HÖRBY sysslade också med kopparstick i olika maner. H:s folklivsscener ha i våra dagar blivit högt uppskattade. Buren av en stark nationell känsla, har han hälsat den ”götiska” rörelsen med glädje, och han är en bland de allra första, som upptager nordiska sagoväsen i konsten. På sin höjdpunkt stod H. under 1790-talet; under de sista åren blev hans färg mera grumlig och kompositionen mera konstlad. Nationalmuseum, Stockholm, äger ett antal bilder av H.; likaså Göteborgs museum, Östergötlands museum i Linköping, museerna i Lund etc. H. gjorde självbiografiska anteckningar, som ha ett icke ringa värde; en längre levnadsbeskrivning med förteckning på hans altartavlor utgavs av Atterbom 1817, en kortare (till 1789) av B. Cnattingius i ”Hyltén-Cavalliusförening-ens årsbok”, 1927. — Litt.: C. Bergsten, ”P.H.” (1919); E. Wrangel, ”P.H. bondemålaren” (i ”Småländska kulturbilder”, 1923). En större monografi förberedes av B. Cnattingius. E.W. Hörby. 1) Landskommun i Frosta hd, Malmöhus län, ö. om Ringsjön och kring Hörbyån, Ringsjöns största tillflöde; 65,36 kvkm., därav 61,os land; 2,977 inv. (1932; 49 inv. pr kvkm.). V. delen av H. ligger på slätten, ö. delen på Linderödsåsens s.ö. sluttningar. 36,24 kvkm. åker (1927; 59,4% av landarealen), 10,66 kvkm. skogsmark. Inom kommunen ligga länslasarett, epidemisjukhus, delar av köpingens exportslakteri, kvarn samt egendomen Osby-holm (vid Ringsjön). Kommunen och köpingen bilda tillsammans H. församling, som ingår i H. och Lyby pastorat, Frosta kontrakt, Lunds stift. JC. 2) Köping i H. kommun, vid Hörbyån och Kristianstad—Eslöv järnväg samt vid övergången från slättbygden i s.v. till Linderödsåsens skogsbygd i n.ö.; 0,88 kvkm.; 1,639 inv. (1932). Vid H:s n. gräns ligger ett förortssamhälle, H. norr (262 inv.), som sammanväxt med köpingen, likaså vid s.ö. gränsen, H. söder (397 inv.). H. är sedan gammalt centrum för mellersta Skåne, är en gammal marknads- och tingsplats samt betydande handelsort. Bland industrierna märkas exportslakteri (jfr H.l) och bränneri. Kommunal mellanskola, rundradiostation. I H. utgives tidn. ”Mellersta Skåne”; ”H:s dagblad” utgives i Landskrona H. blev Vi 1894 municipalsamhälle, Vi 1900 köping. Taxeringsvärde å fastighetsskattepliktig jordbruksfastighet 196,800 kr., å annan fastighet 5,617,900 kr.; till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst: sv. a.-b. m.fl. 63,400 kr., andra skattskyldiga 1,831,690 kr. (1931). J.C. Hörby—Tollarps järnväg, se östra Skånes järnvägar. Hörbyån, se Hörby 1). Hörde, industristad inom westfaliska kol-och järnindustridistriktet, sedan 1928 inkorporerad med Dortmund (se karta vid d.o.); 34,533 inv. (1925). Stenkolsgruvor och högt utvecklad metallindustri. F.Ss. Höreda, s:n i S. Vedbo hd, Jönköpings län, s. om Eksjö; 142,47 kvkm., därav 127,57 land; 1,534 inv. (1932; 11 inv. pr kvkm.); 25,83 kvkm. åker (1927; 20,2% av landarealen), 72,64 kvkm. skogsmark. Egendomar: Alversjö, Hunner-stad, Ryningsholm och Torsjö. — Pastorat: H. och Mellby, S. Vedbo kontrakt, Linköpings stift. J.C. Hör ja, s:n i V. Göinge hd, Kristianstads län, n.v. om Hässleholm; 61,40 kvkm., därav 61,23 land; 748 inv. (1932; 12 inv. pr kvkm.); 10,77 kvkm. åker (1927; 17,e% av landarealen), 37,73 kvkm. skogsmark. — Pastorat: Finja och H.. V. Göinge kontrakt, Lunds stift. J.C. Hörken, kyrkoboksföringsdistrikt i n. delen av Ljusnarsbergs s:n, Örebro län; 1,950 inv. (1932). Järnbruk. S. Hörlin, Anton Hugo, konstslöjdlärare (1851—94), utvecklade som överlärare i konst-industriell fackteckning vid Tekniska skolan t Stockholm (från 1879) en betydelsefull organisatorisk och litterär verksamhet för höjandet av sv. konstindustri och framträdde själv som originell mönstergivare för Rörstrands porslinsfabrik. H. utgav tidskr. ”Sv. konstslöjd” (1888—89, 1891). G.V.. Hörlur, se Hörapparater. Hörna, inspark, inkast el. inslag i fotboll, handboll, hockey m.fl. (jfr d.o.) från ett av spelplanens hörn, då bollen spelats över egen mållinje el. eget mål av försvarande laget. O.K-gh. Hörnblad kallas en prydnad uthuggen å pelarbasen i den romanska byggnadsstilen. Den började bli vedertagen från 1100-talets mitt. I ”bladen”, vanl. stiliserat uppsvällda, förekomma stundom små figurer o.a. ornament. E.W. Hörnefors, s:n i Nordmalings och Bjurholms tingslag, Västerbottens län, vid Kolonnett med hörnblad på basen. Från Väster- — 823 — — 824 —