Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härordning - Härryda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRRYDA
staterna för hären. Man kan särskilja flera
olika h.-system. De flesta militärstater ha
till-lämpat kadersystemet, som innebär, att
en kader av för fredstjänsten (administration
och utbildning) avsedd personal är ständigt
tjänstgörande; kaderns komplement i fredstid
är ett antal värnpliktiga årsklasser, av vilka
den yngsta undergår grundläggande första
utbildning och den el. de övriga bilda aktiva
armén och bedriver truppförbandsutbildning. Vid
mobilisering bilda de färdigövade jämte
inkallade värnpliktiga ur reserven el. ur aktiva
arméns äldsta, hemförlovade årsklasser samt
reservbefäl linjetruppförbanden. Reservens
äldre årsklasser bilda reservtruppförband, de
därnäst äldre lantvärns- och de äldsta
land-stormstruppförband. Liksom kadersystemet
bygger även milissystemet på värnplikt;
såväl befäl som manskap äro värnpliktiga och
endast ett fåtal för den trängre
administrationen och högre befälsföringen avsedd personal
har krigstjänsten till yrke. Den grundläggande
första utbildningen är kort och kompletteras
av ett antal repetitionsövningar, varunder de
personliga färdigheterna återupplivas och
truppförbandsutbildning kan äga rum. Endast
under en kort del av året finnes utbildad trupp
i tjänst, och vid mobilisering måste praktiskt
taget hela krigsstyrkan inkallas. Inom
yrkes-systemet anskaffas krigsfolket på
frivillig-hetens väg och med jämförelsevis lång
anställningstid. Yrkessystemets freds- och
krigsorganisation äro ung. lika. Yrkessystemet giver en
väl övad krigsmakt och vållar ringa personliga
bördor; det är dyrbart, och en yrkeshärs
numerär måste därför hållas relativt låg. —
Utom anskaffning av krigsfolk måste även en
h. angiva, vilka truppslag, som skola finnas,
dessa truppslags indelning i truppförband och
truppförbandens sammanförande till högre
enheter samt landets militärterritoriella indelning.
Den skall skapa befälsinstanser och staber,
vilka äro befälhavarnas organ för ledning,
förvaltningsmyndigheter, inspektioner, förråd och
fabriker för vapen- och materieltillverkning
m.m. Fördelaktigt är, om den av h. skapade
fredsorganisationen överensstämmer med
krigsorganisationen el. underlättar en övergång till
denna. — Det kan knappast sägas, att i nuv. tid
alla stater tillämpa ett renodlat h.-system av
någon av de nu nämnda typerna. En stats
politiska och geografiska läge, dess ekonomi och
tradition samt dess utrikespolitiska kurs
påverka h:s utformning, vilken därvid kan låna
särdrag från olika system. Ett ogynnsamt
fredsslut kan ock fråntaga en stat dess
bestämmanderätt ifråga om den egna h.;
fler
talet av de i världskriget besegrade staterna ha
tvungits att tillämpa yrkessystemet med av
segrarmakterna fastställd högsta numerär. I våra
dagar söker man på mellanfolklig väg träffa
överenskommelse ang. h. i
rustningsbegrän-sande syfte. Huru de olika staterna utformat
sina h., se under resp, stats uppslagsord. Jfr
även Civil värnplikt,
Försvarsfrågan och Värnplikt.
Ett ordnat härväsende kan spåras redan
tidigt i mänsklighetens historia. Kader- och
milishärar förekommo hos forntidens
västasia-tiska folk, särsk. hos perserna, vilka dock med
tiden övergingo till yrkessystemet. Den
karta-giensiska hären bestod av soldnärer. De
forn-grekiska staterna uppsatte borgarmiliser med
tjänsteplikt för alla fria medborgare. Vid
tiden för peloponnesiska kriget uppsattes
legotrupper, och samtidigt togo greker främmande
sold; den makedoniska hären var en
kaderhär. I Rom tillämpades värnplikt, och
krigsfolket uttogs genom utskrivning bland de fria
medborgarna; under kejsardömet omgestaltades
h., varigenom en stående här av soldnärer
uppsattes. Hos germanerna rådde allmän
värnplikt för de fria männen. Under medeltiden
ersattes värnpliktens idé av principen, att jord
bortförlänades mot krigstjänstskyldighet, och
sålunda uppkom länsväsendet med sina
vasallhärar, i vilka riddarna utvecklade sig till ett
särsk. stånd av kvalitetskrigare. Under nyare
tidens tidigare skeden kan man knappast tala
om några h.; krigen utkämpades av soldnärer,
vilka före och under kriget anställdes genom
entreprenörer. Efter westfaliska freden behöllo
en del stater sina soldnärer i tjänst, och
därmed uppstodo stående yrkeshärar med
indelning i reg. o.s.v. Franska revolutionen 1789
återupplivade den allmänna värnplikten, och
dennas framgångar under Napoleon I:s ledning
föranledde flertalet fastlandsmakter att
återinföra värnplikt i form av kaderhärar el., t.ex. i
Schweiz, milishär. Storbritannien har endast
under världskriget tillämpat allmän värnplikt. Den
sv. h. var under större delen av 1800-talet en
säregen blandning av yrkes- och milissystem,
varvid hären utgjordes av den indelta
stammen, en mindre del värvad trupp samt den
föga vapenövade beväringen. — Litt.: Th.
Wij-kander, ”öfversigt af sv. krigsförfattningens
historiska utveckling” (1866); K. G. Bildt,
”H.-frågor” (1922). E.O.B.
Härryda, s:n i Sävedals hd, Göteborgs och
Bohus län, ö. om Göteborg; 87,4i kvkm., därav
81,96 land; 1,237 inv. (1932; 15 inv. pr kvkm.);
6,50 kvkm. åker (1927; 7,9% av landarealen),
42,92 kvkm. skogsmark. — Pastorat:
Land
— 721 —
— 722 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
