Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håby - Håcksvik - Håfreströms a.-b. - Håga - Hågäl - Håhl, Johan Fredrik - 1. Håkan Röde (svensk konung) - 2. Håkan Magnusson (svensk konung) - Håkan Röde - Håkansson, 1. Olof - Håkansson, 2. Anders af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅKANSSON
ning, Färlevskilen; 38,40 kvkm., därav 35,29
land; 792 inv. (1932; 22 inv. pr kvkm.); 11,35
kvkm. åker (1927; 32,2% av landarealen), 13,25
kvkm. skogsmark. Egendom: Torp, lydande
under Munkedal. — Pastorat: Foss och H.,
Vikornas s. kontrakt, Göteborgs stift. J.C.
Håcksvik, s:n i Kinds hd, Älvsborgs län, v.
om Gislaved; 115,03 kvkm., därav 104,61 land;
763 inv. (1932; 7 inv. pr kvkm.); 5,84 kvkm.
åker (1927; 5,6% av landarealen), 62,io kvkm.
skogsmark. — Pastorat: Kalv, H., Mårdaklev
och ö. Frölunda, Kinds kontrakt, Göteborgs
stift. J.C.
Håfreströms a.-b. i Håverud, Skålleruds s:n,
driver tidningspappersbruk vid Håverud
(årstillverkning c:a 6,000 ton), pappersbruk och
sulfitfabrik vid Åsens bruk (årstillverkning c:a
10,000 ton papper och c:a 10,000 ton
sulfitmassa) samt sulfitfabrik vid Ulriksfors i
Jämtlands län (årstillverkning c:a 14,000 ton).
Omslutningen var 1930 11,569,000 kr., därav
aktiekapital 2,500,000 kr. T.E-r.
Håga, by s.v. om Uppsala, bekant för sina
fornminnen, bland vilka märkas ett flertal
gravhögar, främst bland dessa Björns hög (se
d.o.). G.Em.
Hågäl, art bland rödhajarna (se d.o.).
Håhl, Johan Fredrik, präst (1835—
1918), fil. d:r i Uppsala 1860, teol. d:r 1893,
pastor primarius i Stockholm 1897. H. har
utom teologiska arbeten utg. övers, av
Aristo-fanes’ ”Fåglarne” (1892) och ”Riddarne”
(1898). S.N.
Håkan, namn på flera furstar.
Sverige. 1) H. R ö d e, konung (o. 1080).
H., vars tillnamn Röde är bevarat endast i
Västgötalagens kungakrönika, var enl. samma
källa av västgötsk börd, regerade i 13 år och
begrovs i Levene i Västergötland. Han blev enl.
Adam av Bremen konung efter en hednisk
reaktion — en uppgift, som bestyrkes av
Uppsala-längden (se Konungalängder). Trol. var
han konung ännu 1080 och då samregent med
Inge d.ä. — Litt.: S. Bolin, ”Om Nordens äldsta
historieforskning” (1931). B
2) H. Magnusson, konung (1340—80).
Yngre son till Magnus Eriksson och Blanka
av Namur, blev H. 1343 av de norska
stormännen utsedd till konung av Norge; under
hans omyndighetstid skulle fadern och det
norska rådet utöva regeringen. H. blev myndig
1355 men kom ej att spela någon mera
framträdande roll förrän efter den äldre brodern
Eriks död 1359. Han uppträdde nu vid faderns
sida i den konflikt med Danmark, som följde
Valdemar Atterdags erövring av Skåne 1360.
En schism utbröt dock dem emellan 1361,
och följ, år utsågs H. av de sv. stormännen
till konung i Sverige Han synes emellertid
åter ha försonats med fadern; 1363 förmäldes
han med Valdemar Atterdags dotter,
Margareta, med vilken han 1359 trolovats, ehuru
trolovningen brutits genom händelserna 1360
och 1361, då ett giftermålsavtal kom till stånd
mellan H. och Elisabet av Holstein. I de följ,
striderna mot mecklenburgarna vid deras
usurpationssträvanden kämpade H. på faderns
sida; i motsats till denne lyckades han
undkomma efter nederlaget mot Albrekt av
Mecklenburg på Gataskogen 1365. H. lyckades
behålla under sitt välde vissa delar av v. Sverige,
men den sv. kronan måste han avstå till
Albrekt. Sedermera ställdes han alltmera i
skuggan av sin mera framstående gemål, som
synes ha helt behärskat honom och övat starkt
inflytande på regeringen. Med henne hade han
en son, Olof, som vid Valdemar Atterdags död
1375 valdes till konung i Danmark och 1380
efterträdde sin fader som norsk konung. H.Bg.
Håkan Röde, se Håkan, Sverige 1).
Håkansson. 1) Olof H., riksdagsman (1695
—1769). Bonde i Lösens s:n i Blekinge, valdes
H. till medl. av
bondeståndet vid 1726
års riksdag och blev
tidigt
uppmärksammad för sin stora
parlamentariska
begåvning, utmärkt av
en klar
framställningsförmåga, ett
sällsynt minne och en
beräknande
försiktighet. Han kom att
bevista samtliga
riksdagar till 1769.
Re
dan 1731 en av de mera framträdande i
ståndet, blev han 1734 undertalman och 1738
talman. Ehuru han ofta hade starka krafter
emot sig i ståndet — t.ex. vid 1742/43 års
riksdag, då han verkade för Adolf Fredriks
val —, minskades icke hans inflytande; hans
val till talman vid de följ, riksdagarna var
enhälligt. Från 1751 närmade han sig
hattarna och hade att kämpa mot en stark fraktion
inom ståndet, vilken influerades av
hovpartiet. På gr. av H:s skicklighet att använda
mutor samt väl ställda propositioner avgick
han merendels med segern. Vid hattväldets
fall 1765/66 uteslöts han — hatad av
motståndarna — ur ståndet. Återigen medl. av detta
vid 1769 års riksdag, valdes han ånyo till
talman, men avled, sedan riksdagen förflyttats
från Norrköping till Stockholm. P.N-m.
2) Anders af H., den föregåendes son,
friherre, ämbetsman (1749—1813), häradshöv
— 613 —
— 614 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
