Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hörselorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖRSELORGAN
med snäckan (fig. 1). Det är endast snäckan,
som står i hörselns tjänst; de övriga delarna
av hinnlabyrinten tjänstgöra som balansorgan
(se Statiska organ). Innerörats
hörseldel utgöres således av en hinnsnäcka, ductus
Fig. 1. Snitt genom hörselorganet. Ytterörat:
a öronmussla, b yttre hörselgång.
Mellan-örat: c trumhinna, d trumhåla, e hörselben,
f eustachiska röret. Innerörat: g utriculus,
h sacculus, i båggång (endast 1 tecknad),
j ductus endolymphaticus, k hinnsnäckan
(endast 1 varv tecknat).
coclea’ris, inlagrad i en snäckformad benkanal,
bensnäckan, båda bildande en 2% varvs
vindling. Hinnsnäckan är på yttersidan i rätt stor
utsträckning genom en finfibrillär, fast
bindväv, ligame’ntum spira’le, fäst vid bensnäckans
vägg; på insidan är den fixerad till en smal,
spiralformad benkam, la’mina spira’lis o’ssea,
som utgår från bensnäckans axel, modi’olus.
Ductus coclearis framträder därför på tvärsnitt
som ett 3-väggigt rum i bensnäckans mellersta
och yttre del, lämnande ett halvmånformigt,
Fig. 2. Snitt genom snäckans vindlingar, a
ductus coclearis, b scala vestibuli, c scala
tym-pani, d membrana basilaris, e Cortis organ,
f ductus coclearis’ vägg mot scala vestibuli
g ligamentum spirale.
perilymfatiskt rum fritt på båda sidor, upptill
scala vesti’buli, nedtill scala ty’mpani (fig. 2).
Den till benet fästa ytterväggen är på insidan
beklädd med ett flerlagrat epitel, som inne
håller blodkärl, och härifrån anses endolymfan
avsöndras. Väggen mot scala vestibuli utgöres
av en tunn, på båda sidor epitelklädd
bind-vävshinna. Väggen mot scala tympani kallas
membra’na basila’ris (fig. 2). Denna är
bredare i snäckans spets och avsmalnar regelbun
det mot basen på gr. därav, att lamina spiralis
ossea skjuter allt längre in i benkanalen mot
snäckans bas. Membranens bindvävsdel består
av en stor mängd, 15,000—24,000, parallellt
förlöpande bindvävsfibrer, hörselsträngar,
spända från lamina spiralis ossea till en
spirallist på ligamentum spirale. Även dessa
strängar minska således successivt och
regelbundet i längd från snäckans spets till dess
bas. De skulle enl. en gammal uppfattning
(Helmholtz) tjänstgöra som resonanter för
ljudvågor av skilda svängningstal. Det är på
dessa strängar, som det cortiska
organet (se d.o.), själva hörselapparaten, med dess
hörselceller och med dess till hjärnan ledande
hörselnerver är uppbyggd (fig. 2). Mot scala
tympani är denna vägg beklädd med ett
egenartat epitel av med varandra sammansmälta
celler. — Innerörat hos däggdjuren är i stort
sett byggt på samma sätt som hos människan.
Hos amfibier, repitilier och fåglar har
hinnlabyrinten som hörseldel endast en från
sacculus utgående svagt böjd, säckformig
utbukt-ning, lage’na, bäst utbildad hos fåglar, där den
har ett halvcirkelformat förlopp. I lagena
ligger hörselmottagningsapparaten. Hos fiskar
saknas hörseldelen av innerörat, varför man
anser dessa sakna hörsel. — Me 11 a nö r a l
hos människan består av en benhåla, t
rumhål a n, vilken genom en inre gång, e
u-stach iska röret (se d.o.), står i
förbindelse med svalget (fig. 1). Uppåt, bakåt fortsätter
trumhålan i ett större och ett flertal mindre
hålrum, de senare belägna i tinningbenets
vårtutskott, antrum, resp. ce’llulce mastoi’dei.
1 trumhålan och i antrum ligga hörselbenen.
I trumhålans benvägg mot innerörat finnas två
öppningar, det ovala och det runda
fönstret, båda slutna genom bindvävshinnor. Det
ovala fönstret vetter mot scala vestibuli, del
runda mot scala tympani. Mot ytterörat
utgöres gränsen av trumhinnan. Alla
väggar, liksom också hörselbenen, äro överklädda
av epitel,- som mot eustachiska röret bestå av
flimmerceller. Hörselbenen äro hammaren,
städ et och stigbygeln (fig. 1).
Hammaren sitter med sitt nedåtriktade skaft fast vid
trumhinnan, som härigenom centralt inbuk
— 829 —
— 830 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
