Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högqvist, 1. Emilie - Högqvist, 2. Jean - Högre allmänt läroverk - Högre artilleriläroverket - Högre flickskola - Högre folkskola - Högre lärarinneseminarium - Högre handelsskola - Högre skolan - Högreståndskultur - Högsbro, 1. Sofus - Högsbro, 2. Svend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGRE ALLMÄNT LÄROVERK
donna i såväl det högre skådespelet som det
finare lustspelet. Men hennes svaga
konstitution stod ej länge emot; arbetets och det
mindre exemplariska levnadssättets
ansträngningar bröto i förLd hennes krafter. Förgäves
sökte hon vintern 1842—43 i Södern bot för
det bröstlidande, som efter ett par sista
verksamhetens år bäddade hennes grav i Turin.
Bland H:s roller märkas Ofelia i ”Hamlet”,
Julia i ”Romeo och Julia”, Orleanska
jungfrun, Maria Stuart, drottning Anna i ”Ett glas
vatten”, Griselda, Victorine, Elisabet i ”Doktor
Wespe”, Richelieu i ”Richelieus första
vapenbragd”, Georgina i ”Kväkaren och dansösen”
och fru de Léry i ”En nyck”. Kring ”den
svenska Aspasia” står ännu en doft av
romantik. — Litt.: L. Lindwall, ”E. H.” (1916); W.
Swahn, ”Den sv. Aspasia” (1924). G.K-g.
2) Johan (Jean) Isak H., den föregåendes
bror, skådespelare (1814—50). Utom vid olika
landortssällskap var H. 1842—43 anställd vid
Nya (sedermera Mindre) teatern, där hans
fantasifulla och skiftande framställningar väckte
löften, som på gr. av hans oregelbundna liv
ej infriades. G.K-g.
Högre allmänt läroverk, sedan 1878
benämning på högre läroanstalter, vilka enl. 1904 års
lärov.-stadga skola omfatta realskola och
gymnasium (se d.o.). Enl. 1927 års lärov.-stadga
kunna till h.a.I. ock vara anslutna lycéer (se
d.o.). W.N.
Högre artilleriläroverket å Marieberg, se
Artilleri- och
ingenjörhögskolan.
Högre flickskola, se Flickskola.
Högre folkskola, se Folkskola.
Högre lärarinneseminarium, se F 1 i c k s k
o-leseminarium.
Högre handelsskola, se
Handelsunder-visning, sp. 568.
Högre skolan. De rörelser, som vid ridning
i allm. räknas till h.s., äro piaff, passage och
levade samt de s.k. skolsprången (skolorna
över jorden): courbette, croupade, ballotad och
capriole (se d.o.). S.C-r.
Högreståndskultur, den andliga och
materiella kultur, som uppbäres av de högre
samhällsklasserna, d.v.s. adeln, prästerna och
borgerskapet. Om h. kan man tala, då
inom ett område en bestämd klasskillnad
utbildat sig. Karakteristiskt för h. är, att den i
motsats till allmogekulturen hastigt absorberar
de från vissa centra utgående
kulturströmningar, som i regel täml. likformigt utbreda
sig över Europa. Detta möjliggöres
därigenom, att nämnda folkskikt i helt annan grad
än allmogen kommer i direkt beröring med
främmande kulturfolk, t.ex. adelsmännen
un
der krigen, prästerna genom studier vid
främmande univ. el. borgerskapet genom sina
handelsförbindelser, gesällvandringarna o.s.v.
— Den medeltida h. i Sverige är föga
känd. Under 1500-talet framstod jämte
kungahuset adeln ss. bärare av h., som då
influerades främst från Tyskland. Följ. årh.
präglades därjämte av en stark nederländsk
och en begynnande fransk påverkan. Det
franska inslaget tog under 1700-talet
överhanden. Under 1800-talet hade ingen av Europas
stater en så utpräglad hegemoni i nämnda
avseende som tidigare, om ock Frankrike inom
vissa områden lyckades behålla sin ledande
ställning. — H. kännetecknas framförallt av
den konst, som skapas för de högre stånden
på deras beställning, i första hand bostaden
med dess fasta och lösa inredning. Den inom
den sv. konsthistorien tillämpade kronologien
är helt beroende av ståndskonstens växlingar
och är därför användbar för denna men icke
på samma sätt för folkkonsten (se d.o.). E.A-n.
Högsbro. 1) S o f u s Magdalus H., dansk
politiker (1822—1902), Cand. teol. 1848, var
1850—62 föreståndare för Rödding folkhögsk.,
där hans gärning blev av stor betydelse för
den danska rörelsen i Sönderjylland; dess
ledare påverkades starkt av H:s
grundtvigsk-nationella syn. 1858 medl. av Folketinget, 1864
även av riksrådet, röstade han i detta nej till
freden s.å. Vid denna gick H:s krets i
Vest-slesvig förlorad, men 1866 invaldes han som
bondevän på Fyn i Folketinget (medl. till
1902). Han bekämpade grundlagen 1866, men
slöt sig 1870 till Forenede Venstre,
beredde som utg. av ”Dansk Folketidende” 1865
—83 skickligt jordmånen för Venstres
agitation och blev — jämte F. Bojsen — en
av ledarna för detta partis moderata flygel,
särsk. framträdande i kyrko-, skol- och
valfrågor; för Valgmenighedsdagen 1868 och
omläggningen av valkretsarna 1891 tillkommer
största äran H.; 1887—94 och 1895—1901 var
han Folketingets talman, 1873—93 därjämte
statsrevisor. H. var icke någon betydande
talare men större som taktiker bakom kulisserna:
han önskade förhandling och förlikning med
Landstinget, t.ex. 1875, 1877 och 1887, men
vek oftast undan för partimajoritetens mera
aggressiva politik. Ehuru han 1890—94 hade
varit ordf, för den förhandlingsvänliga
vänstern och lett dennas realpolitik, gick han 1894
emot förlikningen med högern och var 1895—
97 ordf, för det nybildade
Venstre-reformpar-tiet. Hans inflytande hade alltid varit stort,
men synnerligen populär blev han aldrig. Fl.D.
2) S v e n d H., den föregåendes son,
politiker (1855—1910), Höjesteretssagförer 1889,
— 779 —
— 780 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
