HÖGALID god läkningstendens, om de träffa lårbenshalsens yttre hälft, som ju delvis är belägen utanför leden och sålunda beklädd av benhinna, från vilken läkningen utgår. I h.-leden överföres bålens hela tyngd på nedre extremiteter-na; i överensstämmelse med den sålunda starka påfrestningen på denna led står, att den ej sällan är säte för sjukliga förändringar, hos yngre ofta tuberkulos (”h.-sjuka”), hos äldre nötningsprocesser (”gubb-h.”). — H.-leden pas seras av kraftiga muskler på alla sidor. Dessa muskler, som jämte underhudsfettet betinga h:s yttre kontur, ha till uppgift å ena sidan att röra nedre extremiteten mot bålen och sålunda verka i ställförflyttningens tjänst, å andra sidan att balansera bålen i h.-lederna. Vid förlamning av en viss muskelgrupp uppkommer sålunda s.k. ankgång, bestående i att bålen för varje steg på det skadade benet pendlar över åt den motsatta sidan. — H.-ledsre-gionens framsida passeras dels av stora lårpulsådern, som kännes pulsera något innanför ljumskveckets mitt och här vid hotande blödning från nedre extremiteten kan sammantryckas mot det underliggande benet (blygdben och lårbenshuvud), dels av nerver, avsedda för musklerna på lårets fram- och insida. H.-leds-regionens baksida sammanfaller med sätesre-gionen; här utträda från bäckenet på vardera sidan dels ett antal större kärl (sätespulsådrorna m.fl.), dels flera stora nerver, avsedda för sä-tesregionens och benets muskler och hud; den största är den s.k. ischiadicus-nerven, som fortsätter ned på lårets baksida och sträcker sina förgreningar ända ned i foten (smärtor längs nervens utbredningsområde = ischias); den utgör samtidigt den största nerven i människokroppen. — H. i sin helhet erhåller hos människan sin biologiska särkaraktär genom den upprätta kroppsställningen. A.-U. Höftben, se Höft. Höftkläde, ett om höfterna buret, vanl. till knäna räckande stycke bark-, bast- el. bomullstyg, utgör den vanliga dräkten hos en mycket stor del naturfolk i tropikerna. Liksom andra klädesplagg hos primitiva folk har det ej anlagts av blygsamhetsskäl utan som ett av praktiska och magiska motiv uppkommet skydd för könsorganen. Även där köns-delarna täckas på andra sätt, t.ex. genom skambinda (se d.o.) el. penisfodral (se d.o.), bäras ofta h. över dessa. G.B-r. Höftled, se Höft. Höftsjuka, populär benämning på ett flertal olika sjukdomstillstånd i höftleden el. dess omgivning. Viktigast bland hit räknade sjukdomar är höftledstuberkulosen, coxi'-tis. Denna sjukdom är täml. vanlig, förekom mer i alla åldrar men är ojämförligt vanligast i barndomen. Via blodvägarna har en tuberkulos härd kommit till ledens närhet och bryter småningom igenom till denna, varefter den förstörande processen alltmera utbreder sig. De första symtomen äro svaga och förbises ofta: obetydligt haltande, lätta smärtor, som ofta förläggas till knät, samt en lindrig inskränkning av rörligheten. Senare bli hälta och smärtor ständiga, höftområdet svullnar, och benet fixeras i leden. Får åkomman sköta sig själv, bryter det tuberkulösa varet igenom huden på ett el. flera ställen och ger bestående fistlar. Höfttuberkulos är en ofta försummad åkomma, som obehandlad leder till ett långvarigt lidande, svår invalidisering, ej sällan döden. Numera behandlas coxiten framgångsrikt, men viktigt är, att fallen komma till tidig behandling. — Under benämningen h. går ofta en annan åkomma, näml, den medfödda höftluxationen. Denna sjukdom beror på en missbildning av höftledens ledpanna, så att ledhuvudet glider ur denna och blir liggande ovanför leden. Barnet börjar gå sent, och snart märker modern, att det haltar el. vaggar vid gången. Vid dubbelsidighet blir gången anklikt vaggande. Vid tidig behandling kunna inemot 90 % bli återställda. P.M.S. Höftvärk är vanlig hos äldre människor, framförallt av de kroppsarbetande klasserna. Den vanligaste orsaken är en kronisk deformering av leden med förstöring av ledbrosken, omformning av ledytorna med benpålagringar i ledens periferi, deformerande a r t h r i-t i s, malum coxæ seni'le. P.M.S. Hög. 1) S:n i Bergsjö och Forsa tingslag, Gävleborgs län, ö. om Dellensjöarna och n.v. om Hudiksvall; 81,10 kvkm., därav 79,20 land; 746 inv. (1932; 9 inv. pr kvkm.); 9,69 kvkm. åker (1927; 12,2% av landarealen); 53,69 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Hälsingtuna, H. och Ilsbo, Sundhede kontrakt, Ärkestiftet. S 2) S:n i Har jagers hd, Malmöhus län, s.v om Kävlinge; 6,82 kvkm, därav 6,75 land; 426 inv. (1932; 63 inv. pr kvkm.); 6,20 kvkm. åker (1927; 91,9% av landarealen), ingen skogsmark. — Pastorat: Kävlinge och H., Har jagers kontrakt, Lunds stift. J.C. Högadel, de högsta klasserna inom adeln, i Norden förr riksrådsätterna, nu grevar och friherrar, i England överhusets ärftliga medl., i Tyskland (till 1919) furstar och hertigar (icke vanliga grevar etc.), i Spanien granderna, i Ungern magnaterna, i det forna Ryssland furstar och bojarer. Rättsligen var h. icke överallt skild från den lägre adeln. E.K. Högalid, församling i Stockholm, omfattar — 765 — — 766 —