HYPOTETISK den det icke, avföres den ur den vetenskapliga diskussionen el. bibehålies, under bestämda förutsättningar, ss. nyttig fiktion (se d.o.). — Trots att vissa riktningar inom filosofien ha lagt i dagen en stark h.-skräck (så positivis-men och empiriokriticismen, A. Comte, R. Avenarius, E. Mach m.fl.) och yrkat på en ”hypotesfri”, rent beskrivande forskning, utgör h. ett lika berättigat som oumbärligt hjälpmedel inom forskningen. För att äga vetenskapligt värde, måste den likvisst vara så enkel som möjligt. Den måste tillika vara påkallad av fakta och restlöst förklara företeelsen. Intet känt faktum får strida mot den. Vid inbördes tävlan mellan flera avgår alltid den h. med segern, vilken på enklaste sätt, med uppbåd av minsta antalet hjälp-h. tillfredsställande förklarar det givna fenomenet. — Mot den vanliga förväxlingen av h. med fiktion vänder sig med styrka H. Vaihinger (se denne). — Litt.; E. Naville, ”La logique de 1’hypothèse” (1880); H. Poincaré, ”Science et hypothèse” (1902; sv. övers. 1911); A. Görland, ”Die H.” (1911); H. Vaihinger, ”Die Philosophie des Als Ob” (1911; 10 Aufl. 1927). A.N. Hypote'tisk (till grek. hypo'thesis, förutsättning), log., betingad, villkorlig, vanl. med bibetydelsen osäker. — Hypotetiskt omdöme, betingelseomdöme av typen: Om A är, så är B, vari alltså eftersatsens giltighet göres beroende av försatsens. Denna omdömestyp uppmärksammades tidigast av stoikerna. Jfr O m-döme. — Hypotetisk slutledning, sådan, vars översats utgöres av ett hypotetiskt omdöme (blandad h. slutledning) el. vars premisser båda äro dylika omdömen (ren h. slutledning). Jfr S 1 u 11 e d n in g. A.N. Hypote'tiskt bevis, log., bevis under formen slutledning). Jfr Slutledning. A.N. Hypotoni', med., kallas det tillstånd, då blodtrycket (se d.o.) är lägre än normalt. Hypoto'nisk lösning, kem., en lösning, som vid jämförelse med en annan har ett lägre osmotiskt tryck. Hypotri'cha, en ordn. bland infusorierna (se d.o.). Hypoxanti'n el. s a r k i n, 6-oxipurin, beståndsdel av nukleinsyran inosinsyra, vilken förekommer i musklerna. H. bildas genom avgivande av ammoniak ur adenin (se d.o.) och övergår vid oxidation först i xantin och sedan i urinsyra. Wk. Hypsipry'mnus, ett släkte kängururåttor (se d.o.). HypsFpyle, grek, myt., dotter till konung Thoas på Lemnos, vilken hon räddade undan det av de lemniska kvinnorna anstiftade blodbadet på öns män. Vid argonauternas (se d.o.) ankomst upptog H. Jason och fick med honom en son, måste därefter fly till konung Lykurgos i Nemea, vars son Ofeltes hon uppfostrade. Då denne dödades av en orm, när han visade de 7 mot Tebe tågande hjältarna en källa, beskyddades H. av dessa mot Lykurgos. Sagan om H. har bl.a. behandlats av Euripides i hans delvis bevarade tragedi ”H.” W.N. Hypsistenocefa'1, antrop., numera föga bruklig beteckning för viss grupp (105,o—109,») inom breddhöjdindex av kraniet, se Huvudform. G.B-n. Hypsome'ter. 1) Instrument för uppskattning av höjden av träd o.d., se D e n d rometer. 2) H., hypsotermometer el. kokbarometer är en apparat, varmed man kan erhålla kännedom om lufttrycket genom att mäta den temp., vid vilken vattnet kokar En vätska kokar vid den temp., vid vilken dess ångspänning — den mättade ångans tryck — är lika med lufttrycket. Man mäter vattnets kokpunkt i ett litet cylindriskt kärl, upptill försett med ett något smalare rör. Genom övre ändan av detta rör föres en termometer genom en kork så långt ned i det cylindriska kärlet, att termometerkulan befinner sig minst ett par centimeter ovan vattenytan. Röret bör även vara försett upptill med aerometer, för att trycket i h. skall kunna mätas i förhållande till det yttre lufttrycket. Därtill kommer också upptill ett avloppsrör för ångan. Ångans temp. avläses på termometern, som är graderad i O,oi°, ibland i O,ooi°. Följ. tab. giver en inblick i sambandet mellan kokpunkt och lufttryck: Kokpunktstemp. Lufttryck i ®«. 96° 657,7 97 682,1 98 707,3 99 733,2 100 760,e H.K-r. Hypsotermome'ter, se Hypsometer 2) Hyra, se Hyresavtal. Hyracoi'dea, däggdjursordn., se Klippgrävling. Hyrax, ett släkte klippgrävlingar (se d.o.i. Hyresavtal, hyra, jur., benämning på två helt olika avtal. — 1) Nyttjanderättsupplå-telse mot betalning (som också kallas hyra) av lös sak el. av hus el. lägenhet i ett hus (till bostad, handelsbod, kontor el. annat ändamål). Sådant h. regleras i sv. rätt av 13 kap. Handelsbalken samt Lagen 14/ø 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, i sht 3 kap. (”om hyra”), jämte en särsk. lag 10/3 1923 med vissa bestämmelser rörande hyra. H. om lös sak — 599 — — 600 —