Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häftlåda, Häftning - Häftplåster - Häftrötter - Häftskivor, appressorier - Häger - Hägernäs - Hägersläktet - Hägerstad - Hägerström, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTLÅDA
Häftlåda, Häftning, se B o k i n d u s t r i, sp.
411.
Häftplåster. Empla’strum adhæsVvum, i
stänger utrullat h., består av 17 delar
kolofo-nium, 68 delar blyplåster och 15 delar
pulve-riserad violrot. Utbrett h., Tela adhæsi’va är
fabriksmässigt tillverkat, på väv utbrett h.,
innehållande harts, vax, kautschuk samt violrot
el. stärkelse. — H. användes som täckande och
sammanhållande medel på mindre, friska sår
men har sin största användning för fasthållande
av bandage o.d. På bomulls- el. linnetyg
utbredda plåster benämndes fordom allmänt s
para d r a p. JH.
Häftrötter, hos vissa epifyter och lianer
förekommande adventivrötter, vilka bildas på den
från ljuset vända delen av skottet och, till
skillnad från vanliga rötter, i allm. äro
okänsliga för tyngdkraften, slingra sig kring andra
växters stammar och stundom, ss. hos Ficus,
omsluta dem med ett tätt nätverk, så att dessa
därigenom förkvävas. O.Gz.
Häftskivor, bot., appressorier, hos en
del klätterväxter, t.ex. Ampelo’psis Vei’tchii,
förekommande ansvällningar av klängets spets
i form av rundade plattor, vilka tryckas mot
och klibba fast vid murytor, klippor m.m. och
på detta sätt fasthålla växten. Vissa parasiter
förankras vid värdväxterna genom h., från
vilka haustorierna (se d.o.) växa in i dessas
vävnader. Hos röd- och brunalger utgöra h.
ombildade delar av bålen. O.Gz.
Häger, gråhäger, se Gråhägersläktet.
Jfr Hägrar.
Hägernäs, vid nordvästligaste delen av St.
Värtan, o. 5 km. n. om Djursholm, är enl. 1928
års riksdagsbeslut förläggningsplats för
huvuddelen av 2:a flygkåren (F.2). F.Az
Hägersläktet, gråhägersläktet, se d.o. och
Hägrar.
Hägerstad, s:n i Kinda hd, Östergötlands län,
n.ö. om Kisa; 38,82 kvkm., därav 33,os land;
559 inv. (1932; 17 inv. pr kvkm.); 10,03 kvkm.
åker (1927; 30,3% av landarealen), 17,49 kvkm.
skogsmark. — Pastorat: H. och Oppeby, Kinds
kontrakt, Linköpings stift. J.C.
Hägerström, Axel Anders Theodqr, filosof
(f. % 1868), fil. d:r och docent i praktisk
filosofi 1893, prof. 1911, jur. hedersd:r 1917, allt
i Uppsala. H. fick sin filosofiska skolning
framförallt genom E. O. Burman. Till att börja
med starkt behärskad av
transcendentalfiloso-fiska tankegångar, arbetade han sig småningom
ut ur dem, varvid hans skarpt
antipsykolo-gistiska Kantuppfattning (”Kants Ethik im
Ver-hältnis zu seinen erkenntnistheoretischen
Grundgedanken systematisch dargestellt”, 1902)
utgör vändpunkten. Sedan 1908, då H. utgav
sin viktigaste skrift, ”Das Prinzip der
Wissen-schaft”, har han hävdat en utpräglad meta
fysikfientlig
objekti-vism (se d.o.), som
konsekvent medfört
den rena
subjektivismen inom den
praktiska filosofien. H.
anser, att den
moderna filosofiens
grundfel ligger i satsen, att
medvetandet självt är
det enda omedelbart
givna. Varje
medvetande hänför sig till
något annat än sig
självt. Kunskapens objektivitet måste ligga
i det uppfattades, objektets, egen natur.
Objektets verklighet är lika med dess
bestämdhet el. ”självidentitet”, och ett
omdömes sanning innebär, att dess innehåll är
bestämt el. motsägelselöst. Då ”verklighet”
förväxlas med något visst verkligt, uppstår
metafysik. — Genom åtskilliga etapper
(”Kritiska punkter i värdepsykologien”, i
”Festskrift tillägnad E. O. Burman”, 1910, ”Om
mo-laliska föreställningars sanning”, 1911, och
”Till frågan om den objektiva rättens begrepp.
1. Viljeteorien”, 1917) har H. kommit till den
värdeteoretiska ståndpunkten, att
”värdeomdömena” endast äro uttryck för rent subjektiva
känslor och begär. Då man kallar en handling
”god” el. ”ond”, menar man blott, att den är
föremål för ett slags gillande, resp, avsky.
Genom dessa känslouttryck blir den verkliga
handlingen icke på något sätt bestämd, ty det
verkliga är ett ändlöst naturligt sammanhang, där
ingenting i och för sig är högre el. lägre. Men
om värdet icke är en bestämning, kan det icke
finnas kunskap därom. Moralvetenskapen kan
således endast ha de psykologiska förlopp, som
kallas ”etiska värderingar”, till föremål, och
dess uppgift blir att genetiskt och historiskt
förklara dem. — H. förkastar all naturrätt
(se d.o.). Begreppet ”rättighet” har ingen
annan rimlig mening än ”den fördel den enskilde
får genom rättsordningen”. Den positiva
rätten utgöres av det faktiskt genomförda
systemet av regler för de s.k. statsorganens
verksamhet. Hur detta regelsystem är beskaffat,
hänger i sin tur på rådande samhälls- och
klassintressen. H. har på denna punkt tagit
intryck av Marx. — Under senare år har H.
hu-vudsakl. ägnat sig åt rättshistoriska
undersökningar och bl.a. utg. verket ”Der römische
Obligalionsbegriff” (1927), vars huvudtes är, att
begreppen om civila rättigheter i den romerska
rätten och därur framvuxen modern rätt kunna
— 651 —
— 652 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
