Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hypnos (mytologi) - Hypnos - Hypnotika - Hypnotism - Hypnum - Hypo- - Hypobrankialränna - Hypobromit - Hypocentrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HYPNOS
Hypnos. Romersk kopia.
Madrid.
vallmohonung; t.o.m.
himlafadern Zeus
måste böja sig för
hans makt. — Litt.:
H. Winnefeld, ”H.”
(1886). W.N.
Hypnos [-å’s] (grek.
hy’pnos, sömn),
sömnliknande till
stånd, som artificiellt
kan framkallas hos
många personer. H.
var känd redan
under forntiden, men
först på 1700-talet
började den närmare
studeras genom
österrikaren Mesmer
För att framkalla h.
finnas ett flertal
olika metoder. Ett
vanligt tillvägagångssätt
är, att
försökspersonen sittande i
bekvämt tillbakalutad
ställning får fixera
hypnotisörens hand, vilken hålles upp strax
ovanför personens ögon, och samtidigt intalar
hypnotisören honom, att ögonlocken bli tunga,
sömnen håller på att inställa sig o.s.v. För
att uppväcka ur h. är det vanl. tillräckligt,
att hypnotisören klappar i händerna, blåser
den hypnotiserade i ansiktet el. dyl. Alltefter
den hypnotiska sömnens djup brukar man
särskilja olika stadier. Vid den lättaste
hypnotiska sömnen efterkommer den
hypnotiserade automatiskt hypnotisörens befallningar
att utföra enklare kroppsrörelser o.d. Han
håller ögonen slutna men är vid fullt
medvetande och kan efteråt erinra sig, vad som
passerat. Blir den hypnotiska sömnen djupare,
stegras hypnotisörens inflytande, och den
hypnotiserade utför motståndslöst de flesta av
hans befallningar. Vid den djupaste h. är den
hypnotiserade helt otillgänglig för andra
intryck än dem, han mottager från hypnotisören;
det förefinnes en särsk. ”rapport” mellan de
båda personerna. Hypnotisörens inflytande
sträcker sig här icke blott till den
hypnotiserades själsliga verksamhet utan även till
hans kroppsliga tillstånd, och t.o.m. sådana
funktioner, som eljest icke kunna påverkas av
viljan, t.ex. blodtillförseln till olika
kroppsdelar och avsöndringen av svett, kunna
påverkas genom h. Också en rad egenartade
psykiska fenomen uppträda vid den djupaste
h.: minnet kan skärpas, så att länge sedan
glömda upplevelser åter dyka upp, livliga
hallucinationer kunna förekomma för alla
sinnen o.s.v. Efter uppvaknandet har den
hypnotiserade intet som helst minne av vad som
tilldragit sig under den djupa h. Trots detta
kan han någon gång bringas att efter
uppvaknandet utföra befallningar, som han mottagit
i det hypnotiska tillståndet. Det torde dock
vara tvivel underkastat, om en person över
huvud genom h. kan tvingas att utföra sådana
handlingar, som han under vanliga
förhållanden bestämt skulle motsätta sig, och de fall,
där brott påståtts ha begåtts på gr. av
hyp-notiskt inflytande, ha icke stått sig vid en
närmare kritik. — Mottagligheten för hypnotisk
påverkan är mycket olika hos olika personer.
Somliga kunna över huvud taget icke
hypnotiseras, andra kunna bringas i ett lätt
hypno-tiskt tillstånd, och slutl. finnas några, hos vilka
man kan framkalla djup hypnotisk sömn. Mot
sin vilja kan dock ingen hypnotiseras. Någon
gång kan en person själv bringa sig i h.,
auto-hypnos (se d.o.). — Om h:s natur ha en mängd
olika teorier framställts. Mesmer ansåg, att
man vid h. hade att göra med en ”animal
magnetism” (se d.o.), men denna lära är i sin
urspr. form numera övergiven. Närbesläktade
teorier ha dock förfäktats även på senare tiden,
av bl.a. Alrutz (se denne). Charcot betraktade
h. som en sjuklig företeelse, ett slags med
konst framkallat hysteri. Enl. en av flera
moderna forskare omfattad hypotes är h. ett
”klyvningsfenomen”, d.v.s. en del av de
nervbanor, som förmedla förbindelsen mellan
högre och lägre centra i hjärnan, äro avkopplade,
vilket medför, att endast en begränsad del av
hjärnan är i funktion under h. H. användes
förr rätt mycket som medicinsk
behandlingsform, men numera brukas den mera sällan
som terapeuticum. Oförsiktigt använd kan h.
verka skadligt; därför är i Sverige
hypnotisk behandling icke tillåten för andra än
läkare, och offentliga hypnotiska föreställningar
få givas endast efter särsk. tillstånd. T.V.Sn.
Hypno’tika, reme’dia hypno’tica, lugnande
medel, se Bedövningsmedel.
Hypnoti’sm, konsten att meddela hypnos (se
d.o.). — H y p n o t i s e’r a, meddela hypnos.
— Hypnotis ö’r, person, som meddelar
hypnos.
Hypnum, bot., se Hypnaceæ.
Hypo- (av grek. prep. hy po’, under), i
sammansättningar: under-.
HypobrankiaTränna, zool., se En d o s t y 1.
HypobromFt, kem., se B r o m a t och B r o m.
Hypoce’ntrum kallas den eg., under
jordytan belägna härden för jordskalv (jfr E p
i-centrum).
— 591 —
— 592 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
