HÄSTAVEL förallt remontaveln. En betydelsefull åtgärd i denna riktning var inrättandet av s.k. stohåll-ningsstuterier i Skåne, varigenom allmänheten bl.a. också erhöll grundligare kunskap om avelslärans principer och om rationell uppfödning. Den viktigaste och till sina verkningar mest betydelsefulla åtgärden var dock lantbeskälleriinrättningen, sådan den 1826 började tillämpas från Strömsholms stuteri, näml, dels genom kringföring och dels genom utpla-cering av hingstar. De initiativ, som utmärkte landets styrelse, återspeglades även inom den privata företagsamheten. Inom flertalet av landets provinser bildades föreningar till h:s främjande, och resp, läns hushållningssällskap understödde kraftigt alla strävanden i samma riktning. Detta intresse ledde till ett mäktigt uppsving, och omsider kunde den inhemska hästproduktionen i stort sett tillgodose landets behov. Den sv. hästen var visserligen till typen långt ifrån ensartad, men den var modi-fierbar och kunde anpassas efter de olika krav, som ställdes på densamma. De båda största hästkonsumenterna, armén och jordbruket, kunde ej ena sig om samma typ. Den förra uppställde ökade fordringar på bärkraft och ädelhet, det senare fordrade för de tunga, moderna redskapen och den djupare jord-kultureh större tyngd och massa samt ett lugnare temperament hos sina dragare. För att i möjligaste mån tillgodose dessa olika anspråk blev det nödigt att uppdela aveln på skilda linjer i syfte att därigenom få fram för olika bruk spec. kvalificerade djur. Från denna tid stammar också benämningen varmblodig och kallblodig avel, den förra avseende produktion av rid- och vagnshästar, den senare arbetshästar för jordbruk och industri. Det befintliga stomaterialet fick tjäna som underlag för båda avelsriktningarna, då däremot beskällare i stor omfattning hämtades från utlandet. För den varmblodiga aveln begagnades fullblods- och halvblodshingstar, företrädesvis av anglonormandisk, hannoveransk och ostpreussisk härkomst, vilka i stort sett tillhandahöllos av statens hingstdepåer; för den kallblodiga anskaffades avelsdjur på initiativ av hushållningssällskap, föreningar och enskilda. Valet av dessa senare vållade till en början åtskilliga svårigheter. Man försökte med norsk, Percherons- och Clydesdaleras, vilka senare följdes av Shire-, Suffolk- och Pinzgauer-ras. Man trevade sig fram och sparade varken möda el. kostnad för att förvärva framstående representanter för de raser, man ansåg lämpligast, men bristande insikt hos uppfödarna om avelslärans lagar, obekantskap med de importerade djurens förmåga av anpassning och ackli- Uppslagsbok. XIII. ___ 737 __ 24 matisering och slutl. det inhemska, ofta mindervärdiga stomaterialets bristande förmåga att fortplanta de önskade egenskaperna med bibehållande av sina egna förtjänster ledde till besvikelse. Man lyckades visserligen hos dessa korsningsprodukter få fram större kroppsformer, mera tyngd och ett lugnare temperament, men samtidigt ödelädes de egenskaper, man så högt värderade och som en mångårig kultur skapat, näml, energi, rörlighet och torrhet. Efter fleråriga, mer el. mindre lyckade experiment kom man slutl. på 1870-talet att rikta sin uppmärksamhet på Belgien, på ardennern. De första importerna lyckades även över förväntan, och inom kort visade det sig, att denna ras bättre än alla andra dittills prövade var för sv. förhållanden den mest lämpliga, varför denna också småningom blev dominerande^ De planlösa korsningar, för vilka den inhemska hästen blev föremål, åstadkommo emellertid en betänklig oreda i aveln och hotade att tillintetgöra, vad årh. byggt upp. För att bringa avelsarbetet in på sundare banor och för att få till stånd en konsolidering inom de olika avelsriktningarna vidtogs då en betydelsefull åtgärd, införandet av en av Staten ledd och understödd premiering. Denna började tillämpas 1874. Flera år förut hade visserligen förekommit premiering av hästar, men denna bedrevs utan något enhetligt system och baserades vanl. på exteriörbedömning och i vissa fall prestation, men utan hänsyn till härstamning, varför dessa premieringar ur avelssynpunkt voro av täml. tvivelaktigt värde. Av alla för att höja den sv. hästkulturens standard vidtagna åtgärder har ingen haft en så genomgripande betydelse som denna på härstam-ningsprincipen (jfr Husdjursavel) grundade premiering. Denna utgör också nu grundvalen för det på h:s förbättrande inriktade arbetet. Det reglemente, som ligger till grund för premieringen, avser att genom premiering av lämpliga avelsdjur verka för åstadkommande av goda och för olika trakter inom landet fullt lämpliga häststammar. För tillämpning av regi, är riket indelat i 5 distrikt och dessa i underdistrikt, ett för varje hushållningssällskaps område. Premiering verkställes årl. inom varje underdistrikt vid besiktningsmöten av en särsk. nämnd, bestående av 1 ordf, och 2 led., av vilka ordf, och den ene led. utses av K.m:t och tjänstgöra över hela distriktet, medan den andre led. utses av vederbörande hushållningssällskap. Avelsdjur av ädelt varmblodigt slag premieras över hela landet, varemot av de kallblodiga raserna endast ardenner, Clydesdale samt norska el. nordsvenska kunna bli föremål för premiering. Stuteriöverstyrelsen äger — 738 —