Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häck - Häckbåt - Häckeberga - Häcklefjäll - Häckling - Häcklöpning - Häcktid - Hädelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄDELSE
säckar m.m.; överrede på vissa arbetsfordon,
i sht för transport av hö o.d. W.N.
2) Skeppsb., det akterliga överhänget av ett
fartygs el. båts skrov. H. (å segelfartyg även
kallat valv) förekommer endast å fartyg, där
rodrets hjärtstock är dragen genom fartyget.
Segeljakter med h. kallas även häckbåtar
till skillnad från plattgattade och spetsgattade
båtar. T.Hrn.
3) Trädg., tät, klippt plantering av träd el.
buskar, som bilda ett slags vägg. Den planteras
som en enkel rad av plantor, vilka vanl.
beskäras hårt ett år efter planteringen och
därefter klippas en el. två gånger årl. Alltefter
h:s uppgift att utgöra ett stängsel, ett
vindskydd, en arkitektonisk inramning av ett visst
område el. ett medel att framhäva en linje
inom en anläggning, väljer man växter av olika
natur till plantering, t.ex. sådana med starkt
taggiga grenar (hagtorn, nypon), tätt växande,
mot blåst motståndskraftiga träd (bok,
aven-bok, oxel, gran), finbladiga, mörkgröna, länge
el. helst ständigt gröna buskar (liguster,
lavendel, buxbom). Väl skött kan h. hållas i
oklanderlig form under 100—200 år. C.G.D.
Häckbåt, se Häck 2).
Häckeberga, gods i Genarps s:n, Malmöhus
län; areal med underlydande c:a 5,000 har;
taxeringsvärde c:a 3 mill. kr. Ett 1678 byggt
slott nedrevs för att lämna plats för det nuv.,
av Helgo Zettervall 1875 uppförda slottet i
fransk renässansstil. H. är känt sedan
1300-talet. Ägare sedan 1922 är friherre H. Wrangel
v. Brehmer. Th.P.
Häcklefjäll, numera som eufemism för
helvete, väl närmast från äldre da. Hækkeljeld,
motsvarande mlty. Hekelvelde; urspr. folklig
dansk beteckning för den isl. vulkanen Hekla,
vilken liksom sv. Blåkulla och ty. Blocksberg
ansågs som en mötesplats för trollpackor och
vars krater troddes bilda ingången till helvetet.
Även Häkla brukades förr i sv. i svordomar. —
Möjl. har också det tyska häxbergsnamnet
Hechelberg inverkat. Hekleberg och
Hekle-fjeldet uppträda i Norge som bergnamn. E.H.
Häckling, ett slags kamning för att skilja
t.ex. växtfibrer av olika storlek från varandra.
H. sker för hand genom ett med långa
järnstift försett trästycke el. också genom särsk.
maskiner i spinnerierna. Se
Linberedning. C.-A.N.
Häcklöpning, a) H. till fots, löpning på
bana av 110 och 400 m. över häckar (hinder)
av trä, uppställda med vissa mellanrum.
Häckarna äro av 106 (för juniorer 91,4), resp. 91,4
cm. höjd och 120 cm. bredd. Deras antal är
10 med följ, avstånd: från startlinjen till l:a
häcken 13,72, resp. 45 m., mellan häckarna 9,14,
Häcklöpning.
resp. 35 m. samt från sista häcken till
mållinjen 14,03, resp. 40 m. Ogiltigt är ett lopp, där
tävlande för ben el. fot bredvid en häck el.
river 3 el. flera häckar. För damer är banan
80 m. och häckarna 76,5 cm. höga. Jfr
Löpning och Idrottsrekord. O.K-gh.
b) H. till häst, kapplöpning, där hinderna
utgöras av endast häckar; distansen är i allm.
kortare än vid steeple-chase (se d.o.). S.C-r.
Häcktid, benämnes för fåglarna den period,
då fortplantningen försiggår. De sägas då
häcka.
Hädelse, hånande, förlöjligande el.
föraktfullt ord el. gärning, som kränker den tillbörliga
vördnaden för gudomem Enl. primitiv religiös
uppfattning framkallar h. gudens eget
ingripande mot den skyldige, desto kraftigare ju
mera gudomen fattas som en maktfaktor. H.
ss. religiös synd förutsätter därför en ganska
utvecklad gudsföreställning. Under inflytande
av den uråldriga solidaritetstanken tros den
gudomliga vreden urladda sig över hela det
mänskliga samfund, hädaren tillhör, och staten
har därmed anledning att till gudamakternas
blidkande bestraffa h. H. får så egenskapen av
ett politiskt brott, hyllande av andra, nya gudar
blir en statsförbrytelse. Jfr Sokrates’ o.a.
tänkares öden. Fariséernas inskridande mot Jesus
torde delvis ha motiverats av denna synpunkt
(Mark. 2:7; 14:64 m.fl.). Det vanliga straffet
bland judar och muhammedaner för h. var
stenande (jfr Stefanus). Ännu i 1734 års lag
medförde h. i regel dödsstraff. I nyare rätt anses
h. som ett brott mot samhället, ägnat att
undergräva vördnaden för den härskande religionen,
nl.e mera modern uppfattning som en kränkning
av den enskildes religiösa känslor. För
straffbarhet kräves nu i Sverige, att h. åstadkommit
allmän förargelse. Straffet -— böter el. fängelse
-— torde på gr. av ändrad uppfattning om
lämpligheten av världsligt ingripande numera
ytterst sällan el. aldrig hos oss tillämpas. E.K.
— 649 —
— 650 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
