HÄSTBANA att på vederbörande hushållningssällskaps förslag bestämma, vilken el. vilka av dessa raser, som skola premieras inom de särsk. underdistrikten. Endast för sin ras typiska, sunda, omsorgsfullt skötta och väl utvecklade hästar kunna ifrågakomma till premiering, och i första rummet skall vikt fästas vid känd härstamning av likartad beskaffenhet och visad god nedärvningsförmåga. Premierna utgå i form av penningpris, skådepenningar av silver, intyg om godkännande, avelsdiplom och s.k. frisedlar till fri betäckning av premierad hingst. — En förordning av synnerligen stor betydelse är lagen om hingstbesiktningstvång (se d.o.). Viktigt för bedömande av hästarnas avelsvärde är en ingående kännedom om deras härstamning. För detta ändamål ha stamböcker upprättats, vilka ha till uppgift att genom rationell bokföring tillvarataga och tillgodogöra det inom landet befintliga och för avelsändamål lämpliga hästmaterialet. Den första, Nordiska stuteriboken, utkom 1872 med uppgift om de skandinaviska ländernas fullblodshästar. Den följdes 1874 av Stambok för Malmöhus och Kristianstads län, och 1909 utkom Stambok över nordsv. hästar, 1918 bd 1 av Rasstambok för ädla hästar samt slutl. 1920. Sv. stuteribok för fullblod. — Ledningen av landets h. omhänderhaves av Kungl. stuteriöverstyrelsen. De olika avelsriktningar-nas intressen representeras av enskilda, delvis statsunderstödda föreningar, ss. Sv. fullblods-föreningen (grundad 1915), Avelsföreningen för sv. varmblodiga hästen (grundad 1928), Avelsföreningen för Sv. ardennerhästen (grundad 1923) och Föreningen Belgiska hästen (grundad 1912) samt Föreningen Nordsv. hästen (grundad 1924). Dessutom finnas ett flertal mera lokalbetonade sammanslutningar i syfte att understödja och befordra resp, orters hip-pologiska intressen. Jfr Hästuppfödning. V.M-r. Hästbana, järnväg med häst som dragkraft. 1847/48 års riksdag anvisade statsbidrag till h. mellan Kristinehamn och Sjöändan. H. användes nu endast för industriändamål. E.R.S. Hästbredderna, se Hästlatituderna. Hästböna, bot., en form av bondböna, se Vickersläktet. Hästdjur, fam. E’quidce bland de uddatåiga hovdjuren (se d.o.), omfattar högbenta, snabba, i flock levande stäppformer med korthårig fäll, som på halsen bildar en upprättstående man, och lång, helt el. blott i sin yttersta del med långa hår klädd svans. Huvudet har förlängt nosparti, och hjärnan är liten. Framtänderna äro försedda med ett emaljveck, och på de stora kindtänderna är emaljen starkt veckad. I extremiteterna äro armbågsben, resp, vadben blott utbildade i sin övre del, och i foten endast 3:e tån utbildad. Dess yttersta, åt sidorna utbredda led är beklädd med en stark, rundad hornbildning, s.k. hov. Av de övriga helt tillbakabildade tårna finnas endast rester av 2:a och 4:e tåns mellanfotsben, som i form av ett par tunna benstavar, stilettbenen, sitta fästade på baksidan av 3:e tåns starkt förlängda mellanfotsben. Vid mellanfotsbenens bas finnes på benens insida en hornbildning, kastanjen, som sannolikt är en reducerad körtelbildning. Den i sin nuv. utbredning till Asiens och Afrikas stäpper inskränkta fam. omfattar ett släkte, E'quus, hästsläktet (hästar), med undersläktena åsnor (A'sinas), och sebror (Hippo'tigris)-, se de svenska namnen. — Få djurgruppers utvecklingshistoria är så väl känd som h:s. De ha utvecklats från fam. Phenacodo'ntidæ bland Protungula'ta (se Hovdjur) och nådde un Hästens utveckling i Nordamerika. A Eohippus (undre eocen) och B Orohippus (mellersta eocen) med 4 tår på fram- och 3 på bakfoten, C Mesohippus (oligocen), D Me-rychippus (miocen) och E Pliohippus (pliocen) med 3 tår, sidotårna hos den sistnämnda ofta rudimentära, F Neohippus med endast 1 tå på varje fot, dog ut i Nordamerika under istiden. — 739 — — 740 —