Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hållfasthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÅLLFASTHET
dragprov, vid byggnadsmaterial särsk.
tryck-prov. I spec. fall tillkomma en rad andra prov,
ss. vridnings-, knäckning-, bock- och fläkprov
m.m. — Dragprov el. sträckprov
utföras i en dragprovningsmaskin (fig. 1), där
en ur materialet uttagen och till viss form, t.ex.
enl. fig. 2, bearbetad provstav infästes mellan
två backar och sträckes, till dess den brister.
Belastningen under provningen uppmätes
fortlöpande genom en våganordning med löpvikt
el. medelst manometer. Ibland är
dragprov-ningsmaskinen försedd med s.k.
diagram-apparat, vilken på ett kurvblad uppritar ett
diagram över provets sträckning i förhållande
Fig. 1.
till belastningen, ett s.k.
belastnings-töjningsdia-gram. Ett dylikt diagram av normalt utseende
för stål visas i fig. 3. Kurvan utgår från 0
först rätlinjigt till
proportionalitets-gränsen öp. Om man för någon punkt på
kurvans rätlinjiga del beräknar kvoten mellan
töjningen pr längdenhet och belastning pr yten
het, så erhålles materialets töjningskoefficient
a, som anger, huru mycket materialet töjes för
en viss påkänning. Det inverterade värdet
härav, benämnes e la s t ic i t e t s m o dul,
E, vilken är den påkänning, som skulle
erfordras för att töja materialet till dess dubbla
längd, förutsatt att sambandet mellan töjning
och påkänning hela tiden vore detsamma.
Ovanför proportionalitetsgränsen böjer kurvan av åt
höger, till en början knappast märkbart intill
elasticitetsgränsen, ö^, sedan
under starkare krökning, utvisande, att materialet
här för en viss belastningsökning töjes mera
än nedanför proportionalitetsgränsen. För
bestämning av proportionalitets- och
elasticitets-gränserna samt elasticitetsmodulen, som utfö-
res endast i undantagsfall, erfordras särsk.
fin-mätningsinstrument. Ett stycke ovanför
elasticitetsgränsen viker kurvan plötsligt nedåt och
går därefter ett kort stycke mer el. mindre
oregelbundet vågrätt. Inom detta s.k.
sträckgräns-el. flytområde fortsätter materialets töjning,
Fig. 2. Provstav före och efter dragprov.
utan att belastningen ökas; materialet säges
flyta. Den påkänning, vid vilken denna
företeelse inträder, benämnes materialets st r
äckel. f 1 y t g r ä n s, ö^. Ibland skiljer man
mellan övre och undre sträckgräns, varmed avses
den högsta, resp, den lägsta påkänningen inom
sträckgränsområdet. Vid provningsmaskiner
med våganordning och löpvikt markeras
sträckgränsen därav att vågarmen faller ned mot sitt
stöd, s.k. vågfallsgräns. Ofta är
sträckgränsen icke så tydligt markerad, utan kurvan
förlöper med jämn krökning. Som sträckgräns
angives då ev. den påkänning, vid vilken
provet undergått en efter avlastning kvarstående
sträckning av 0,2 el. 0,5 °/o, s.k. 0,2- el. 0.5
°/o-gräns. Stålets flytning inom
sträckningsområ-det innebär en kallbearbetning (se d.o.) av
materialet, som medför, att det ånyo förmår
motstå stegrad belastning. Kurvan stiger därför
på nytt, passerar genom en högsta punkt och
sjunker sedan nedåt, till dess brott inträffar
vid B. Den högsta punkten motsvarar mate-
Fig. 3. Belastnings-töjnings diagram för stål.
rialets brottgräns (se d.o.), 6b, som är den
högsta belastningen under provningen,
dividerad med ytan tvärs över det ursprungliga
provet. Sedan brottgränsen passerats, begränsar
sig formförändringen till en viss del av provet
och tar karaktären av en insnörning, där
brottet sedan inträffar. Den totala
sammandragningen vid brottstället uppmätes ibland och an-
— 621 —
— 622 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
