HÖKUGGLA Hökhuvuds kyrka. Uppland. inv. pr kvkm.); 296,96 kvkm. åker (1927; 32,s°/o av landarealen), 298,os kvkm. skogsmark. Längst i s.s.v. höjer sig Hallandsås. N. därom utbreder sig den jämna och till största delen bördiga Laholmsslätten. Utmed kusten finnas flerstädes flygsandsfält, till stor del bundna genom planteringar. Berggrunden utgöres på slätten av gruskalk och skalgrus från yngre kritan (senon) och täckes av sand och sandiga leror, ö. delen av H.h. upptages av sydsv. höglandets randpartier: huvudsaki. skogbeväxta morän-marker, mossar och ljunghedar (se kartan vid Halland). 1920 levde 65,5% av befolkningen av jordbruk med binäringar (0,3 % av fiske, 0,2% av skogsbruk), 15,8% av skogsbruk. Flera utbyggda vattenfall vid Lagan (se d.o.). H.h. tillhör Laholms fögderi, bildar ett tingslag i Hallands läns s. domsaga med tingsställe i Laholm samt ingår i Laholms kontrakt, Göteborgs stift. J.C. Hökuggla, Su'rnia u'lula, tillhör fam. ugglor (se d.o.). Huvudet är litet, kroppen smal och långsträckt, stjärten lång, vigglik. Längd 38— 41 cm. Färgen är på huvudet, halsen och ryggen svart el. svartbrun med vita fläckar, på undersidan vit med täta bruna tvärband. H. bebor Gamla världens nordligaste delar och är täml. allmän i Norrlands skogstrakter; om vintern anträffas den även i s. Sverige. H.B-n. Hököpinge, s:n i Oxie hd, Malmöhus län, s. om Malmö; 10,84 kvkm., därav 10,75 land; 923 inv. (1932), därav 375 i H. samhälle vid Malmö—Trälleborgs järnväg, sockerfabrik; 9,48 kvkm. åker (1927; 88,2 % av landarealen), ingen skogsmark. — Pastorat: Gässie, Eskilstorp, Arrie och H., Oxie kontrakt, Lunds stift. J.C. Höland, kyrkby i Akershus fylke, Norge, 12 km. ö. om öieren. Vid H. överrumplade och tillfångatog Karl XII 2% 1716 en mindre norsk styrka och tillbakaslog 2% överste Kruses an fall. På sv. sida blevo arvprins Fredrik av Hessen och general Poniatowski svårt sårade. Genom striden vid H. genombröts den norska ställningens centrum, men snöstorm hindrade svenskarna att snabbt utnyttja framgången. P.S. Hö'lderlin, Friedrich, tysk skald (1770 —1843). H. förlorade tidigt såväl far som styvfar. 18-årig blev han student vid Tübing-ens univ. Under svärmisk vänskap med Hegel och Schelling entusiasmerades han för antiken och infördes i Platons och Spinozas filosofi. Efter en osjälvständig ungdomsdiktning fann han sin egen ton i en hänförd hymnlyrik av klassisk flykt. Småningom mognade ock planen på en stor filosofisk roman. Genom förmedling av Schiller fick han plats som informator i Jena och sökte vinna fäste där, men hans redan nu framträdande brist på jämvikt hindrade hans akad. karriär. Han blev åter informator, denna gång i Frankfurt a.M., men förälskade sig i husets fru, som han hyllade ss. Diotima i oden och elegier samt i brevromanen ”Hyperion” (2 bd, 1797—99). Nu började han även tragedien ”Empedokles” (ofullbordad; modern bearbetning av W. v. Scholz 1918). Skilsmässan från den älskade kom hans latenta sinnessjukdom att utbryta (1802). Under en tillfällig förbättring utgav han ”Trauerspiele des Sofokles” (1804), innehållande övers, av Oidipus och An-tigone. Sina återstående 40 år tillbragte den sjuke under de vidrigaste förhållanden i Tü- — 803 — — 804 --