Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästdjur - Hästdressyr - Hästefjorden - Hästehuvud, Anders - Hästesko (af Målagård), Johan Henrik - Hästfibblasläktet - Hästfiskar - Hästfluga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTFLUGA
der tertiärtiden sin största formrikedom. Den
första hästlika formen, Eohi’ppus, en rävstor
form med fyra tår på framfoten och tre på
bakfoten, uppträdde i Nordamerikas eocen.
Från denna utbildades en mängd former (se
fig.), som tilltogo i storlek, samtidigt med att
tåantalet reducerades. Slutl. uppkom efter en
lång utvecklingsserie ett släkte Neohi’ppus, som
mycket överensstämde med släktet E’quus. I
s. Amerika, dit en hästform Pliohi’ppus under
pliocen invandrat från Nordamerika, utbildade
sig andra hästformer. Samtliga dessa Nya
världens hästar dogo dock ut under istiden.
Emellertid hade en form, Parahi’ppus (se
nedanstående schema), under miocen vandrat över
till Europa; här utbildade sig en tretåig
häst-form, Hippa’rion, som blev stamform till de
europeisk-asiatiska hästarna, släktet E’quus. De
nuv. hästarna i Amerika ha införts från Europa.
Europa Nordamerika Sydamerika
Nutid Equus–––––^Equus––––-^Equus
T
Istid Equus Neohippus Hippidium m.fl.
t t -r
Pliohippus
l t
Pliocen Hipparion
t___________________________l
Miocen Parahippus
t
Oligocen
Eocen I Eohippus
l Phenacodontidæ
H.W.;H.B-n.
Hästdressy’r, se Dressyr.
Häste, by i Rödöns s:n, Jämtland. Vid H.
förstördes under vägbygge 1930 en märklig
gravhög från slutet av 500-talet e.Kr. I
motsats till flertalet sv. gravar från denna tid (se
Gravskick, sp. 762) hade den obränt lik
och rik utstyrsel, bl.a. ett c:a 17 cm. långt
förgyllt silverspänne med rika ornament (se
pl. vid art. Djurornamentik). Liksom
en del andra norrländska gravar från
folk-vandringstiden (se K v i t s 1 e b y) är den vid
H. uttryck för norska kulturinflytelser. —
Litt.: E. Festin i ”Fornvårdaren”, 4 (1931—
32). G.Em.
Hästefjorden, sjö i Frändefors s:n, s.
Dalsland; 10 kvkm.; 63 m.ö.h.
Hästehuvud, Anders Eriksson, krigare och
ämbetsman (1577—1657), användes under Karl
IX huvudsaki. i civila värv, blev 1612
ryttmäs-tare, adlad 1615, deltog i ryska och polska
krigen och utmärkte sig särsk. genom sitt
glänsande försvar av Mitau 1621—22,
general-ståthållare över Narva m.m. och landshövding
i Ingermanland 1622, slutl. guvernör över ösel
1645—48 och led. av Reduktionskollegium
1655. P.S.
Hästesko (af Målagård), Johan
Henrik, militär, konspiratör (1741—90), överste
för Åbo läns reg.
1787. Den förbittring
mot Gustav III, som
rådde bland adeln
och som särsk. tog
sig uttryck inom
officerskåren efter
utbrottet av kriget med
Ryssland 1788, fann i
H., en personligen
redbar men lidelsefull
och hänsynslös man,
en av sina ledare.
Han var en av de
främsta undertecknarna av Liikalanoten och
Anjalaförbundet (se d.o.), och då besvikelsen
över Katarina II :s svar höll på att skingra de
sammansvurna, var H. en av de ivrigaste för
aktionens fullföljande. Häktad i jan. 1789,
dömdes han jämte sina medbrottslingar i april
1790 till döden; samtliga de övriga benådades
till livet, men H. betraktades som
upprors-rörelsens huvudman och avrättades 8/9. —
Biogr. av P. Nordmann i ”Förhandlingar och
uppsatser”, utg. av Sv. litteratursällsk. i
Finland, 5 (1889—90). C.
Hästfibblasläktet, Arni’ca, av fam.
korgblommiga växter, omfattar 18 över hela jorden
spridda arter, fleråriga örter, av vilka 2
förekomma i Sverige: A. monta’na, hästfibbla, slåt
tergubbe, 3—6 dm. hög med motsatta, mest
vid stammens nedre del samlade blad och stora
blomkorgar med brandgula blommor, täml.
allmän på slåtterängar och backar o.d. i s.,
mindre allmän i mellersta Sverige. Blommor och
rotstock ha medicinsk användning (se A r n
i-c a). På ängar och bergbranter i fjälltrakterna
växer här och där A. alpi’na, polarfibbla,
fjäll-fibbla. A.V-e.
Hästfiskar, se Sjöhästar.
Hästfluga, Hippobo’sca equina, tillhör grup
pen lusflugor (se d.o.). H. är ung. 8 mm. lång
med platt kropp och glänsande, hornbrun,
lä-derartad hud. Vingarna, som nå långt bakom
kroppsändan, äro bruna med svarta ribbor och
i yttre hälften med talrika parallella veck. H.
uppehåller sig företrädesvis på hästar, där den
uppsöker tunnhudade och gleshåriga
kroppsdelar. H. lever av hudavsöndringar el. i sår
och oroar särsk. yngre djur genom sitt
krypande t.ex. i de ömtåliga ögonvrårna,
näsborrarna el. öronen. Ungarna födas ant. ss.
larver, som omedelbart förpuppa sig, el. som
puppor. De senare falla till marken och kläckas
efter 1 månad el. övervintra. E.W-n.
— 741 —
— 742 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
