HÖJDKARTA ribban före fotterna och ej vara lägre än sätet, då höjden tages. Ribban är 3-kantig med 3 cm. sida samt vilar på ståndarnas upplägg-ningsplattor. Jfr Hopp, Hoppredskap och Idrottsrekord. O.K-gh. Vid h. till häst utgöras hindren i allm. av koppelräck, grindar, staket o.d. Max.-höjden för desamma vid tävlingar i Sverige äro: i prishoppning lättare l,io m., medelsvår l,so m., svårare 1,60—l,so m. (jfr Hoppning och Sportprestationer). S.C-r. Höjdkarta, se Avvägning och Karta. Höjdkurva, se Avvägning. Höjdmätare i luftfarkoster överensstämma i princip och konstruktion med den vanliga ane-roidbarometern (se d.o.). Tavlan är försedd med en O-punkt och vridbar för inställning efter startplatsens höjd över havsytan. H. visar sedan höjden i förhållande till startplatsen. På gr. av att lufttrycket varierar med luftens temp. och fuktighetsgrad bli de avlästa höjderna aldrig fullt exakta. F.Az. Höjdmätning avser att bestämma punkters höjder över havsytan (dennas tänkta fortsättning under fastlandet) el. över annan horisontell yta. Vid h. mätes direkt höjdskillnaden mellan två ej alltför avlägsna punkter. För att bestämma höjden över havet av t.ex. en bergstopp i det inre av landet, mäter man successiva höjdskillnader mellan en serie punkter med bergstoppen och en punkt i havsytan som de båda ändpunkterna. Metoder för h. äro avvägning (se d.o.), trigonomet-r i s k h. och baromete r-h. — T r i g o n o-metrisk h. Höjdskillnaden h mellan A och B skall bestämmas (fig. 1). Horisontella avståndet a förutsättes känt. Mätes nu i t.ex. A den vinkel v, som syftlinjen AB bildar med horisontalplanet, fås h = a . tg v. Höjdvinkeln v mätes vanl. med teodolit. Står instrumentet på höjden i över A och insyftas en signal på höjden s över B (fig. 2), blir formeln: h =a . tg v + i—s. överstiger a ett par hundra m., måste hänsyn tagas, dels till jordens klotform, dels till atmosfärens strålbrytning, varav den mätta syft linjen blir svagt buktad uppåt. Dessa båda faktorer giva upphov till en korrektionsterm 1 — k —— a2, där r är jordklotets radie och k den s.k. refraktionskoefficienten. För denna, som varierar med de atmosfäriska förhållandena, användes medelvärdet k = 0,i4. Osäkerheten i k kan vid stora avstånd medföra avsevärda fel. Avstånd större än 1 mil bör ej ifrågakomma. Trigonometrisk h. utföres i regel i samband med triangelmätning, varav horisontalavstånden erhållas. Metoden är den enda för höjd-bestämning av oåtkomliga punkter, ss. en obe-stigbar bergstopp, en tornspira, en pilotballong. — Baromete r-h. Med barometer (se d.o.) mätes lufttrycket. Är lufttrycket känt på två olika höjder, kan höjdskillnaden beräknas, om man känner den lag, efter vilken lufttrycket avtager med höjden. På höjden H i atmosfären är lufttrycket (barometerståndet) b (fig. 3). ökas H med en liten storhet AH, minskas b med J b. I luftskiktet av höjden A H är luftens spec.v. o och temp. t. Man har då: A b = c ■ o ■ A H och enl. gasernas allmänna tillståndslag: —----------—G, där c, a och C äro & G (1 + at) konstanter. Elimineras o, fås formeln: , db (1 ) AH meter =7,990 (1+0,00367 t) ■ — . ökas H i aritmetisk serie, avtager b i geometrisk. Med Ab=l fås den stigning AH meter, som motsvarar en minskning av barometerståndet b med 1 mm. För nedanstående värden å b och t utgör denna stigning: b t 760 740 720 700 680 660 mm 0° 10,5 10,8 11,1 11,4 11,8 12,1 10° 10,9 11,2 11,5 11,8 12,2 12,6 20° 11,3 11,6 11,9 12,3 12,6 13,0 Formeln (1) gäller eg. för små höjdskillnader AH. Den kan användas för höjdskillnader upp till flera hundra m., om i st.f. b införes Ab Är A H ännu större, användes den — 795 — — 796 —