HÄRRYDA staterna för hären. Man kan särskilja flera olika h.-system. De flesta militärstater ha till-lämpat kadersystemet, som innebär, att en kader av för fredstjänsten (administration och utbildning) avsedd personal är ständigt tjänstgörande; kaderns komplement i fredstid är ett antal värnpliktiga årsklasser, av vilka den yngsta undergår grundläggande första utbildning och den el. de övriga bilda aktiva armén och bedriver truppförbandsutbildning. Vid mobilisering bilda de färdigövade jämte inkallade värnpliktiga ur reserven el. ur aktiva arméns äldsta, hemförlovade årsklasser samt reservbefäl linjetruppförbanden. Reservens äldre årsklasser bilda reservtruppförband, de därnäst äldre lantvärns- och de äldsta land-stormstruppförband. Liksom kadersystemet bygger även milissystemet på värnplikt; såväl befäl som manskap äro värnpliktiga och endast ett fåtal för den trängre administrationen och högre befälsföringen avsedd personal har krigstjänsten till yrke. Den grundläggande första utbildningen är kort och kompletteras av ett antal repetitionsövningar, varunder de personliga färdigheterna återupplivas och truppförbandsutbildning kan äga rum. Endast under en kort del av året finnes utbildad trupp i tjänst, och vid mobilisering måste praktiskt taget hela krigsstyrkan inkallas. Inom yrkes-systemet anskaffas krigsfolket på frivillig-hetens väg och med jämförelsevis lång anställningstid. Yrkessystemets freds- och krigsorganisation äro ung. lika. Yrkessystemet giver en väl övad krigsmakt och vållar ringa personliga bördor; det är dyrbart, och en yrkeshärs numerär måste därför hållas relativt låg. — Utom anskaffning av krigsfolk måste även en h. angiva, vilka truppslag, som skola finnas, dessa truppslags indelning i truppförband och truppförbandens sammanförande till högre enheter samt landets militärterritoriella indelning. Den skall skapa befälsinstanser och staber, vilka äro befälhavarnas organ för ledning, förvaltningsmyndigheter, inspektioner, förråd och fabriker för vapen- och materieltillverkning m.m. Fördelaktigt är, om den av h. skapade fredsorganisationen överensstämmer med krigsorganisationen el. underlättar en övergång till denna. — Det kan knappast sägas, att i nuv. tid alla stater tillämpa ett renodlat h.-system av någon av de nu nämnda typerna. En stats politiska och geografiska läge, dess ekonomi och tradition samt dess utrikespolitiska kurs påverka h:s utformning, vilken därvid kan låna särdrag från olika system. Ett ogynnsamt fredsslut kan ock fråntaga en stat dess bestämmanderätt ifråga om den egna h.; fler talet av de i världskriget besegrade staterna ha tvungits att tillämpa yrkessystemet med av segrarmakterna fastställd högsta numerär. I våra dagar söker man på mellanfolklig väg träffa överenskommelse ang. h. i rustningsbegrän-sande syfte. Huru de olika staterna utformat sina h., se under resp, stats uppslagsord. Jfr även Civil värnplikt, Försvarsfrågan och Värnplikt. Ett ordnat härväsende kan spåras redan tidigt i mänsklighetens historia. Kader- och milishärar förekommo hos forntidens västasia-tiska folk, särsk. hos perserna, vilka dock med tiden övergingo till yrkessystemet. Den karta-giensiska hären bestod av soldnärer. De forn-grekiska staterna uppsatte borgarmiliser med tjänsteplikt för alla fria medborgare. Vid tiden för peloponnesiska kriget uppsattes legotrupper, och samtidigt togo greker främmande sold; den makedoniska hären var en kaderhär. I Rom tillämpades värnplikt, och krigsfolket uttogs genom utskrivning bland de fria medborgarna; under kejsardömet omgestaltades h., varigenom en stående här av soldnärer uppsattes. Hos germanerna rådde allmän värnplikt för de fria männen. Under medeltiden ersattes värnpliktens idé av principen, att jord bortförlänades mot krigstjänstskyldighet, och sålunda uppkom länsväsendet med sina vasallhärar, i vilka riddarna utvecklade sig till ett särsk. stånd av kvalitetskrigare. Under nyare tidens tidigare skeden kan man knappast tala om några h.; krigen utkämpades av soldnärer, vilka före och under kriget anställdes genom entreprenörer. Efter westfaliska freden behöllo en del stater sina soldnärer i tjänst, och därmed uppstodo stående yrkeshärar med indelning i reg. o.s.v. Franska revolutionen 1789 återupplivade den allmänna värnplikten, och dennas framgångar under Napoleon I:s ledning föranledde flertalet fastlandsmakter att återinföra värnplikt i form av kaderhärar el., t.ex. i Schweiz, milishär. Storbritannien har endast under världskriget tillämpat allmän värnplikt. Den sv. h. var under större delen av 1800-talet en säregen blandning av yrkes- och milissystem, varvid hären utgjordes av den indelta stammen, en mindre del värvad trupp samt den föga vapenövade beväringen. — Litt.: Th. Wij-kander, ”öfversigt af sv. krigsförfattningens historiska utveckling” (1866); K. G. Bildt, ”H.-frågor” (1922). E.O.B. Härryda, s:n i Sävedals hd, Göteborgs och Bohus län, ö. om Göteborg; 87,4i kvkm., därav 81,96 land; 1,237 inv. (1932; 15 inv. pr kvkm.); 6,50 kvkm. åker (1927; 7,9% av landarealen), 42,92 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Land — 721 — — 722 —