HÖJER genom integration härledda barometerformeln: J H meter = 18,400 (10log bi—10logb2) (1 + O,oos67t). Här är b± barometerståndet å den lägre, b2 å den högre stationen. Vid noggranna mätningar tillkomma korrektioner för luftens fuktighet m.m. Som förutsättning gäller, att atmosfären är i jämvikt med samma tryck överallt på samma höjdnivå. I verkligheten är det ej så. Avståndet mellan stationerna bör därför ej vara för stort. Vanl. utföres barometer-h. av e n observatör, som med sitt instrument — i regel en aneroidbarometer — förflyttar sig från ena stationen till den andra. För lufttryckets ändring med tiden korrigeras genom jämförelse med en å närbelägen ort uppställd barograf. Vid ett lands kartläggning användas alla tre metoderna för h. Med den noggrannaste — avvägning — erhålles en stomme av höjdbe-stämda fixpunkter. På denna bygges vidare genom trigonometrisk h. av triangelpunkter. Till dylika el. direkt till fixpunkter anknytes barometer-h., mindre noggrann, men snabb och billig. På sv. topografiska kartblad angivas höjd-siffrorna, allteftersom de erhållits genom avvägning, trigonometrisk h. el. barometer-h., med två, en el. ingen decimal av metern, vilket ger en ungefärlig uppfattning om de olika metodernas noggrannhet. Med ett tillräckligt antal siffermässigt höjdbestämda utgångspunkter vidtager till slut detalj-h., resulterande i ett troget återgivande å kartan av terrängens höjdförhållanden. För detalj-h. finnas en mängd spec. instrument ss. Elfvings spegel, lutningsmätare av olika slag, bl.a. Gawells, som användes vid polygonmätning. För grafisk mätning av profiler finnas särsk. s.k. tvärprofilinstrument. Inom skogsväsendet användes Christens höjd-mätare för mätning av träds höjd. — Litt.: E. Fagerholm & O. Thufvesson, ”Handbok för h. i Sverige” (1925). I.C.J. Höjdobservato'rium el. bergsobserva-t o r i u m för meteorologiska observationer, se Observatorium. Höjdparalla'x, se P a r a 11 a x. Höjdparalle'11 el. a 1 m u k a'n t a r a t, astr., benämning på varje med horisonten parallell cirkel på himmelssfären. M-t. Höjdriktning av skjutvapen, se Elevation och Riktning. Höjentorp, gods i Eggby s:n, Skaraborgs län, 12 km. n.ö. om Skara; areal 510 har; taxeringsvärde 176,000 kr. H. bortgavs 1647 till M. G. De la Gardie, som på H. byggde ett 1772 nedbrunnet slott. Jonas Alströmer arrenderade H. från 1726 och hade där schäferi m.m. Nuv. ägare är Staten. Th.P. Höjer, köping i Tönder amt, Danmark, vid Jyllands Nordsjökust, strax n. om tyska gränsen; 1,085 inv. (1930). Hamnen, som tillika är uthamn för Tönder, ligger vid Höjer Sluse. Under den tyska tiden bemärkt badort. O.P Höjer. 1) Magnus Mauritz H., skolman, historiker, politiker (1840—1910), fil. d:r i Uppsala 1866, lektor vid Stockholms s. latin-lärov. 1879—1905, föreståndare för Wallinska flickskolan 1886—93. H:s självständiga forskning gällde det senare 1600-talets historia, till vilken han lämnat beaktansvärda bidrag med avh. ”Om Carl XII:s myndighetsförklaring och 1697 års riksdag” (1866) och ”öfversigt af Sveriges yttre politik under åren 1676—80, ett bidrag till Johan Gyllenstiernas historia” (1875); till samma område hörde hans teckning av Karl X:s, Karl XI:s och Karl XH:s historia i ”Sveriges historia från äldsta tid till våra dagar”, 4 (1881). Hans konkreta framställningskonst och omfattande blick på sitt ämne gjorde honom till en högt skattad historielärare och populär föreläsare; hans litterära produktion består också till väsentlig del av populärhistoriska arbeten (bl.a. de livfullt skrivna studierna ”Från franska revolutionens dagar”, 1893) och läroböcker i historia; hit hör också hans mest betydande och för sin tid högst förtjänstfulla arbete ”Konungariket Sverige, en topografisk-statistisk beskrifning med historiska anmärkningar” (4 bd, 1872—84). Utpräglat radikal till sin läggning, tog H. även intresserad del i det politiska livet; 1891—1908 medl. av A.k., tillhörde H. urspr. Folkpartiet, efter partisammanslagningen 1900 Liberala samlingspartiet. R.H-m. 2) Johan Adolf H., den föregåendes halvbror, fyrtekniker (1849—1908), fil. kand. 1873, civilingenjör 1876, blev fyringenjör i Lotsstyrelsen 1878 och var överingenjör där 1891—1908. H., som under långvarig vistelse i Frankrike studerade franska fyrväsendet, var en framstående konstruktör (av bl.a. agalys-bojen). E.Hg. 3) Nils Jakob H., den föregåendes bror, historiker, skolman (1853—1923), fil. d:r i Uppsala 1882 (”Norska grundlagen och dess källor”), lektor i Visby 1884, i Stockholm 1898; led. i lärov.-kommittén 1899—1902, där han bl.a. ivrade för 3-årigt gymnasium med i vissa fall 6-årig latinkurs. Bland H:s skrifter märkas läroböcker i samhällslära och samhällsskick (1907, 1910) samt ”Statsförbundet mellan Sverige och Norge” (1885). W.N. 4) Torvald Magnusson H., son till H.l), historiker, diplomat (f. 12/i2 1876), fil. d:r i Uppsala 1905 (”Studier i Vadstena klosters och birgittinordens historia intill midten af 1400- — 797 — — 798 —