), översy n t h e t, är det vanligaste av ögats brytningsfel. H. är medfödd och består i en förkortning av ögats optiska axel i förhållande till dess brytkraft. Bilden av avlägsna föremål kommer alltså att falla bakom det ackommo-dationslösa hyperopiska ögats näthinna, varför ackommodationen måste träda i funktion även för klart seende på avstånd. Närarbete fordrar en starkare ackommodation än normalt och framkallar trötthet i ögat (astenopi, se d.o.). H. medför tidigt glasögonbehov för närarbete, vid äldre år även för avståndsseende. Graden av h. anges genom brytkraften hos den starkaste konvexlins, genom vilken ögat ser klart på avstånd, och överstiger sällan 8 dioptrier. Synskärpan är vid h. i regel god utom vid de högsta graderna, då ögat är synbart förminskat (mikroftalmus). H. är en vanlig anledning till inåtskelande. Mi H. Hyperosmi', abnormt stegrad känslighet hos luktsinnet. Hyperostos [-å's], patologisk ben-nybildning i anslutning till ben, huvudsaki. vid inflammatoriska processer, t.ex. tuberkulos el. syfilis. T.H-n. — 587 — — 588 —