HÄVRINGE ligt tillverkningsvärde o. V2 mill. kr.). H. an-lades 1684. Ägare sedan 1899 är H. bruk a.-b., aktiekapital 400,000 kr. Th.P. Hävringe, fyrplats och uppassningsställe för Oxelösunds lotsplats å ön H., 12 km. s.ö. om Oxelösund. På ön finnes en stor träbåk, byggd 1753. O. 12 km. s.ö. om H. är ett fyrskepp med samma namn stationerat. E.Hg. Hävrörelser, underavd. (rörelsevarv) i en sv. gymnastisk dagövning, där armarna helt el delvis uppbära kroppstyngden. H. indelas i hängningar, hävningar, äntringar och sling-ringar (jfr Gymnastik), O.K-gh. Hävstång, en kropp av godtycklig form, som är vridbar omkring en punkt el. axel och på vilken vridande krafter verka. Som namnet antyder, har den vanl. formen av en stång, ant. rak (rätlinjig h.) el. vinkelböjd (vinkel-h.). Vid en tvåarmad h. verka krafter på båda sidor om vridningspunkten resp, axeln, vid en enarmad endast på en sida om densamma. — H. hör till de s.k. enkla maskinerna, vilka sedan urminnes tider använts av människan att förstora muskelkraften. Den ingår som element i de flesta maskiner och verktyg i hemmets, hantverkets och industriens tjänst. — Med h.-a r m menas det vinkelräta avståndet från vridningspunkten till kraftens riktnings-linje. Produkten mellan en kraft och dess h.-arm kallas statiskt moment. Vid jämvikt är summan av alla de vridande krafternas statiska moment = 0 (momentlagen). För h., liksom för de andra enkla maskinerna, gäller ”statikens gyllene regel” (se Enkla maskiner). A.B.L Häxa (ty. Hexe, av fhty. hagazussa, av omstritt urspr.; första leden hör säkert till hag, inhägnad, gärdesgård, hage). Ordet torde vara analogt med isl. tünrida (till tün, inhägnad, gärdesgård) och kan möjl. fritt översättas med ”kvinna som nattetid rider genom luften på en gärdesgårdsstör” men har fått den allmännare betydelsen av trollkvinna, trollpacka, vilka ord av allmogen oftare användas än h. Tron att vissa personer, särsk. kvinnor, öva trolldom (se d.o.) av skadlig art, finns hos alla folk. Hos oss ha de trötts skada skördei. vålla sjukdomar hos folk och fä, taga bort mjölklyckan genom magiska konster el. tjuvmjölkande väsen (se B j ä r a, P u k e, Mjölkhare och T r o 11 k a 11), utöva kärleksmagi el. dess motsats och framkalla oväder. Tron på h:s förmåga att flyga genom luften, ridande på en käpp el. på djur, torde hänga samman med drömupplevelser, dels mardrömmar (se d.o. och Mara), vari man på ett el. annat sätt tycker sig få besök av en h., dels drömmar om flygning, vilka stundom framkallats Häxor. Träsnitt 1521. med narkotiska medel. Delvis har denna tro även tjänat som förklaring på h:s förmåga att överallt anstifta ont, vilket även bidragit till att framkalla tron på deras förmåga att förvandla sig el. andra till djur (se T r o 11 h a r e, T r o 11 k a 11 och Varulv). Till dessa gamla folkliga drag i h.-tron kom under medeltiden genom den kyrkliga djävulstrons inflytande föreställningen om kätteri och förbund med djävulen samt deras orgiastiska fester hos honom (se Blocksberg och B 1 å k u 11 a). Genom häxprocesserna (se d.o.) övergingo även dessa föreställningar till allmogen. Folket skiljer mellan magi (se d.o.) av lovlig art, som till en viss grad kan utövas av vem som helst men särsk. av de s.k. kloka (se d.o.), och svart magi el. skadegörande trolldom, som utövas av h., delvis med hjälp av djävulen och hans anhang (se Puke), men någon skarp gräns mellan kloka och h. kan ej dragas (se L ö v-j e r s k a och S i g n e r i). v.S-u>. Häxdans, bot., se H ä x r i n g. Häxeriprocesser, se Häxprocesser. Häxkvast, grengyttringar hos björk (se d.o., sp. 1261), förorsakade av en parasitsvamp, se Exoascaceæ. Uttrycket h. är en övers, från tyskan. Det gamla sv. namnet är m arkva s t; om dettas ursprung se Mara. — Bild se Björk. — 751 — — 752 —