Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Håkon Håkonsson (norsk konung - 6. Håkon Magnusson (Hålägg, norsk konung) - 7. Håkon Magnusson (norsk konung) - 8. Håkon VII (norsk konung) - 1. Håkon Sigurdsson Ladejarl (norsk jarl) - 2. Håkon Galen (norsk jarl) - Håkäring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄKÄRING
5) H. H å k o n s s o n, den gamle, den
föregåendes oäkte, postume son, konung (1204—
63), togs av birkebeinarna till kung 1217; hans
jarl blev Skule Bårdsson (se denne). De
första åren av H:s regering pågingo stridigheter,
men dessa befunno sig dock inför sitt slut.
Efter baglerkungen Filips (se denne) död
hyllade baglerna H.; slitungar och ribbungar voro
nya upprorsflockar, som intill 1227 oroade
landet; 1239 antog Skule kungatitel, vann
seger över H. men dräptes 1240. En ny tid gick
därmed in för Norge, och H. var ledaren för
ett storartat rekonstruktionsarbete; han lät
kröna sig 1247, och Norges karaktär av
odelbart arvrike fastslogs; på lagstiftningens
område åstadkommos stora förbättringar i
för-enhetligande riktning; nya städer grundlädes;
Grönland och Island erkände H. ss. herre. I
H:s yttre politik märkes ett krig med
Skottland, varunder han 1263 dog på Orkneyöarna.
I de sv. striderna o. 1250 synes H. ha
sympatiserat med vissa mot Birger Jarl fientliga
element, men till någon öppen brytning kom det
ej. Vi äro förträffligt underrättade om H:s
regering genom den kort efter hans död av
Sturla Thordsson förf. ”Hakonar saga” (uppl.
av G. W. Dasent, 1894). B.
6) H. M a g n u s s o n, kallad H å 1 ä g g (d.
1319), son till Magnus Lagaböter, blev vid
dennes död 1280 hertig och vid brodern Erik
Prästhatares död 1299 kung. H. fortsatte den
senares danskfientliga politik, understödde de
fredlösa och indrogs i det politiska
intrigspelet kring den svenske hertig Erik, som
förmälde sig med hans dotter Ingeborg. H.
bekämpade hansan och förstod i sin inre politik
att begränsa stormännens och kyrkans makt.
Många förordningar härröra från H. Han
efterträddes av sin dotterson, hertig Eriks och
Ingeborgs son Magnus Eriksson. B.
7) H. Magnusson (1340—80), se
Håkan, Sverige 2).
8) H. VII, urspr. Christian Frederik Carl
Georg Valdemar Axel, sedan 18/n 1905 Norges
konung (f. 1872).
Andre son till
Fredrik VIII av Danmark,
utbildades H. till
sjöofficer. Efter
unions-upplösningen mellan
Sverige och Norge
1905 erbjöds honom
i aug. s.å. under hand
Norges krona. Han
accepterade under
förutsättning av
folkmajoritet för valet,
utsågs, efter
folk
omröstning 12/u—13/n, 18/ii enhälligt av
Stortinget till Norges konung. 20/ii mottog han
med Kristian IX :s tillåtelse valet, antog
valspråket ”Alt for Norge”, avlade 27/ii s.å.
i Stortinget ed på författningen, avstod från
all arvsrätt till Danmarks krona och kröntes
22/e 1906 i Trondhjem. H. har ss. regent följt
strängt konstitutionella principer och
medverkat till det skandinaviska samarbetet. Sedan
27/? 1896 är han g.m. prinsessan Maud av
Storbritannien och Irland (f. 1869), dotter till
Edvard VII av England; enda barn är
kronprinsen Olav (f. 1903). Th
Håkon, norska jarlar.
1)H. Sigurdsson Ladejarl (d. 995),
uppnådde under mitten av 900-talet en stark
maktställning i landet omkr. Trondheim och
låg i strid med Harald Hårfagers ättlingar; om
kampen förtälja de isländska sagorna åtskilligt,
vars historiska kärna är svår att urskilja.
Säkert är, att H. för en tid måste lämna landet
men med hjälp av den danske kungen Harald
Gormsen lyckades återupprätta sitt välde.
Därefter innehade H. Norge under dansk
överhöghet och måste 974 bistå Harald i dennes kamp
mot Otto II. H. trängde vid något tillfälle
plundrande långt in i de götiska landskapen.
Anhängare av hedendomen, torde han ha haft
sitt stöd hos bondearistokratien. Hur hans
ställning till Danmarks riksmyndigheter efter
Harald Gormsens död gestaltade sig, är ovisst;
jämte sin son Erik vann han den stora segern
vid Hjörungavåg över danska vikingahövdingar.
Han mördades 995, varefter Olof Tryggvason
erkändes ss. norsk konung. B.
2) H. G a 1 e n (d. 1214), var son till
lagman Folkvid av Värmland och den norske
konung Sigurd Munns dotter Cecilia, senare
g.m. Bård Gutormsson. Då efter Håkon
Sver-ressons död H:s minderårige kusin Guthorm
utsågs till kung 1204, blev H. hans jarl och
den verklige regenten. Efter Guthorms död
s.å. uppträdde H. ss. tronpretendent men
förbigicks av halvbrodern Inge Bårdsson. Under
den följ, tiden spelade H. en betydande roll
ss. härens ledare. H.Bg.
Håkäring, Acanthori’nus carcha’rias, en haj
av fam. Scy’mnidæ (se Hajar), utmärkt av
ganska klumpig kropp, små fenor, tagglösa
ryggfenor samt mellan kaffebrunt och askgrått
växlande färg; längden är vanl. 3 m. H. lever
företrädesvis av fisk samt avfall från valar och
sälar. Den hör hemma i de arktiska vattnen,
vanl. på 200—600 m. djup, men kommer
regelbundet in i Nordsjön och Skagerack, ibland
även i Kattegatt. H. fångas för den fetthaltiga
leverns skull. — Om taggiga h. se Hajar,
sp. 307. N.R-n.
— 617 —
— 618 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
