HÖPKEN obetydlig, men även den synes ha ökats. Produkten unghöns utgöres huvudsaki. av ungtuppar, som blivit uppfödda till full storlek, och utslagshönsen äro de värphöns, som på gr. av hög ålder el. dålig värpning utgallrats i besättningen. — H. är jordbrukets viktigaste binäring; hela fjäderfäproduktionen beräknas i Sverige årl. representera ett värde av c:a 65 mill. kr.; den fyller vårt behov av dylika produkter och lämnar dessutom ett mindre överskott för export. N.O. Hönssläktet, se Höns 2). Hönstavlan, se Joh. P a s c h. Hönstyfus, se Hönssjukdomar. Hönsäter, gods i österplana s:n, Skaraborgs län på Kinnekulle; areal 462 har; taxeringsvärde 1,197,600 kr., till större delen för H. tillhörande cementfabrik m.m. Huvudbyggnaden är av sten i 2 vån. med 2 flyglar, uppförd 1667, ombyggd 1807. H. är känt sedan 1300-talet, bland innehavarna märkas ätterna v. Hofsten och Hamilton. Ägare sedan 1913 är Skånska cement a.-b. Th.P. Hönö-Klåva, municipalsamhälle och fiskläge i Öckerö s:n, på Hönö, c:a 20 km. utanför Göteborg; 0,54 kvkm.; 778 inv. (1932). H. är näst Smögen Sveriges största fiskläge med 303 yrkesfiskare (1930; 325 1929). Framförallt be-drives vad- och trålfiske samt makrillfiske med garn. Sedan 1925 transport av färsk fisk pr flygmaskin från H. till Stockholm. H. har en förträfflig hamn, som utfördes 1917—22 ss. Sta tens fiskehamn för en kostnad av 1,082,771 kr. samt utvidgades 1929—32 med en inre hamnbassäng, kostande 361,500 kr. I denna inre bassäng finnes 429 m. kaj vid 3,5 m. vattendjup och 103 m. vid 1,8 m. djup samt i yttre hamnen 145 m. kaj vid 4 å 3,5 m. vattendjup. Havsbad. Taxeringsvärde å fastighetsskatte-pliktig fastighet 910,100 kr.; till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 388,480 kr. (1931). H.Bm;Fr.E. Höpken, von, ätt, stammande från ärkestiftet Bremen. Geheimekammarrådet, sedermera regeringsrådet Nikolaus Höpke (1601—71) adlades von H. 1649. Sonson till honom var H.l), som 1719 upphöjdes i friherrligt stånd. Dennes son, H.2), blev greve 1762; den grev-liga ätten utslocknade 1896. En sonsons son till H.3) erhöll 1860 kungl. tillstånd att ss. innehavare av ett von Lantingshausenskt fideikommiss antaga namnet von Lantingshau-sen von H.; namnet är numera knutet till fideikommissen Bogesund och Frösvik. C. 1) Daniel Niklas von H., friherre, ämbetsman, politiker (1669—1741). Från godset Melau i Bremen kom H. efter fullbordade studier till Stockholm, blev där kanslist i Tyska exp. 1696, referendarie-sekreterare 1710 och statssekreterare vid Kammarexp. 1714. En kunnig och förslagen streber med tidiga relationer till den holsteinska hertigfamiljen, insattes han i Upphandlingsdepu-tationen 1716 och blev ett av Görtz’ verktyg men räddade sig undan räfsten efter Karl XII:s död genom att resolut övergå till hessiska partiet. 1719 stats sekreterare för utrikesärendena, intog H. en ledande ställning vid uppgörelsen med Eng-land-Hannover, men vid riksdagen 1723 återknöt han sina förbindelser med det nu dominerande holsteinska partiet och blev en av dettas främste män. Partiets fall och Arvid Horns seger vid riksdagen 1726/27 medförde H:s förflyttning från Kansliet till presidentska-pet i Kommerskollegiet. Här gjorde han sig till tolk för den utpräglade merkantilismens åskådningar och engagerade sig själv i flera uppspirande handels- och industriföretag. Jämte C. Gyllenborg o.a. utnyttjade han krigsstämningen vid 1734 års riksdag och lade i förbindelse med franske ambassadören grunden till hattpartiet. Djärv konjunkturpolitiker, egennyttig, slug och samvetslös, torde han under de första åren ha varit dess eg. ledare och hade tillfredsställelsen se det komma till makten vid riksdagen 1738/39. H. avled innan krigspolitikens olyckliga följder hunnit visa sig. — Litt.: A. Helander, ”D. N. v. H. 1669— 1727” (1927). W.H-t. 2) Anders Johan von H., den föregåendes son, greve, kanslipresident (1712—89). Efter studier i Uppsala, utländska resor och anställning vid sv. beskickningen i London började H. 1734 tjänstgöra i kansliet. Faderns motsättning till Arvid Horn lade först hinder i vägen för hans karriär, men hattpartiets genombrott vid 1738/39 års riksdag ändrade helt situationen. H. insattes i Sekreta utskottet, utnämndes till kanslijunkare 1739, till exp.-sekreterare 1741 och erhöll under dåv. stor — 817 — — 818 —