HYPOPLASI Hypochæ'ris, se Slåtterfibblasläk-t e t. Hypo'chnus, till ordn. Hymenomyce'tes, fam. Hypochna'ceæ, hörande svampsläkte med fruktkroppen bildad av löst hopvävda, färgade hyfer, bärande basidier, vilka icke äro förenade till något sammanhängande sporlager. H.-arterna bilda filtartade, mögelliknande överdrag på bark, ved, rötter m. m.; så förorsakar H. (Rhizocto'nia) viola'ceus rotfilt-sjuka å betor (se Betsjukdomar) och H. sola'ni filtsjuka (se d.o.) å potatis. O.Gz. HypocykloUd kallas en plan kurva, som be-skrives av en punkt P (se fig.) på periferien till en cirkel, som rullar (utan glidning) på insidan av en annan, fast cirkels periferi. H. består av kongruenta bågar, som hänga samman medelst utåtvända spetsar på den fasta cirkelns omkrets. Om förhållandet mellan cirklarnas radier är kommensurabelt, är antalet bågar ändligt, och h. blir en sluten kurva. Om detta förhållande är 1:2, urartar h. till en diameter i den fasta cirkeln, en egenskap, som kan användas i maskiner för att överföra en roterande rörelse till en rätlinjig. H-r. Hypode'rm, bot., under överhuden belägna cellskikt, vilka förstärka överhudens skydds-funktion. H.-celler bilda i bladen stundom en vattenvävnad (B eg o'nia, Ficus), i andra fall en tjockväggig skelettvävnad (barrträd, vissa gräs m.fl.), i stammen ofta ävenledes en mekanisk vävnad av kollenkym- (se d.o.) och bastceller. I roten utgöres h. av den s.k. exodermis (se d.o.). O.Gz. Hypode'rma, svampsläkte av fam. Hypoder-mata'ceæ, gruppen Hysterii'nce av säckspor-svamparna, innefattar ett 30-tal arter, vilka bilda små, svarta fläckar på växtdelar. Sporsäckarna äro skaftade och innehålla 8 spol-och stavformiga sporer. H. brachy'sporum förorsakar barrsjuka hos Weymouthstallen och förstör ofta hela bestånd. — Hos släktet Hypo-derme'lla, som likaledes åstadkommer barrsjuka, H. la'ricis å lärkträd och H. sulci'gena på Pinus-arter, äro sporsäckarna nästan oskaf-tade, innehålla 4 sporer och äga ett slemartat hölje. O.Gz. Hypode'rma, ett släkte styngflugor (se d.o.). Hypoderme'lla, bot., se Hypoderma. Hypofy's. 1) Bot., hos tvåhjärtbladiga växter benämning på embryobärarens ändcell (se Embryologi, växter), hos bladmossor liktydigt med apofys (se d.o.). O.Gz. 2) Zool., se Hjärnbihang. Hypoga'strium, anat., se Epigastrium. Hypogéer, underjordiska gravkamrar, som bilda ett system av rum och gångar; jfr Katakomber. Hypoge'isk, bot., om hjärtblad, vilka under groningen förbli inneslutna inom fröet. Utbreda sig hjärtbladen vid groningen utanför fröet, sägas de vara e p i g e i s k a. Jfr G r o-n i n g. O.Gz. Hypoglykemi', med., se Blodsocker. Hypogy'n, se Blomma, sp. 221. Hypoklori't, kem., se Klor. Hypokondri' (eg.: [sjukdom] under revbens-brosken, till grek, hypo', under, och chon-dros, brosk), ett sjukligt stegrat uppmärksammande av det egna hälsotillståndet. Den hypokondriske iakttager med ängslan alla sin kropps funktioner, och varje liten företeelse, som han tror avvika från det normala, tyder han som tecken på någon svår sjukdom, vilken blir föremål för oändliga bekymmer och omsorger. En lätt grumling i urinen kommer honom att misstänka ett svårartat njurlidande, en liten förhårdnad under huden uppfattar han som en ”kräftknöl”, några små hudfläckar giva honom anledning att oroa sig för syfilis etc. H. förekommer såväl vid lättare nervösa rubbningar som vid verkliga sinnessjukdomar; vanligast torde den vara vid den tillbakagång av själsförmögenheterna, som åtföljer åldrandet. Vid utpräglade sinnessjukdomar taga hy-pokondriska idéer icke sällan de mest orimliga och barocka former. Den sjuke tror t.ex., att hans hjärna runnit bort, hjärtat har stannat, tarmen är tillsnörd, så att födan ej kan passera, hela hans inre är förstenat. I dylika fall talar man om hypokondriska vanföreställningar. T. V.Sn. Hypoko'ndriker, person som lider av hypokondri (se d.o.). Hypokoty'1, bot., se E p i k o t y 1. Hypokrisi' (till grek, hy po'krisis, eg.: skådespelarkonst), förställning, hyckleri, skenhelighet. — Hypokrit, hycklare. Hyponasti', bot., se E p i n a s t i. Hypophy'sis ce'rebri, se Hjärnbihang. Hypoplasi'. En bristande, svag utbildning av en kroppsdel, vävnad el. ett organ kallas h. och beror på en utvecklingshämning, ofta embryonalt betingad. En helt utebliven utbildning kallas a p 1 a s i. T.H-n — 593 — — 594 —