HYPOTES gångar ej skulle räcka till för fullgörandet av dess förbindelser till obligationsinnehavarna. — Fastighetskrediten för städerna är ordnad efter grunder liknande dem, som gälla för jordbruksfastigheter — med föreningar och en centralorganisation för dessa. 1871 hade Allmänna hypotekskassan för Sveriges städer börjat sin verksamhet som ett privat företag, men dess rörelse blev alltför begränsad för att kunna möta de växande behoven. Efter en av Riksdagen föranstaltad utredning om fastighetskreditens ordnande bildades 1910 Konungariket Sveriges stadshypoteks kassa, i vilken Allmän na hypotekskassan samtidigt uppgick. Som grundfond har Staten tillskjutit ett belopp av 80 mill. kr.; den tillhör fortfarande Staten, som ”dock ej äger för annat ändamål disponera över densamma, så länge kassans alla förbindelser icke äro fullgjorda”. Grundfonden är överlämnad i form av Sv. statens 3V2 °/o obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, och får tagas i anspråk med högst V10 för utlåning till hypoteksföreningarna el. för fullgörandet av kassans förbindelser samt ytterligare endast i fall av kassans likvidation Kassan äger rätt att för anskaffande av erforderliga medel upptaga obligationslån till högst 10 gånger beloppet av grundfond och reservfond tillhopa och skall för dylika lån ställa den säkerhet i inteckningar, som av föreningarna lämnats som pant för deras lån hos kassan. Stadshypoteksföreningarna äro ansvariga för kassans förbindelser på samma sätt som jordbrukets hypoteksföreningar gentemot Allmänna hypoteksbanken. Lånegränsen för delägarna i stadshypoteksförening utgör i allm. 50 °/o av belåningsvärdet men kan i de större städerna i vissa fall höjas till 60 °/o. Lånen äro ant. amorteringslån, som årl. avbetalas med minst V2 % för stenhus och minst 1 °/o för andra hus, el. fasta lån på 10—20 år utan amortering. Fasta lån beviljas endast till % av belåningsvärdet för stenhus och till % för andra hus. Antalet stadshypoteksföreningar utgör f.n. 22, vartill komma 3 föreningar, som kvarstå från tiden före 1910. — Genom den gemensamma överbyggnad, som de olika hypoteksföreningarna äga i sina centralorganisationer, ha betydande fördelar vunnits. De obligationslån, som behöva upptagas, kunna nu ställas på betydligt större belopp än tidigare och ändå placeras både lättare och med mindre kostnader, än vad de enskilda föreningarna förut förmådde, såväl på den inhemska som på den utländska kapitalmarknaden. Därtill har fördelningen av låneriskerna blivit jämnare. Det har också visat sig, att hypoteks- bankerna ej behövt göra förlust på utlåningen till föreningarna. — Vid utgången av 1931 upp-gingo de i Sveriges allmänna hypoteksbank utestående lånen till 402 mill. kr., varemot svarade en obligationsskuld på 400 mill. kr. Hos stadshypotekskassan utgjorde de utelöpande lånen 682 mill. samt obligationsskulden 697 mill. kr. Sedan 1910 ha inga obligationslån placerats på utländsk marknad, och genom återköp har den löpande skulden till utlandet betydligt nedgått. — Utom hypoteksföreningarna bedriva även 7 inteckningsbolag som privata företag låneverksamhet mot säkerhet av inteckning i fastigheter men ej endast begränsad till bottenlån utan även till sekundärlån och byggnadskreditiv. De förnämsta av dessa äro Stockholms inteckningsgaranti a.-b. (se d.o.) och Göteborgs inteckningsgaranti a.-b., av vilka det förstn. dessutom bedriver fullst. bankrörelse. K.W-B. Hypoteksförsäkring är till sin natur närmast ett slag av kreditförsäkring (se d.o.). H. torde knappast förekomma i Sverige. H. närstående är hypotekslivförsäkringen, där vid en låntagares frånfälle återstående skuld automatiskt amorteras genom ett utfallande livförsäkringsbelopp. I Sverige ha dylika försäkringar praktiserats bl.a. till tjänst för egnahemslåntagare. Th.Dn. Hypotekskassa, se Hypoteksbank. Hypotekslån, lån mot säkerhet av hypotek (se d.o. och Hypoteksbank). Hypotenu'sa (a å fig.) kallas den största sidan (som står mot den räta vinkeln) i en rätvinklig triangel. De övriga sidorna (b, c) kallas k a t e t e r. I en sådan triangel gäller den s.k. pytago- reiska satsen: a2 = b2 + c2, en av den elementära geometriens viktigaste satser. H-r. Hypote's (till grek. hypo'thesis), förutsättning, antagande; ss. filosofiskt och vetenskap-ligt-metodologiskt begrepp: det provisoriska, rent försöksmässiga antagandet av en viss förklaringsgrund el. orsak till en i erfarenheten given företeelse el. grupp av företeelser. En h. måste icke blott framställa en tankemöjlig het utan en faktisk möjlighet, något sannolikt. Den uppställes alltid med anspråk på el. i förhoppningen, att vad den utsäger skall kunna bekräftas, visas överenstämma med verkligheten och med en fortgående forsknings upptäckter. Består den detta prov och medgiver den följaktligen verifikation (se d.o.), övergår den därmed till teori (se d.o.); består — 597 — — 598 —