Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Håkansson, 2. Anders af - Håkansson, Julia - Håkanson, Edvin - Håkantorp - 1. Håkon Adalstensfostre (den gode, norsk konung) - 2. Håkon Magnusson Toresfostre (norsk konung) - 3. Håkon Härdabred (norsk konung) - 4. Håkon Sverresson (norsk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅKANSSON
ding i ö. härad,
Blekinge, 1771, lagmans
titel 1788,
justitie-borgmästare i
Karlskrona s.å., led. av
Rikets allm. ärendens
beredning 1789, chef
för Handels- och
finansexp. 1790—92,
landshövding i
Blekinge 1800, president
i Kommerskollegium
1812; adlad 1801 och
friherre 1809 men
slöt själv sin ätt. — Som riksdagsman i
borgarståndet 1789 och 1792 tillhörde H. de
mest kungatrogna och stod högt i gunst hos
Gustav III under dennes sista år; främste medl.
i det tremannadirektorium, åt vilket 1790
finansernas ledning uppdrogs, innehade H. i själva
verket 1790—92 en finansministers ställning.
Av Reuterholm avsatt jämte övriga
gustavia-ner, återgick han till sin borgmästarebefattning
i Karlskrona men intog ånyo vid 1800 års
riksdag en framskjuten plats som regeringspartiets
ledare i borgarståndet. 1809 erhöll han i
uppdrag att utarbeta förslag till den nya
författningen; m hans redaktion, det s.k.
”Håkans-sonska förslaget”, som i viktiga delar ligger till
grund för R.F. 1809, se N. Höjer och C.G.
Edel-stam i ”Hist. tidskr.”, resp. 1910 och 1916. C.
Håkansson, Julia Mathilda, f. Stenius,
skådespelerska (f. % 1853). Efter studier för H.
Winterhjelm och S.
Hebbe debuterade H.
1886 på Dramatiska
teatern som Nora i
”Ett dockhem”, var
1887—88 och 1892—
93 anställd vid Sv.
teatern i Helsingfors
och 1888—91 vid
August Lindbergs
sällskap, ledde 1891—92,
1893—95, 1898—99
och 1902—05 jämte
T. Svennberg egna
turnéer och ägnade sig åt gästspel, bl.a.
i Helsingfors och Bergen, var 1895—98
anställd vid Vasateatern och 1899—1902 vid
Sv. teatern, ledde 1905—07 eget sällskap och
var 1907—29 anställd vid Dramatiska teatern.
H. var realismens främsta kvinnliga
representant på sv. scen. Intelligens och nerv utmärkte
i sällsynt grad hennes säkert karakteriserande
konst, elegans och esprit hennes framträdande.
Under sin sista period spelade hon med
humor komediens gamla damer med huvud och
hjärta. Bland H:s roller märkas Hermione i
”En vintersaga”, Hjördis i ”Kämparna på
Hel-geland”, Svanhild i ”Kärlekens komedi”, Lona
Hessel i ”Samhällets pelare”, fru Alving i
”Gengångare”, Hedda Gabler, Rebecka West i
”Ros-mersholm”, Rita Allmers i ”Lille Eyolf”, Ella
Rentheim i ”J. G. Borkman”, Svava i ”En
handske”, Tekla i ”Fordringsägare”, Henriette
i ”Brott och brott”, Alice i ”Dödsdansen”,
Magda i ”Hemmet”, Anna Hjelm i ”Kung
Mi-das”, Agnes Jordan och fru de Tréville i
”Äventyret”. H. var sedan 1871 g.m. operasångaren
H j a 1 m a r Emanuel H. (1844—1901). — Litt.:
H. Wahlgren i ”Ord och bild”, 1929. G.K-g.
Håkanson, Anders Edvin, industriidkare
(f. n/i2 1859), dotterson till Sven Eriksson (se
denne), blev efter ingenjörsexamen vid
Tekniska högsk. 1883 och studier vid utländska
väverier teknisk ledare för Rydboholms a.-b.
1887 och var dess direktör 1912—25; 1898—
1914 var han direktör för Kungsfors spinneri
a.-b. H. tillhörde F.k. 1903—10. T.E-r.
Håkantorp, s:n i Gudhems hd, Skaraborgs
län, v. om Stenstorp; 7,oi kvkm., därav 6,88
land; 204 inv. (1932; 34 inv. pr kvkm.); 3,26
kvkm. åker (1927; 47,4% av landarealen), 1,42
kvkm. skogsmark. — Pastorat: Stenstorp,
Brunnhem, S. Kyrketorp, Segerstad, Valtorp
och H., Falköpings kontrakt, Skara stift. J.C.
Håkon, norska konungar.
1) H. Adalstensfostre, kallad den
gode (död o. 900-talets mitt), skall ha
uppfostrats hos kung Ethelstan av England
(därav hans binamn) och blev efter hemkomsten
därifrån i strid med brodern Erik Blodyx
Norges kung; han företog tåg mot Götaland och
Danmark och underlade sig därvid Själland
och väl även Skåne. Han föll i strid med Erik
Blodyx’ söner. Sannolikt uppfostrad i kristen
tro i England, antog H. i Norge hedendomen. B.
2) H. Magnusson Toresfostre (d.
1095), son till den tidigt döde kung Magnus,
sonson till Harald Hårdråde, hyllades enl. de
isländska sagorna vid farbrodern Olof Kyrres
död 1093 i Tröndelagen och Oplandene ss.
kung, under det att Olofs son Magnus Barfot
blev kung i Viken. Förhållandet mellan de
två kungarna skildras ss. dåligt. B.
3) H. Härdabred (d. 1162), son till
Sigurd Mun, hyllades 1157 tioårig av ett mot
Inge Krokrygg upproriskt parti. Striderna
av-brötos genom Inges död i slaget vid Oslo 1161;
H. hyllades som hela Norges kung men omkom
1162 i strid mot den av Danmark understödde
tronkrävaren Magnus Erlingsson. B.
4) H. Sverresson (d. 1204), togs efter
fadern kung Sverres död 1202 till kung,
försonades med ärkebiskopen men dog 1204. B.
— 615 —
— 616 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
