HÖNSSKÖTSEL nom ett gott medel till buds i blodundersökning, som genom agglutinationen ger klart besked; undersökningen bör upprepas efter någon månad. Denna sjukdom har varit känd först under senaste decenniet (i Sverige inträffade första fallet 1925) och är f.n. på grund av de stora ekonomiska förluster den åsamkar, föremål för ingående undersökningar i alla kulturländer. Olika metoder ha praktiserats för sjukdomens hävande; i Sverige lägger man framförallt an på att genom upplysningsarbete sprida kunskap om densamma och att genom förebyggande åtgärder, framförallt försiktighet vid inköp av avelsdjur och avelsägg, på frivillighetens väg nå ett positivt resultat. V.M-r. Hönsskötsel är numera en över hela världen mycket omfattande näringsgren. I Sverige kan den spåras tillbaka till 1500-talet; ett mera allmänt intresse för denna näringsgren fanns emellertid icke förrän på 1880-talet, då man i stor utsträckning började importera nya och mera produktiva hönsraser, tillämpa artificiella äggkläcknings- och uppfödningsmetoder m.m. Vid denna tidpunkt hade ägg blivit handelsvara. Ett grundläggande arbete utfördes vid denna tid av red. Alfred Lagergren, som hade lärt modern h. i Amerika och hemkommen sökte i Sverige sprida intresse härför, dels genom ett omfattande förf.-skap och dels genom anläggandet av en modern hönsgård vid Partilie, från vilken avelsägg och avelsdjur kunde erhållas. Ytterligare framgångar gjorde den sv. h. genom Sveriges allmänna fjäderfäavels-förening (numera Sveriges fjäderfäavelsför-ening), som bildades 1898, samt genom tillkomst av äggförsäljningsföreningar. — Den svenska h. är framförallt en binäring till jordbruket, i sht småbruket, men bedrives även allmänt av tjänstemän, hantverkare m.fl., som äro bosatta på landsbygden. Trots sitt n. läge har Sverige goda förutsättningar för bedrivandet av denna näring, detta t.o.m. i de nordligaste delarna. Villkoret är dock, att härdiga raser hållas och att de inhysas i ändamålsenliga hönshus (se d.o.) samt att artificiell belysning anordnas, så att hönsens verksamhet under dygnet blir tillräckligt lång, för att en tillfredsställande produktion skall kunna uppnås. I Sverige hållas i stort sett endast hög-värpande hönsraser, ss. Leghorn, Rhode island m.fl. (se Höns 2). Produktion av hönskött har hittills haft en underordnad betydelse. För en lönande h. är det i första hand nödvändigt att hålla bruksdjur av god stam. Blivande avelsdjur böra därför kontrolleras med hänsyn till årsproduktionens storlek och kvalitet, vilket kan ske med tillhjälp av kon-trollvärpredet. över hönsen föras sålunda protokoll (värplistor) rör. äggantal, äggstorlek, äggtyp m.m., vanl. under första värpåret. Dessutom kontrolleras livskraft och hälsotillstånd m.m. (jfr Hönssjukdomar). Kontrollen är grundläggande för avelsurvalet vid den rationella h. Hönsen äro bäst för avelsbruk efter 2 års ålder; avkomman blir näml, i regel bättre efter fleråriga hönor än efter ettåriga. Tupparna äro däremot bäst till avel som ettåriga. Under de närmaste mån. före avelssäsongens början böra blivande avelshöns icke drivas till hög värpning, dels för att värpningen skall bli god under avelssäsongen och dels för att kycklingarna skola bli mera livskraftiga, än vad de annars bli. Stor vikt bör läggas vid tupparnas avelsvärde. — Kycklingarna böra framkläckas tidigt på våren; bästa kläcknings-tiden är mars—april, då värpningen vid god uppfödningen kan beräknas börja under sept. —okt. En väl sammansatt foderstat i förening med god skötsel och sträng hygien befrämjar en god utveckling och därmed också en god räntabilitet. Av stor betydelse för kycklingarnas trevnad och tillväxt är tillgång på rymliga kycklinghus och rastgårdar under uppväxttiden. Under de första 6—8 veckorna synes emellertid ett mera begränsat utrymme icke verka skadligt. — För varje fullvuxen höna kräves ett utrymme av minst % kvm. golvyta i hönshuset och 3 kvm. på rastgården. Hönsen kunna sammanföras i flockar upptill 200—300 stycken. I hönshuset bör golvet vara betäckt med ett 20 cm. tjockt strölager (torvströ och agnar bäst), vilket bör förnyas, så snart det icke är torrt och luckert. Temp. i hönshuset bör helst icke få understiga + 5°C. Under den mörka årstiden hålles artificiell belysning, så att hönsens sammanlagda verksamhetstid blir 12—14 tim. pr dygn. Ljus, frisk luft och sträng renlighet äro viktiga faktorer vid h. Vidare bör stor vikt läggas vid utfodringen, som bör noga anpassas efter ras, ålder och årstid m.m. Härav framgår, att man i samma flock icke bör blanda höns, som med hänsyn härtill ha olika krav. Av stor vikt för h:s ekonomi är, att man bland bruksdjuren verkställer gallring, d.v.s. slaktar mindervärdiga individer, efter hand som sådana iakttagas, och vidare att hönsen icke hållas längre än till högst 2% års ålder, med undantag för goda avels djur. — Slaktdjursproduktionen omfattar slaktkycklingar, kapuner, unghöns och äldre s.k. utslagshöns. Produkten av hönskött har hittills varit obetydlig i Sverige men synes f.n vara stadd i ökning. Slaktkycklingar uppfödas numera i stor utsträckning under våren och i mindre skala hela året om. Av kapuner (kastrerade tuppar) har produktionen varit — 815 — — 816 —