Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästavel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTAVEL
Redan vid början av historisk tid sysslade
våra förfäder med h., och t.o.m. vikingarna
påstås ha hemfört jämte annat byte från
främmande länder även hästar, som de sedan
använde till avel. I våra förfäders krigiska och
fredliga bragder intog hästen en framskjuten
plats. Kristendomens införande förändrade
sederna och var ej heller utan
inflytande på hästkulturen. Hästens roll i den
religiösa kulten var utspelad, och han fick
den mera blygsamma uppgiften som
dragdjur i jordbrukets tjänst. Inom klostren
fortlevde emellertid intresset för h., munkarna
an-lade icke sällan på sina stora
klosteregendomar betydande stuterier samt införde
avels-djur av främmande raser, företrädesvis av
orientaliskt och västeuropeiskt blod, till den
inhemska stammens förbättring. Man finner
sålunda under den katolska tiden de bästa
hästarna hos biskoparna och vid klostren. Här
drevs en blomstrande hästkultur och handel
med dyrbara hästar, och från dessa
avels-centra spriddes förädlade djur till de stora
herregodsen. Småningom började man i sht
vid de senare att jämte vanliga rid- och
draghästar även fostra hästar för krigsbruk, och
efter hand som rytteriet fick större betydelse
i krigföringen, blev uppfödandet av
krigshäs-tar, lämpliga att bära de harneskklädda
ryttarna, en av avelns främsta uppgifter. Denna
krigs-h. var emellertid den närmaste
anledningen till upprättandet av
herrgårdsstuterier-na, som genom årh. spelat en betydande roll
för sv. hästkultur. På snart sagt varje herr
gård uppsattes ett stuteri, och man införde
avelshingstar från Flandern och Friesland,
säkerligen representanter för den s.k.
flaman-dern, en underras av den frisiska, som genom
sin tyngd och mäktighet var en eftersökt
torner- och stridshäst. Hingstar av denna ras
parades med utvalda ston av lantras, och
produkten blev genom lämplig uppfödning och
träning den bärkraftiga, men täml. oädla
stridskamp, på vilken medeltidens riddare i
full rustning drogo i härnad. Med
reformationen hemföllo de stora kyrkodomänerna med
sina stuterier till Kronan, och landets h.
omhändertogs av konungen, som här hade ett
särsk. intresse att bevaka, då rytteriet enl.
tidens krigskonst utgjorde kärnan av härens
stridsstyrka. Gustav Vasa vidtog
genomgripande åtgärder för h:s förkovran. Han
in-förskrev för tidens tunga rytteri ett betydande
antal avelsdjur från Nederländerna och
uppställde dem på sina nybildade kungsgårdar,
där s.k. stogångar och ridskolor inrättades.
Dessa stogångar, från vilka en omfattande h.
bedrevs, underhöllos även av hans söner, och
före indelningsverkets införande skedde
re-monteringen från dessa avelsgårdar. — Under
Gustav II Adolfs regering ägnades visserligen
ej mycken omsorg åt landets h., men genom
den beröring, som Sverige då fick med
Ryssland, Polen och Tyskland, blevo en mängd
värdefulla avelsdjur av dessa länders
förträffliga häststammar som krigsbyte hemförda
till Sverige. De tillfördes förnämligast de stora
adelsgodsen, där förädlade hästar i stor skala
uppföddes. Den sv. h. stod också vid
30-åriga krigets slut på en relativt hög
ståndpunkt, men under Karl X Gustav och i sht
under Karl XI nådde den dock sitt kraftigaste
uppsving; från denna tid kunna vi med
historisk säkerhet följa den sv. hästkulturens
utveckling i dess helhet. I samband med den
stora nydaningen av härväsendet träffades
omfattande anstalter för kav.-reg:s
ändamålsenliga remontering i syfte att skapa garantier
för att de förseddes med stora och kraftiga
hästar. Den inhemska hästen var näml., trots
dess i övrigt goda egenskaper, ss.
förnöjsamhet och energi, mindre lämplig för krigsbruk
på gr. av dess undermålighet, ett förhållande,
som torde få tillskrivas tidens underhaltiga
uppfödningssätt och svältfödning på
mindervärdiga betesmarker. Man hade därför
nödgats att rekrytera kav:s hästmaterial mest från
Östersjöprov., där hästarna voro mera
storväxta. För höjandet av den inhemska h.
an-lades nu statsstuterier å Ottenby, Flyinge och
Strömsholm, varjämte en mängd föreskrifter
för häststammens förädling och förbättring
utfärdades. Hästar av utmärkt slag infördes
från utlandet såväl till kav.-bruk som till
stammens upphjälpande, och h. förbättrades
avsevärt. En ganska livlig hästexport ägde
också vid denna tid rum, men uppsvinget blev
dock av kort varaktighet. De ödeläggande
krigen under Karl XH:s regering omintetgjorde
snart, vad hans företrädare planerat och
uppbyggt; allt hästmaterial från statsstuterier och
enskilda avelsgårdar slukades av krigen,
förordningar i rasförbättrande syfte
suspenderades el. försummades, och vid hans död rådde
en fullst. förbistring inom h. Den rådande
hästbristen sökte man emellertid avhjälpa
genom inköp av avelshingstar från Tyskland
och Holstein, vilka uppställdes hos
kronoarren-datorer och säteriägare; vidare förnyades 1680
års stoordning för Skåne och utvidgades
hingsthållning vid kav.-reg. Aveln nådde
visserligen härigenom något uppsving men dock
ej tillräckligt att förse armén med nödigt
antal remonter. Dessa måste införas från
utlandet, främst Danmark och Holland. Man
sökte fördenskull på olika vägar höja fram-
— 735 —
— 736 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
