Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högsta domstolen - Högsta domstolen i Finland - Högsta förvaltningsdomstolen i Finland - Högsta marina gränsen (M.G.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖGSTA DOMSTOLEN
togo en av regeringen beroende ställning.
Först 1809 fingo led. i H.d. ord. anställning
och titel justitieråd. De voro 12, inkl,
justitie-statsministern, som var ordf, till 1840. Sedan
dess saknar H.d. särsk. ordf. Som ett minne
från äldre tid hade konungen till 1910 rätt
att deltaga i H.d:s beslut, varvid hans röst
räknades som 2. Rättigheten utövades endast
2 gånger (1790, 1889).
Från 1861 arbetar H.d. på avd. Antalet led.
har småningom ökats och uppgår sedan 1909
till 24. Till sistn. år deltog H.d. i
justitie-konseljen och avgav yttrande i
lagstiftningsfrågor, vilket nu göres av Lagrådet. H.d. äger
eget kansli, Nedre justitierevisionen, och
föredragande äro revisionssekreterare av olika
grader. Av H.d. avdömas främst alla mål, som
genom besvär, underställning el.
revisionsan-sökan från hovrätterna dragas till K.m:t i
justitierevisionen. likaså dispensansökningar
(se Dispens). Vidare prövar H.d. frågor
om utlämning av förbrytare, resnings- och
nådeansökningar samt besvarar enl. R.F.
förfrågningar från domare el. ämbetsmän om
lagens rätta mening. Sammanträdena hållas i
crdenssalarna å Stockholms slott och äro icke
offentliga. H.d. är domför med 5 led.
närvarande å avd., så ock med 4, där alla äro
om slutet ense; i dispensmål deltaga dock 3, i
”viktigare” mål 7 medl. Vid ifrågasatt avvikelse
från förut tillämpad rättsgrundsats el.
lagtolkning behandlas saken av samtliga led. i H.d.,
s.k. plenimål. Samtliga H.d:s domar och
utslag publiceras sedan 1874 i sammandrag i
”Nytt juridiskt arkiv”. — Enl. R. F. skola
justitieråden vara ”lagkunniga”, behöriga
utöva domarämbete ”samt i sådana värv ha
ådagalagt insikt, erfarenhet och redlighet”. De
utnämnas av regeringen på H.d:s hemställan,
d.v.s. H.d. kompletterar i verkligheten sig själv.
Led. av H.d. kunna endast åtalas för svåra
ämbetsförseelser. Åtalet sker av justitie- el.
militieombudsmannen el. justitiekanslern inför
en särsk. sammansatt riksrätt (se d.o.).
Riksdagen utser emellertid vart 4:e år en s.k.
opi-nionsnämnd att avgöra om justitieråden ”gjort
sig förtjänta att i sitt kall bibehållas”. — Litt.:
H. Blomberg, ”Om Sveriges h.d:s statsrättsliga
ställning” (1880); B. Wedberg, ”Konungens
h.d.” (1922); E. Kallenberg, ”Sv.
civilprocessrätt”, 1 (1923); K. G. Westman, ”Den
gustavianska h.d.” (i ”Hist. tidskr.”, 1924). E.K.
Högsta domstolen i Finland. Efter
skilsmässan från Sverige 1809 utövades högsta
domsmakten i Finland till 1918 av senatens
justitiedep. Sistn. år indrogs detta dep., och
en h.d. efter sv. mönster skapades. Den består
(1932) av 1 president och 21 justitieråd,
för
delade å divisioner, i allm. domföra med 5
led., och har ung. samma åligganden som sv
h.d. men fungerar tillika som lagråd, äger
övervaka rättvisans handhavande vid
domstolar och exekutiva myndigheter samt yttra sig
vid utnämning av underdomare. E.K.
Högsta förvaltningsdomstolen i Finland
motsvarar Regeringsrätten (se d.o.) i Sverige
och inrättades 1918. Förut utövades den högsta
domsrätten i administrativa besvärsmål av
senatens ekonomidep. H.f. har ung. samma
äm-betsåligganden som sv. Regeringsrätten men
äger tillika avgiva utlåtanden i lagfrågor och
övervakar lägre förvaltningsmyndigheters
dömande verksamhet. Den består (1932) av 1
president och 8 förvaltningsråd, av vilka minst
hälften måste ha behörighet innehava
domarämbete. E.K.
Högsta marina gränsen (vanl. förk. M.G.)
är den i Fennoskandia gängse benämningen på
havets högsta nivå (strandlinje) efter istiden.
I terrängen framträder den ss. strandmärken
av olika slag: glacifluviala deltan, vanliga
floddeltan, erosionsterrasser i morän el. mer sällan
i fast berg, strandvallar och isskjutna
blockvallar. Där morän i särsk. exponerade lägen
delvis el. helt bortsvallats av vågorna, uppträda
blockbälten och kalspolade klippor, som med
sin övre rand angiva den forntida översta
brän-ningsgränsen. Ofta är M.G. särskilt svagt
utbildad på gr. av den pågående hastiga
landhöjningen under dess utskulptering (se nedan).
Höjden över havet växlar och är störst inom
det forna kvartära nedisningsområdets centrala
del (maximum 284 m. på Skuluberget i
Ångermanland), där höjningsaxeln framgår i n.ö.—
s.v., och avtager mot dess periferi, så att den i
Skåne närmar sig den nuv. havsytan. Denna
olikformighet i strandlinjens höjd måste bero
på rörelser i själva jordskorpan i form av
en sköldformig uppvälvning av Fennoskandia,
vilken äger sin direkta fortsättning i den
nutida svaga landhöjningen vid kusterna med
maximum även nu i mellersta och övre Norrland.
Företeelsen betraktas allmänt ss. isostatisk, i
det att jordskorpan, efter nedpressning i den
trögt plastiska magman genom istäckets tvngd,
strävat efter att långsamt återvinna sitt
förutvarande jämviktsläge. För Fennoskandia har
man funnit, att landhöjningen var i full gång
under de sista avsmältningsskedena, d.v.s.
alltifrån israndens reträtt från Skåne. M.G.
utbildades därför vanl. omedelbart invid isranden.
Den är till åldern ej samtidig (synkron) utan
allt yngre in emot nedisningsområdets centrum
och anger icke det totala isostatiska sänknings-,
resp, höjningsbeloppet hos jordskorpan utan
blott ett mycket lågt minimivärde. I samma
— 783 —
— 784 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
