HÄSTFLUGA der tertiärtiden sin största formrikedom. Den första hästlika formen, Eohi'ppus, en rävstor form med fyra tår på framfoten och tre på bakfoten, uppträdde i Nordamerikas eocen. Från denna utbildades en mängd former (se fig.), som tilltogo i storlek, samtidigt med att tåantalet reducerades. Slutl. uppkom efter en lång utvecklingsserie ett släkte Neohi'ppus, som mycket överensstämde med släktet E'quus. I s. Amerika, dit en hästform Pliohi'ppus under pliocen invandrat från Nordamerika, utbildade sig andra hästformer. Samtliga dessa Nya världens hästar dogo dock ut under istiden. Emellertid hade en form, Parahi'ppus (se nedanstående schema), under miocen vandrat över till Europa; här utbildade sig en tretåig häst-form, Hippa'rion, som blev stamform till de europeisk-asiatiska hästarna, släktet E'quus. De nuv. hästarna i Amerika ha införts från Europa. Europa Nordamerika Sydamerika Nutid Equus----------^Equus---------^Equus T Istid Equus Neohippus Hippidium m.fl. t t -r Pliohippus l t Pliocen Hipparion t___________________________l Miocen Parahippus t Oligocen Eocen I Eohippus l Phenacodontidæ H.W.;H.B-n. Hästdressy'r, se Dressyr. Häste, by i Rödöns s:n, Jämtland. Vid H. förstördes under vägbygge 1930 en märklig gravhög från slutet av 500-talet e.Kr. I motsats till flertalet sv. gravar från denna tid (se Gravskick, sp. 762) hade den obränt lik och rik utstyrsel, bl.a. ett c:a 17 cm. långt förgyllt silverspänne med rika ornament (se pl. vid art. Djurornamentik). Liksom en del andra norrländska gravar från folk-vandringstiden (se K v i t s 1 e b y) är den vid H. uttryck för norska kulturinflytelser. — Litt.: E. Festin i ”Fornvårdaren”, 4 (1931— 32). G.Em. Hästefjorden, sjö i Frändefors s:n, s. Dalsland; 10 kvkm.; 63 m.ö.h. Hästehuvud, Anders Eriksson, krigare och ämbetsman (1577—1657), användes under Karl IX huvudsaki. i civila värv, blev 1612 ryttmäs-tare, adlad 1615, deltog i ryska och polska krigen och utmärkte sig särsk. genom sitt glänsande försvar av Mitau 1621—22, general-ståthållare över Narva m.m. och landshövding i Ingermanland 1622, slutl. guvernör över ösel 1645—48 och led. av Reduktionskollegium 1655. P.S. Hästesko (af Målagård), Johan Henrik, militär, konspiratör (1741—90), överste för Åbo läns reg. 1787. Den förbittring mot Gustav III, som rådde bland adeln och som särsk. tog sig uttryck inom officerskåren efter utbrottet av kriget med Ryssland 1788, fann i H., en personligen redbar men lidelsefull och hänsynslös man, en av sina ledare. Han var en av de främsta undertecknarna av Liikalanoten och Anjalaförbundet (se d.o.), och då besvikelsen över Katarina II :s svar höll på att skingra de sammansvurna, var H. en av de ivrigaste för aktionens fullföljande. Häktad i jan. 1789, dömdes han jämte sina medbrottslingar i april 1790 till döden; samtliga de övriga benådades till livet, men H. betraktades som upprors-rörelsens huvudman och avrättades 8/9. — Biogr. av P. Nordmann i ”Förhandlingar och uppsatser”, utg. av Sv. litteratursällsk. i Finland, 5 (1889—90). C. Hästfibblasläktet, Arni'ca, av fam. korgblommiga växter, omfattar 18 över hela jorden spridda arter, fleråriga örter, av vilka 2 förekomma i Sverige: A. monta'na, hästfibbla, slåt tergubbe, 3—6 dm. hög med motsatta, mest vid stammens nedre del samlade blad och stora blomkorgar med brandgula blommor, täml. allmän på slåtterängar och backar o.d. i s., mindre allmän i mellersta Sverige. Blommor och rotstock ha medicinsk användning (se A r n i-c a). På ängar och bergbranter i fjälltrakterna växer här och där A. alpi'na, polarfibbla, fjäll-fibbla. A.V-e. Hästfiskar, se Sjöhästar. Hästfluga, Hippobo'sca equina, tillhör grup pen lusflugor (se d.o.). H. är ung. 8 mm. lång med platt kropp och glänsande, hornbrun, lä-derartad hud. Vingarna, som nå långt bakom kroppsändan, äro bruna med svarta ribbor och i yttre hälften med talrika parallella veck. H. uppehåller sig företrädesvis på hästar, där den uppsöker tunnhudade och gleshåriga kroppsdelar. H. lever av hudavsöndringar el. i sår och oroar särsk. yngre djur genom sitt krypande t.ex. i de ömtåliga ögonvrårna, näsborrarna el. öronen. Ungarna födas ant. ss. larver, som omedelbart förpuppa sig, el. som puppor. De senare falla till marken och kläckas efter 1 månad el. övervintra. E.W-n. — 741 — — 742 —